Blogginlägg

ÖREBRO LIVE #33: Ulf Lundell 1978

Postad: 2023-01-16 07:53
Kategori: ÖREBRO LIVE 100

ULF LUNDELL HADE UNDER NÅGRA ÅR, 1976 och 1977, gjort bejublade konserter, tillsammans med sitt kompband Nature, på Prisma och den här gången, augusti 1978, var inget undantag. På sommarturnén 1978 fanns Mats Ronander och Lasse Wellander fortfarande kvar i kompet men i övrigt var det respekterade studiomusiker som Rutger Gunnarsson, bas, Rolf Alex, trummor, och Kay Söderström, keyboards, i bandet. Pianisten Stefan Nilsson, som namnges på affischen, medverkade inte på Prisma-spelningen.
   Turnén hade inletts 7 juli i Gävle och bara fyra dagar innan Prisma-spelningen spelade Lundell & Co på Isstadion i Johanneshov, Stockholm, under en konsertkväll (”Rock in i Norden”) tillsammans med danska Gasolin och finska Hurriganes, som sändes på tv. På tv-konserten framförde Lundell en nyligen inspelad låt, ”Bergets topp”, som även upprepades på Prisma. Låten släpptes på singel först i november 1978.
   I övrigt var det senaste albumet ”Nådens år”, Lundells fjärde, som stod i fokus under sommarturnén.
   Ulf Lundells upprepade succéer på Prisma under flera år hade till stor del patriotiska skäl med ex-örebroarna Mats Ronander och Lasse Wellander i bandet. Ett band som 1978, när singeln ”Bergets topp” släpptes, officiellt fick namnet Studiomaffian. Just den här hösten 1978 skulle Wellander & Ronander debutera med ett eget band och en egen platta, ”Wellander & Ronander”, och det var naturligtvis både trångt, svettigt och kaotiskt på Prisma den här onsdagskvällen.





Bilder: Anders ErkmanTrängseln var kopiös framför den lilla scenen på Prisma när Ulf Lundell och hans band upppträdde.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/8 1978.

TUMULTARTADE SCENER PÅ ROCKKONSERT

ULF LUNDELL
Prisma, Örebro 23 augusti 1978


ÄR ULF LUNDELL FÖR POPULÄR? FRÅGAN ÄR befogad efter hans framträdande på Prisma i onsdagskväll. Det var stundtals tumultartade scener både i kön utanför Prisma och på dansgolvet framför scenen. Allt tack vare den omåttligt populäre poeten, författaren och rocksångaren Ulf Lundell.
   Hans storhet är omskriven och omvittnad. Den växer med tiden och han befäster nu en säkerhet som han i viss mån betalt med begränsad spontanitet. Det var en alldeles egen form av rockmusik han kastade ur sig. Den grep tag i mig med både ett bastant grepp och ödmjuka smekningar.
   Det var succé när Lundell kom till stan. Han hade massorna på sin sida när han stillsamt drog igång med titellåten på sitt senaste album, ”Nådens år”. Ackompanjerad på orgel då duktige pianisten Stefan Nilsson för kvällens saknades i bandet.
   Låtvalet var nästan identiskt med tv-konserten senast. Hans produktion börjar nu bli så omfattande att det blivit svårt att tillfredsställa alla smakriktningar. Tonviken låg på ”Nådens år”-materialet med många bra låtar.
   Många har kritiserat hans texter som luddiga och otydliga men själv är han mer säker på vad han vill och kompromissar sällan. ”Sköt dig själv, skit i andra” som han uttrycker det i showens enda nyskrivna låt, ”Bergets topp”. Själv blir jag alltid förbluffad på Lundells musikaliska utformning av nya låtar. De har både charm och tjusning.
   I dofter av öl, svett och rök skymtade en svensk rockidol. Han använde inte den lågt hängande gitarren mer än Costello och krampaktigt höll han mest gitarren med vänsterhanden medan han knöt den högra handen kring plektrumet och gav imaginära råsopar på den entusiastiska publiken. Han sjöng med känsla och inlevelse och uppträdde allmänt som en glad och nöjd artist.
   Kompet var tätt och slagkraftigt. Lasse Wellander var som alltid lysande när han rynkade pannan, slöt ögonen och rev av några av sina patenterade solon. Mats Ronander likaså, munspelet i ”Jag går på promenaden” gav rysning längs ryggraden. Rutger Gunnarsson på bas, Kay Söderström, orgel, och trummisen Rolf Alex gjorde också sitt för att ge Ulf Lundell en respektabel musikalisk grund.
   Ulf Lundell idag är alltså succé. Och han trivdes uppenbart i sin roll när han struttade runt i kubb och stort leende i det fantastiska larmet av svensk rockmusik modell 78.


1. Nådens år
2. Snön faller och vi med den
3. Kitsch
4. Jag går på promenaden
5. Kärlekens hundar
6. Den lille landstrykaren
7. Som en syster
8. Bergets topp
9. Warum all this blck stuff?
10. All for the love of rock´n roll
11. Höga hästar
12. Cobra Rax

Extralåt
13. Sextisju, sextisju

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (485)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (77)
Konserter (237)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (54)
Maxi12" (35)
Minns (155)
Örebro (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Januari 2023 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Claus Stenhøj 24/10: Mycket fin genomgang. Men du er lite hård ved The Troggs, som visseligen var et...

Janne Lennell 11/10: Håller med dig; fantastisk konsert men saknade lite fler låtar från senaste, ...

Uffe Pop 10/10: Jag såg Wilmer X på ett utsålt Nalen.....vilken energi, vilket ös..toppen! N...

Per 6/10: Håll utkik efter Vampyrernas comeback 2022/2023! En fyralåtars demo från janu...

Janne Lennell 2/10: Beside Bowie: Mick Ronson story. Tack för tipset! Har jag helt missat, ska abs...

Björn Stein 14/09: Ett videotips till de tre. Beside Bowie: The Mick Ronson Story finns på denna l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.