Blogginlägg från 2021-12-17

ALL TIME BEST #50: "If I should fall from grace with God"

THE POGUES: If I should fall from grace with God (Pogue Mahone/Stiff, 1988)

DEN ENGELSKA FOLKROCKGRUPPEN THE POGUES tredje album är en tämligen komplett skiva. Däremot är jag inte hela tiden riktigt överens med mig själv ty jag pendlar kraftigt mellan bandets skivor när jag ska välja definitiv höjdpunkt på bandets uppenbart ojämna karriär. Skivan innan, ”Rum, sodomy and the lash” (1985), är en stark representant i sin klockrena Elvis Costello-produktion, med en kanonlåt som ”A pair of brown eyes” och alla fina Shane MacGowan-låtar.
   Men i augusti gav jag det albumet en blygsam 144:e-plats på min 150-lista... Och min röst faller därmed på albumet efter, ”If I should fall from grace with God”. Inte bara för att den innehåller bandets historiskt största hit, som under de här veckorna får ny aktualitet varje år, utan för att The Pogues just här hade utvecklats till ett mångsidigt band med hela åtta medlemmar där flera är med och skriver låtar.
   Senaste nye medlemmen är rutinerade irländaren Terry Woods med sina rötter i klassiska folkmusikband som Sweeney’s Men och Steeleye Span plus duon han hade med sin fru i Gay & Terry Woods.
   Både Woods och Philip Chevron, bandets andre irländare, fick här förtroendet att börja skriva låtar till Pogues-repertoaren. Och Chevrons ”Thousands are sailing” har med åren blivit en klassiker, en låt som beskriver utvandringen från Irland till USA.
   Det tog ovanligt lång tid mellan Pogues andra och tredje skiva men gruppen turnerade flitigt under de här ansträngande åren, något som inte var så positivt för bandet i allmänhet och Shane MacGowan, bandets hittills huvudsaklige låtskrivare och sångare, i synnerhet. Det eviga festandet följt av stökiga spelningar började redan här ta ut sin rätt.
   Men i mellanperioden levererade MacGowan fortfarande många pärlor till starka låtar på exempelvis ep:n ”Poguetry in motion”, ”Haunted” på ”Sid & Nancy”-soundtracket, samarbetet med idolerna The Dubliners i ”The Irish rover” innan den ständigt aktuella jullåten ”Fairytale of New York” första gången dök upp i november 1987.
   Elvis Costello-samarbetet slutade med att han gifte sig med The Pogues basist Cait O'Riordan som lämnade bandet. Utan fast producent provade de på både Craig Leon, i ”Sid & Nancy”-projektet, och Dubliners-sångaren Eamonn Campbell innan de fastnade för Steve Lillywhite. Han var en av världens just då hetaste producenter som låg bakom skivor med bland annat Peter Gabriel, U2, Big Country, Talking Heads, Frida (ABBA) och Morrissey. Lillywhite var vid den här tidpunkten dessutom gift med den begåvade engelska sångerskan och låtskrivaren Kirsty MacColl. Den kopplingen skulle snart bli användbar...
   Steve Lillywhite var en i folkrock-sammanhang ganska udda figur, han var ju mest känd för modernare rock med ett tydligt 80-talssound och på ”If I should fall from grace with God” fick han ägna sig åt annat än att framkalla underliga gitarrsound.
   Första smakprovet på Pogues/Lillywhite-samarbetet blev alltså den numera klassiska julsingeln ”Fairytale of New York” (den oförglömliga duetten med Kirsty MacColl) och i januari 1988 släpptes den efterlängtade ”If I should fall from grace with God”. Ett imponerande gäng musiker på omslaget som tillsammans spelade ett ännu mer imponerande antal instrument.
   Skivan låter som sagt minst av allt som en typisk Lillywhite-produktion och mest av allt som typiskt Pogues med mängder av hederliga folkmusikinstrument, sedvanligt forcerad och slarvig sång av Shane MacGowan och ett stort antal underbara låtar. Låtskrivandet är uppdelat på fyra olika medlemmar, ofta tillsammans, och MacGowan har ensam bara skrivit fyra låtar, bland annat titellåten.
   Phillip Chevron-bidraget ”Thousands are sailing” tillhör albumets bästa ögonblick men Terry Woods ”Streets of sorrow” är också ett mästerverk i all sin oansenliga framtoning.
   Kanske var det trots allt vid den här tidpunkten MacGowan började förlora lite av sin magiska kraft att skriva starka låtar. Många av hans låtar här, bland annat ”Fairytale…”, ”Fiesta” och ”Turkish song of the damned”, skrev han tillsammans med Jem Finer som senare på 90-talet kom att ta över sångmikrofonen från MacGowan.
   Men naturligtvis finns det här också några typiskt starka MacGowan-låtar skrivna på helt egen hand. Som titellåten, ”Lullaby of London” och ”The broad majestic Shannon”.

”THOUSANDS ARE SAILING”, Phillip Chevrons fina låt, tillhör topparna på Pogues album ”If I should fall from grace with God”.



/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.