Blogginlägg från 2021-12-27

Årets låtar 2021

Årets favoritlåtar är hämtade från några av albumen ovan.

ALBUM MED LÅTAR SOM SPELAS i en bestämd ordning är det jag ojämförligt lyssnar mest på. Det är skivor med låtmaterial som ger album en rytm och bildar en fantastisk helhet som gör att jag varje år sammanställer en årsbästalista med mina favoritalbum. Om två dagar avslöjar jag årets favoriter på Håkans Pop.
   Men ibland sticker enskilda låtar ut och blir tillfälliga favoriter som sätter sig i medvetandet och minnet på ett mycket tydligt sätt som kanske inte hela album gör. Därför har jag under året noterat ett antal låtar som inte bör falla i glömska fast de i vissa fall förekommer på album som i sin helhet inte har den exklusiva kvalitén.
   Listan på favoritlåtar är inte rangordnad, för att inte avslöja årsbästalistan på onsdag för mycket, utan är en kronologisk sammanställning av skivåret 2021.

JAKOB HELLMAN: När jag går in nånstans och känner mig utanför (från albumet ”Äntligen borta”)
På ett aldeles omöjligt sätt är Jakobs låt en naturlig fortsättning på Jakobs 32 år gamla hyllade album ”...och stora havet”. Produktionssoundet liknar Dan Sundqvists original och Jakob sjunger så naturligt och lalala-refrängen på slutet känns härligt spontan.

AARON LEE TASJAN: Sunday women (från albumet ”Tasjan! Tasjan! Tasjan!”)
Klassisk pop på gränsen till powerpop och en underbar inledningslåt på albumet. På ett märkligt sätt tänker jag på Big Star när jag hör låten.

KINGS OF LEON: Echoing (från albumet ”When you see yourself”)
Inte så mycket rock på min favoritlista över årets bästa låtar men den här låten fastnar, det är långt till refrängen men låter rusar fram på ett härligt sätt.

FRIDA HYVÖNEN: 14 at 41 (från albumet ”Dream of independence”)
En stor dos vemod och ett lugnt melodiskt pianospel kan också skapa en helt oförglömlig låt.

TEENAGE FANCLUB: Home (från albumet ”Endless arcade”)
Ett ovanligt långt öppningsspår (7:03) på albumet av vilka de avslutande fyra minuterna är ett långt, elegant och mycket effektivt gitarrsolo.

FRANKFURT: Archibald (från albumet ”Frankfurt”)
Kanske är det mina gamla sympatier i symfonirock från 70-talet som gör att jag uppskattar den här låten. Rena pianotoner blandas med syntsoundet och väver en helt förtjusande ljudmatta och allra bäst blir det när Pontus Winnberg sjunger.

DEL AMITRI: Second staircase (från albumet ”Fatal mistakes”)
Bland mängder av melodiösa poprocklåtar och fina långsamma höjdpunkter framstår den här balladen som en av de ståtligaste ögonblicken på den skotska gruppens comebackalbum.

ANDERS F RÖNNBLOM: Vinden vänder (från albumet ”Framtiden är en underbar plats att komma till”)
Det går aldrig att placera veteranen Anders F bland föredettingarnas exklusiva skara. Här har han skrivit och framför en låt i halvtempo med en steelguitar (Jesper Lindberg?) som smeker runt i arrangemanget.

GARY LOURIS: New normal (från albumet ”Jump for joy”)
En fantastiskt underhållande låt med Jayhawks-ledaren som soloartist. ”I can feel the wind blow/I can see the grass grow”-refrängen förstärker låtkvalitén medan gitarrsolot ekar 1967.

LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL: Hand me a light (från albumet ”A few stars apart”)
Ännu en fantastisk ballad har fastnat i mitt medvetande. Lukas röst ekar pappa Willie och duettsångerskan Rina Ford, som har varit med och skrivit låten, lyfter låten till himlen.

DAVID CROSBY: For free (från albumet ”For free”)
Crosbys album fastnade inte som helhet i mitt medvetande som kanske var önskvärt men i den här pianoballaden, Joni Mitchells gamla låt, omfamnar hans och Sara Jarosz röst varandra helt perfekt.

JAKE BUGG: Maybe it's today (från albumet ”Saturday night, Sunday morning”)
”What becomes of the broken hearted”-introt mixat med ett Phil Spector-inspirerat arrangemang gör mig så glad. Det blir modern pop och en äkta hit som som skruvar sig in i mitt medvetande mer än jag egentligen vill.

LINDSEY BUCKINGHAM: Dancing (från albumet ”Lindsey Buckingham”)
Fleetwood Mac-profilen har gjort ett överraskande fräscht popalbum och när jag kom till albumets sista låt, ”Dancing'”, hade jag väntat mig något dansant men får en innerligt vacker och vemodig viskande ballad som höjdpunkt på hela skivan.

GÖRAN SAMUELSSON: En rad av ögonblick
Bland alla albumspår finns det även plats för en sällsynt singellåt med Västra Ämterviks bästa poet. Göran Samuelsson är expert på vemodiga melodier som herrar Ström, Blomgren, Magnusson och Bygren sedan har arrangerat upp med varsam hand.

PERNILLA ANDERSSON: Koltrast vid Haväng (från albumet ”Samma dag som Elvis”)
Ett litet vattenfall till piano inleder den här poppiga låten. Tillsammans med ett lite ökat tempo och andra instrument utvecklas låten till en fullständigt vacker produktion. Luftig och sommarskön.

ROBERT PLANT/ALISON KRAUSS: Go your way (från albumet ”Raise the roof”)
Egentligen inleds duons album helt fantastiskt med Calexico-låten ”Quattro (world drifts in)” men det är på albumets tredje låt, ”Go your way”, jag blir riktigt övertygad om albumets fullständiga kvalité. I den gamla engelska folkmusikmelodin, skriven av Anne Briggs, får framförallt Plant fritt spelrum med både känsla och kraft.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.