Blogginlägg från 2022-02-04

ALL TIME BEST #40: "The lonesome jubilee"

JOHN COUGAR MELLENCAMP: The lonesome jubilee (Mercury, 1987)

I AUGUSTI 1987 TOG JOHN COUGAR MELLENCAMP ett avgörande steg upp i sin hittills tämligen långa karriär och blev musikaliskt jämbördig med Bruce Springsteen bland de amerikanska manliga rockartisterna. När Bruce sjöng om New Jersey sjöng Mellencamp om sitt Indiana.
   Det var med sitt nionde album som Mellencamp tog fram en lite lantligare touch på sin rockmusik än den rasande energiska och lite anonymt bredbenta gitarrock som tidigare hade varit hans recept. John hade plötsligt upptäckt folkmusik och country som han kom att blanda upp i sin annars elektriskt laddade rockmusik.
   Fortfarande fanns det rötter i det gamla hederliga Stones-liknande soundet. Men det var med en förbluffande säkerhet han hade utvidgat soundet med för honom udda instrument som fiol, dragspel, mandolin, banjo med mera.
   Tack vare sin styrka som låtskrivare innehöll ”The lonesome jubilee” ett otal mycket starka låtar. På det stilfulla omslaget kamperar Mellencamp tillsammans med en vanlig arbetare och i texterna på skivan står han tydligt med båda fötterna på deras sida. Han sjunger romantiskt och melankoliskt om sitt arbetarklass-USA.
   ”Down and out in the paradise” är formad som ett brev till presidenten från arbetslösa och på ”We are the people” sjunger han om samhällets svaga. På ytterligare ett handfull antal låtar är både text och musik ett gediget hantverk.
   Mellencamps kompband hade på den här skivan växt till en stor och mäktig enhet där Lisa Germano, fiol, Larry Crane, på diverse gitarrer, och den mäktige trummisen Kenny Aronoff var några av de mest framträdande.
   Att skivan innehåller en mängd starka låtar fick jag själv uppleva när Mellencamp med sitt kompband, som var helt identiskt med bandet på skivan, följde upp ”The lonesome jubilee” med en ett år lång världsomfattande turné från september 1987 till augusti 1988. I januari 1988 kom de till Sverige och Isstadion i Stockholm och framförde många av skivans låtar.
   Konserten hade genomgående ett högt tempo men efter paus lyfte nästan taket. Då följde de rockigaste och bästa låtarna i en enda rad utan uppehåll eller andhämtning fram till den fina finalen med ”Pink houses” med spontan allsång och allt.
   Han jorde en fin version av ”Like a rolling stone” bland extralåtarna och hela konserten avslutades med ”Cherry bomb”, den kanske mest kända låten från ”The lonesome jubilee”, i en helt upplyst ishall.
   Mellannamnet ”Cougar” fanns 1988 fortfarande med i John Mellencamps artistnamn. 1976, när Mellencamp inledde sin skivkarriär, tyckte dåvarande managern att det tyskklingande efternamnet var svårt att marknadsföra och han fick artistnamnet Johnny Cougar på debutalbumet ”Chestnut Street incident” (1976) och på uppföljaren ”A biography” (1978).
   Ett nytt management gav honom det lite vuxnare namnet John Cougar mellan 1979 och 1982 och från 1983, och albumet ”Uh-Huh”, var hans namn John Cougar Mellencamp.
   Denne John Cougar Mellencamp slopade ”Cougar” i sitt artistnamn 1991 och han kanske inte höll sig kvar på Springsteens exklusiva nivå men "The lonesome jubilee" är tveklöst en härlig 80-talspärla.

”CHERRY BOMB”, från ”The lonesome jubilee”, tillhör John Cougar Mellencamps mest kända låtar och var albumets mest populära singellåt.



/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.