Blogginlägg från 2020-12-02

Tributes: The Band

”Endless highway: Music of the Band” (429 Records, 2007)

INGEN ARTIST ELLER GRUPP KAN GÖRA The Band-låtar full rättvisa men det är i alla fall en handfull artister/grupper på den här hyllningsplattan som faktiskt gör bandets låtar på ett mer än godkänt sätt. The Band var ju ett alldeles makalöst personligt band med tre leadsångare och en låtskrivare, Robbie Robertson, som skrev klassiker på rad. Ändå har det här ganska omfattande hyllningsprojektet, som drevs av Stu Fine och Steve Vining, missat några uppenbara Robertson-låtar, exempelvis singellåtar som ”The shape I'm in”, ”Ophelia” och ”Time to kill”, och istället siktat in sig på några Bob Dylan-relaterade låtar som ”This wheel's on fire”, ”I shall be released” och ”When I paint my masterpiece”.
   Bland de 17 låtarna finns också flera överraskningar och mindre förväntade låtar som ”Whispering pines”, ”Acadian driftwood”, ”The unfaithful servant” och ”Rockin' chair”. Men jag klagar inte, absolut inte, ty just de här fyra låtarna tillhör mina favoriter på albumet som i sin helhet är en brokig blandning men också en helt underhållande mix.
   Förutom Jakob Dylans snälla men personliga och smeksamt starka duettversion (med Lizz Wright), de tre systrarna Roches personliga röster i sin bluegrass/folk-tolkning, Rosanne Cashs avskalade version med banjo och blås och Death Cab For Cuties lite modernare och högtidligare variant tillhör Lee Ann Womacks ”The weight” topparna på albumet. Lee Anns countryröst har förvandlat klassikern till en pophit med stark refräng och snygg kör av Buddy och Julie Miller.
   Men hyllningsskivan till The Band är som sagt en brokig blandning som pendlar mellan americana (Guster), Little Feat-inspirerade rytmer (Bruce Hornsby), tunn jämrande röst (Jim James i My Morning Jacket), dämpat piano/akustisk gitarr-sound (Jack Johnson), tung rock (Widespread Panic), wah-wah-gitarr (Gomez), segt liveinspelat (Allman Brothers Band), fin singer/songwriter-pop (Steve Reynolds), ragtimeblues (Blues Traveler) country med mörk röst (Josh Turner), modern pop (Trevor Hall) och ett hamrande rockpiano (Jackie Greene).


1. Guster: This Wheel's On Fire
2. Bruce Hornsby & The Noisemakers: King Harvest
3. My Morning Jacket: It Makes No Difference
4. Jack Johnson featuring ALO (Animal Liberation Orchestra): I Shall Be Released
5. Lee Ann Womack: The Weight
6. Widespread Panic: Chest Fever
7. Gomez: Up On Cripple Creek
8. The Allman Brothers Band: The Night They Drove Old Dixie Down
9. Steve Reynolds: Stage Fright
10. Blues Traveler: Rag Mama Rag
11. Jakob Dylan w/ Lizz Wright: Whispering Pines
12. The Roches: Acadian Driftwood
13. Rosanne Cash: The Unfaithful Servant
14. Josh Turner: When I Paint My Masterpiece
15. Trevor Hall: Life Is A Carnival
16. Jackie Greene: Look Out Cleveland
17. Death Cab For Cutie: Rockin' Chair

/ Håkan

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.