Blogginlägg från 2023-11-13

Best 0f 1973/74: #28. "Court and spark"

JONI MITCHELL: Court and spark (Asylum, 1974)

”COURT AND SPARK”, JONI MITCHELLS FEMTE album, var det andra albumet med den kanadensiska sångerskan och låtskrivaren som jag ägde 1974. Mitt genuina Joni Mitchell-intresse vaknade sent, några år in på 70-talet, men blev å andra sidan rätt kortvarigt. Jag hade noterat hennes namn redan på hösten 1968 som låtskrivare till Judy Collins hitsingel "Both sides now". En låt som för övrigt spelades in redan 1967 och fanns med på Collins album "Wildflowers" från det året. Joni spelade inte in sin egen version förrän 1969.
   När superkvartetten Crosby, Stills, Nash & Young 1970 gav ut Jonis låt ”Woodstock”, på "Déjà vu", borde naturligtvis mitt intresse för Joni Mitchell ha vaknat på allvar, exempelvis på hennes tredje album ”Ladies of the canyon” som släpptes strax efter, men det skulle dröja.
   Inte heller "Blue" (1971) införskaffade jag när den var ny men blev en mycket senare upptäckt. Det var först "For the roses" (1972) som blev min Joni Mitchell-debut. En förklaring idag, kanske en efterkonstruktion, är att albumet är hennes första skiva på Asylum Records, ett nystartat skivbolag som låg mig nära hjärtat på den tiden.
   Jag hade ju upptäckt Eagles debut på Asylum redan på sommaren 1972 och i bolagets intressanta artistskara föll jag samma år för både Jackson Browne och John David Souther. Och stod nog i skivaffären under det här året och tummade på skivor med Judee Sill, David Blue och Batdorf & Rodney, alla typiska Asylum-artister, om jag minns rätt.
   Så här i efterhand vill jag nog bedöma "For the roses" som en bättre skiva än ”Court and spark” som ändå är ett välgjort och mycket personligt album med åtskilliga starka låtar som hörnstenar. Men som jag skrev tidigare blev mitt genuina Joni Mitchell-intresse kortvarigt för redan på sina nästa två album, ”The hissing of summer lawns” (1975) och ”Hejira” (1976), hade hon lämnat den klassiska singer/songwriter-genren och siktat in sig på mer jazzigt material med kompande musiker hämtade från den fåran. Jag tycker mig till viss del höra den utvecklingen redan på ”Court and spark”.
   Med kända Crusaders- och L.A. Express-musiker som Wilton Felder, bas, Tom Scott, blås, Joe Sample, keyboards, och Larry Carlton, gitarr, i ledande musikaliska roller hade hon lämnat sina forna västkustkollegor bakom sig. Men det finns fortfarande många intressanta musiker på ”Court and spark” som drar åt sig uppmärksamhet än idag. På låten ”Free man in Paris”, albumets kanske mest uppmärksammade spår, körar David Crosby och Graham Nash karaktäristiskt och namn som Wayne Perkins, Muscle Shoals-gitarristen, och Robbie Robertson gör tillfälliga gästinhopp på skivan.
   Till och med i sammanhanget udda namn som José Feliciano (på ovannämnda ”Free man in Paris”) och duon Cheech & Chong gästar också på varsin låt.
   Joni Mitchell har i sedvanlig ordning utformat skivomslaget, där albumtitel och artistnamn är tryckta i relief, med en egen målning som illustration. Skivomslag som ger mig nostalgiska återblickar mot den gamla vinyl-eran.
   För andra albumet i rad hade Joni Mitchells album ingen officiell producent men teknikern Henry Lewy brukar få credit på samma nivå.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.