Blogginlägg

ÖREBRO LIVE #34: Dan Hylander, Py Bäckman & Raj Montana Band 1984

PÅ SIN SISTA TURNÉ TILLSAMMANS SLOG Dan, Py och Raj Montana Band alla rekord. 1984 var det år då den svenska musikscenen totalt dominerades av detta sjungande par med kompband. Under sommaren genomfördes en landsomfattande folkparksturné (Örebro 29 augusti) och under hösten gav de sig ut på något som mer liknade triumftåg än en turné. Sammanlagt besöktes 45 orter och det var så gott som utsålda hus överallt.
   I Stockholm gav de fem utsålda konserter av vilka två, på Göta Lejon 5 och 6 december, spelades in och resulterade 1985 i dubbel-live-albumet "Tele-gram/Långt farväl... (Live soundtrack)", För första gången utgiven under det jämställda namnet Bäckman/Hylander/R.M.B.. Skivan var en unik samproduktion mellan skivbolagen Amathea (där Dan var kontrakterad) och Sonet (där Py gav ut skivorna). Och dubbelalbumet distribuerades, lika unikt, av både GDC/Sonet och Plattlangarna.
   Tätt efter Stockholmsspelningarna kom Dan, Py och bandet till Örebro mot slutet av turnén. På Stora Hotellet, där de skulle bo för natten, möttes de av ett samlat pressuppbåd med en typ av presskonferens på Slottskällaren som följd. Aldrig tidigare hade jag mött Dan och Py på detta officiella sätt men intervjun publicerades i Nerikes Allehanda nästa dag, en torsdag, medan recensionen (se nedan) av den långa konserten trycktes i fredagstidningen.
   Under 1983 och 1984 tog sig Py Bäckman upp till Dan Hylanders nivå både publikmässigt och med låtkvalitéer och sedan senaste Örebrobesöket i augusti hade båda släppt varsitt nytt album som till stor del kom att uppdatera scenrepertoaren på höstturnén. Nästan samtidigt släpptes ”Kvinna från Tellus” (Py) och ”...om änglar och sjakaler” (Dan).
   På den här sista turnén hade den sedvanliga upplagan av Raj Montana Band vässats med två sångerskor som båda hade egna solokarriärer att tänka på, Anne-Lie Rydé och Tove Naess, och fick utrymme i konserten att framföra låtar från egna repertoarer. Båda hade vid det här tillfället släppt varsitt album i eget namn, ”Anne-Lie Rydé” (1983) och ”Isn't it crazy” (1983). På plats innan konserten i Brunnsparken passade jag på att intervjua både Anne-Lie och Tove.
Och bandet var som vanligt Pelle Alsing, trummor, David Carlson, gitarr/sång, Ola Johansson, bas, Hasse Olsson, keyboards, och Clarence Öfwerman, keyboards/sång.
   Från 1985 och framåt satsade Dan Hylander och Py Bäckman, kanske inte så överraskande, på sina egna solokarriärer och 1986 separerade de även privat.


Foto: Anders ErkmanKvällen före Lucia tog Dan Hylander glitter i sitt hår på slutet på den nästan tre timmar långa konserten.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/12 1984.

DAN HYLANDER, PY BÄCKMAN & RAJ MONTANA BAND
Brunnsparken, Örebro 12 december 1984

DAN HYLANDERS OCH PY BÄCKMANS "AVSLUTNINGSKONSERT" blev precis en så välfylld och långt utdragen (två timmar och femtio minuter!) konsert jag hade anledning att tro och vänta mig. Klokt nog valde de att inte göra konserten till en nostalgisk tripp utan materialet var fräscht och mestadels hämtat från deras respektive två senaste album.
   Efter en så fullpackad och intensiv konsert med sammanlagt 30 låtar står jag tämligen stum. Inte bara stum av beundran utan också små stänk av likgiltighet. De har spelat i Örebro fem gånger på mindre än två år och undertecknad, som har sett ytterligare en handfull konserter med bandet, kan inte med bästa vilja i världen fortfarande betrakta Raj Montana Band som ett spännande band.
   De är dock fortfarande Sveriges i särklass skickligaste och har skapat ett sound som lyfter fram, förstärker och understryker Dan och Pys låtar på ett alldeles unikt sätt.
   Därför saknar jag numera aldrig Dans gamla klassiker, där bland annat "Höst" för första gången utelämnats, som tidigare var viktiga stöttepelare i hela Raj Montanasrepertoar. Nu gjorde Dan och Py konserten till en demokratisk och musikalisk helt jämn affär.
   Det understryktes ytterligare i uppläggningen av konserten och den musikaliska linjen som alla artister eftersträvar. Var och en för sig är de stora soloartister och det märks i sjok upp till tre låtar på raken hur väl de skulle klara sig på egen hand. Det är väl en fullt möjlig utveckling i framtiden.
   Konserten på nästan tre timmar innehöll naturligtvis allt från ljuvligaste ballader till högljudda rockare. Det var en fröjd att se med vilken respons de lugnaste och mest finstämda låtarna "Morgon måste vakna", "Röd sammet" och "Rebeckas gråt" mottogs. Det var konsertens höjdpunkt för Py, berättade hon efteråt.
   Körtjejerna och gästartisterna Anne-Lie Rydé och Tove Naess var också gnistrande höjdpunkter båda två. Anne-Lies nya egna låt "Vargarnas land" och popklassikern "Anyone who had a heart" var en ren uppvisning i skönsång.
   Tove Naess framträdande var också sensationellt bra och under hennes "I want you (oh so bad)" (en av höstens absolut bästa singlar) kom kårarna på ryggen. Vi såg en ny stjärna födas.
   Om den långa konserten hade sina ofrånkomliga svackor så var avslutningen desto mer magnifik. Pys underbara "Sista föreställningen" och Dans största hit någonsin "Skuggorna i skymningen".
   En modernt arrangerad "You've lost that loving feeling", som Py sjöng, och klassikern "Solregn" som var ytterligare bonuslåtar knöt ihop konserten perfekt.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.