Blogginlägg från 2023-01-18

Tributes: Rainer Ptacek

"The inner flame (A tribute to Rainer Ptacek)" (Atlantic, 1997)

ARTISTEN OCH LÅTSKRIVAREN MED DET östeuropeiskt klingande namnet, Rainer Ptacek som hyllas på det här albumet, var mig helt obekant innan jag i höstas upptäckte skivan. Rainer föddes i Östtyskland 1951 av tjeckiska och tyska föräldrar men familjen emigrerade till USA med Chicago som bas när han var fem år. Blues var Rainers första inspirationskälla innan han i början på 70-talet flyttade till Tucson och inledde sin egen musikkarriär.
   Där kom han i kontakt med Howe Gelb och tillsammans bildade de bandet Giant Sandworms, förstadiet till Giant Sand, men Rainer fortsatte sin solokarriär med en oregelbunden men alltmer uppmärksammad skivutgivning.
   1996 blev Rainer sjuk, fick en hjärntumör och arbetet med den här hyllningsplattan inleddes, ett projekt som skulle samla in pengar till hans sjukdvårdsräkningar. Gelb och Robert Plant, som Rainer mött på vägen, är initiativtagare till den här skivan. Ovanligt nog i dessa sammanhang har Rainer själv fysiskt bidragit till många inspelningar med sina låtar och ofta snygga insatser på gitarr, inte så sällan på dobro och National steel guitar.
   Låtmaterialet var mig helt okänt innan jag lyssnade på hyllningsplattan men har en genomgående hög kvalité och arrangemangen är ofta ljuvligt känsliga och djupt emotionella.
   Här finns några riktigt fina tolkningar av Rainer Ptaceks låtar. Exempelvis höjdpunkter som hans samarbete med det forna Giant Sand, numera delar av Calexico, i titellåten ”The inner flame”, Emmylou Harris ”The good book” med Buddy Miller i kompet, Evan Dandos alldeles lysande hummande i ”Rudy with a flashlight”, Kris McKays ”One man crusade” med Giant Sand/Calexico i kompet och underbart Ptacek-solo, Madeleine Peyrouxs ”Life is fine” och Robert Plant/Rainer-samarbetet i bluesiga ”21 years” på bara två man.
   Det explosivt högljudda och stökiga utbrottet i ”Losin' ground” med PJ Harvey, John Parish & Eric Drew Feldman kanske stör den genuina helheten på skivan men här finns många höjdpunkter att njuta av.
   2012 återutgavs den här skivan i nytt skivomslag med flera extralåtar av vilka jag vill rekommendera några: Lucinda Williams ”The farm”, John Wesley Hardings ”Story teller” och Howe Gelbs ”That's how things get done” gör hyllningen av Rainer Ptacek än mer fulländad..


1. Giant Sand & Rainer The Inner Flame
2. Robert Plant & Jimmy Page Rude World
3. Emmylou Harris The Good Book
4. Evan Dando Rudy With A Flashlight
5. Victoria Williams & Mark Olson Something's Gotta Be Done
6. Vic Chesnutt & Tina Chesnutt Where's That At?
7. Kris McKay One Man Crusade
8. PJ Harvey, John Parish & Eric Drew Feldman Losin' Ground
9. The DroversWorried spirits
10. Madeleine Peyroux Life Is Fine
11. Robert Plant & Rainer 21 Years
12. LK I am a sinner
13. Jonathan Richman Broken Promises
14. Bill Janovitz Powder Keg

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.