Blogginlägg från 2021-01-27

Tributes: John Denver

"The Music Is You: A Tribute To John Denver" (ATO, 2013)

ATT LYSSNA PÅ TRIBUTSKIVOR, DÄR ARTISTER hyllar andra artister eller låtskrivare, tar mig ibland till nästan befängda områden jag inte har besökt tidigare. Jag äger inte en enda John Denver-skiva men är naturligtvis bekant med hans mest kända låtar. Hans snälla popmusik kan väl melodiskt ha sina fördelar men hans gälla stjärnklara röst hade jag svårt att leva med. När jag nu springer på en tributskiva med hans låtar väcker den ändå ett visst intresse tack vare medverkande artister och när jag lyssnar på hela albumet blir jag ibland trots allt positivt överraskad.
   Av urvalet artister som här tolkar John Denver finns det många oväntade namn och det lockar givetvis till lyssning. Att exempelvis låta Lucinda Williams, musikhistoriens kanske hesaste personliga röst, tolka Denvers snälla på gränsen till menlösa poplåtar måste ju bara skapa nyfikenhet. Eller att frontmannen i Dinosaur Jr, J Mascis, sjunger och spelar en Denver-låt, för mig obekant, är långt utanför min vildaste fantasi. Där någonstans startar förhoppningarna på ett spännande album och en timme senare kan jag jag nöjd konstatera att skivan innehåller både positiva överraskningar, revolutionerande tolkningar och några förväntade mediokra inslag.
   John Denvers mest kända låtar har jag givetvis hört – till leda. Jag har egentligen inget behov av att lyssna på ”Take me home, country roads”, ”Annie's song” och ”Leaving on a jet plane” ännu en gång men den här hyllningsplattan får mig delvis på andra tankar.
   Inledningslåten med det spännande rockbandet My Morning Jacket är dock överraskande medioker. När den personlige sångaren Jim James ”tolkar” uttjatade ”Leaving on a jet plane” blir det en not för not snäll kopia av originalet. Inte vad jag hade väntat mig. Kanske var James i det här fallet, med tanke på låt, lite överdrivet respektfull mot Denver som 1997 omkom – i en flygplanskrasch.
   Efter den snälla starten blir den här hyllningsplattan både bättre, mer varierad och fylld av musikalisk variation som jag inte trodde var möjlig i det här ämnet. Dels får jag höra ett gäng låtar som jag aldrig har hört tidigare med några för mig helt okända artister och artistnamn som egentligen tynat bort i mitt minne men här gör storstilad comeback.
   För att direkt gå på skivans bästa ögonblick kan jag inte låta bli att nämna gitarristen och sångaren J Mascis, som här får hjälp av indierocktjejen Sharon Van Etten, som gör ”Prisoners”. Jag har aldrig hört originalet men jag har svårt att tänka mig att Mascis version är i närheten. Ett rockigt elektriskt arrangemang som mer påminner om Neil Youngs ”Powderfinger” än John Denvers snälla pop. Oj, så respektlöst och överraskande.
   En lika stor överraskning är för mig obekanta Blind Pilot som med hjälp av tramporgel, elgitarr och ukulele gjort lika obekanta ”The eagle and the hawk” till en psykedelisk sensation som säkert är mil från originalet.
   Några andra toppar är mötet mellan två olika generationer, duetten med Brandi Carlile och Emmylou Harris, i den Buddy Miller-producerade versionen av ”Take me home, country roads” som får mig att andlöst lyssna fast låten har en sliten historia. Exakt samma känsla lyckas den poppiga Kalifornien-artisten Brett Dennens möte med den belgiske låtskrivaren Milow framkalla i den lika utslitna låten ”Annie's song”.
   Och Lucinda Williams lyckas givetvis med sin ambition att göra den lågmälda ”This old guitar” till sin helt egen låt och Mary Chapin Carpenter är lika personligt lågmäld när hon tolkar "I Guess He'd Rather Be in Colorado".
   På några låtar görs Denvers låtar om till något mittemellan folkmusik och bluesgrass. Grupperna Old Crow Medicine Show, Barnstar! (som kompar Josh Ritter) och Edward Sharpe and the Magnetic Zeros kanske inte tillhör skivans toppar men bjuder på härlig variation på John Denver-temat.
   Det har länge varit tyst från gamle Lemonheads-sångaren Evan Dando men för åtta år sedan gjorde han här en minnesvärd insats i en rockig tolkning av ”Looking for space” som musikaliskt säkert befinner sig långt från John Denvers värld.


"Leaving on a Jet Plane" – My Morning Jacket
"Take Me to Tomorrow" – Dave Matthews
"All of My Memories" – Kathleen Edwards
"Prisoners" – J Mascis and Sharon Van Etten
"Sunshine on My Shoulders" – Train
"Back Home Again" – Old Crow Medicine Show
"This Old Guitar" – Lucinda Williams
"Some Days Are Diamonds" – Amos Lee
"Rocky Mountain High" – Allen Stone
"Annie's Song" – Brett Dennen and Milow
"Looking For Space" – Evan Dando
"Take Me Home, Country Roads" – Brandi Carlile and Emmylou Harris
"The Eagle and the Hawk" – Blind Pilot
"I Guess He'd Rather Be in Colorado" – Mary Chapin Carpenter
"Darcy Farrow" – Josh Ritter and Barnstar!
"Wooden Indian" – Edward Sharpe and the Magnetic Zeros

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.