Blogginlägg från januari, 1984

Cajuninspirerad rock i Camden

POOR BOYS
Caernarvon Castle, London 21 januari 1984

En lördagskväll i januari 1984 ramladse vi bokstavligen in på Camden-puben Caernarvon Castle där den cajuninspirerade rockgruppen Poor Boys spelade varje lördag. Vi kom närmast från Dingwalls men jag minns inte om det var utsålt eller om vi tyckte att kvällens musik inte var till belåtenhet.

/ HÃ¥kan

Slamrigt och våldsamt

THE BARRACUDAS
Broadway, London 20 januari 1984

På den lilla mysiga rockklubben Broadway i västra London vid Hammersmith gjorde Barracudas en vansinnigt bra spelning. Slamrig och våldsam rock på gränsen till kaos men ändå oerhört kontrollerad. Sångaren Jeremy Gluck stod lika mycket bland publiken som på scenen, glömde texter men höll ändå humöret uppe.
   Bara nÃ¥gra mÃ¥nader efter den här spelningen kom bandet pÃ¥ Sverige-turné och landade dÃ¥ även i min hemstad Örebro.

Jeremy Gluck, sång
Robin Wills, gitarr
Chris Wilson, gitarr
Mark Sheppard, trummor
Jim Dickson, bas

/ HÃ¥kan

Nyputsade mässingsinstrument

IAN STEWART BAND
Dublin Castle, London 19 januari 1984

Pianisten Ian Stewart var ursprungsmedlemmen i den första konstellationen av Rolling Stones. Och han fortsatte att figurera på bandets skivor utan att vara officiell medlem. Han medverkade på Stones 1983-skiva "Undercover" och han var också närvarande 1985 när "Dirty works" spelades in. Under de här åren hade han också ett eget band som uppträdde under namnet Ian Stewart's Rocket 88.
   I den jazzorienterade gruppen förekom inte sÃ¥ mycket rockmusik och det jag minns av Dublin Castle-konserten var att Stewart spelade en tillbakadragen roll i en grupp där gitarr och blÃ¥s var mer framträdande. Traditionell jazz som blev lite pÃ¥frestande när musikerna pÃ¥ blÃ¥sinstrumenten började spraya och putsa sina mässingsinstrument.
   Under de här Ã¥ren hette medlemmarna i bandet Roger Sutton, sÃ¥ng och bas, Jimmy Roche, gitarr, Ian Stewart, piano, Clive Thacker, trummor, Willie Garnett, saxofon, Mike Hogh, trombon, John Picard, trombon, Olaf Vass, trumpet, och Don Weller, saxofon.
   I december 1985 försämrades Ian Stewarts kondition och fick en hjärtattack och avled 12 december.

/ HÃ¥kan

Time U.K. konsert

TIME U.K.
Marquee, London 18 januari 1984

Bandet hade bara en singel bakom sig, "The cabaret", men vi lockades ändå till Marquee för att bandets trummis, Rick Buckler, tidigare hade spelat i The Jam. Men bandets övriga medlemmar hade också intressanta erfarenheter i andra band.
   Gitarristen Danny Kustow hade spelat med i Tom Robinson Band och The Spectres tillsammans med bland andra Glen Matlock. Basisten Nick South kom närmast frÃ¥n Sniff 'n' The Tears och bÃ¥de sÃ¥ngaren Jimmy Edwards och gitarristen Ray Simone hade varit med i gruppen Masterswitch som gav ut en singel 1978, "Action replay".
   Jimmy Edwards, som skrev majoriteten av bandets material, hade för övrigt en lÃ¥ng historia i popbranschen. Redan 1968 var han med i gruppen The Neat Change, med bland annat gitarristen Peter Brockbanks (Pete Banks) som senare var med och bildade Yes.
   Edwards hade dessutom en solokarriär 1979-81 dÃ¥ han bland annat gav ut första varianten pÃ¥ "Cabaret"-lÃ¥ten och en cover pÃ¥ The Jams "In the city". Kanske kom han via den singeln 1981 i kontakt med Buckler redan dÃ¥?
   Det jag idag (2015) minns av konserten pÃ¥ ett turistpackat Marquee är att Time U.K. spelade mycket The Jam-influerad men högljudd rockmusik.
   När Time U.K. efter tre singlar sprack 1986 bildade Edwards och Buckler en ny grupp, Sharp, tillsammans med ytterligare en The Jam-medlem, Bruce Foxton. Trion gav ut en singel, "Entertain me".
   2002 gav skivbolaget Detour ut en 11 lÃ¥tar samling, "One more time", med samtliga lÃ¥tar som Time U.K. och Sharp gav ut plus nÃ¥gra outgivna lÃ¥tar.

Jimmy Edwards, sång, keyboards och gitarr
Rick Buckler, trummor
Danny Kustow, gitarr
Nick South, bas och sång
Ray Simone, gitarr och sång

/ HÃ¥kan

London-baserad cajunrock

THE BALHAM ALLIGATORS
Dublin Castle, London 17 januari 1984

Det var första, men inte sista gången, jag såg The Balham Alligators på scen i London. Bandet hade bildats året innan med walesaren Geraint Watkins, då mest känd som medlem i Dave Edmunds band, på dragspel. Bandet bör vid den här tidpunkten också innehållit Robin McKidd, fiol, Kieran O'Connor, trummor, Arthur Kitchener, bas, och Gary Rickard, gitarr.
   Bandet hade huvudsakligen puben Hare & Hounds som hemmaplan, där jag för övrigt sÃ¥g bandet 1985, men passade soundmässigt in även i Dublin Castles utbud med sin minst sagt svängiga mix av cajun, country, rock 'n' roll, celtic folk, swing och R&B.

/ HÃ¥kan

Soft Cell-inspirerat dravel

SQUARE DEPARTMENT
MARTIN ANSELL
The Greyhound, London 15 januari 1984

Tog tunnelbanan till Hammersmith med ambition att komma över en billig biljett till Pretenders spelning på Hammersmith Odeon. Jag hade satt min gräns vid löjligt låga £10 och svarta börs-hajarna utanför krävde ännu löjligare £12... Hade Pretenders haft Billy Bremner i bandet, han spelade ju på den just släppta "Learning to crawl", hade jag nog betalat priset men vi tog vägen nedför Fulham Palace Road istället och hamnade på puben The Greyhound där Square Department var huvudband och Martin Ansell var förband.
   The Greyhound var en legendarisk rockpub där mÃ¥nga stora kända namn hade spelat under Ã¥ren. Bland annat Status Quo, Average White Band, Uriah Heep, Thin Lizzy, Brinsley Schwarz, Bees Make Honey, the Stranglers och The Jam. Just den här söndagskvällen var det inga berömda artister pÃ¥ scen.
   Martin Ansell spelade rak och okomplicerad poprock med ett band bakom sig, sjöng och spelade vänsterhänt gitarr och var nära nog en utseendemässig kopia av Anders Järryd.
   Ansell hade nÃ¥gra Ã¥rs erfarenhet i duo med förre Stackridge-medlemmen Rod Bowkett under tvÃ¥ olika namn, The Quarks och President President, med en singel var. Han hade vid den här tidpunkten 1984 en singel bakom sig i eget namn, "I'll be in the jungle", producerad av Tony Mansfield (New Musik) . Som med sitt sökande och mindre handfasta arrangemang inte stämde överens med det poprockiga soundet pÃ¥ scen.
   1986 släppte Ansell sitt debutalbum "The Englishman abroad" producerad av Rupert Hine.
   Duon Square Department hade ocksÃ¥ en singel bakom sig, "Love me", som tillhörde genren elektronisk pop. En grönklädd John Cooper Clarke-kopia kompad av endast en synt. Det var det mest patetiska jag nÃ¥gonsin sett i London, Soft Cell-inspirerat dravel.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.