Blogginlägg

Tredje kvällen på Live at Heart

HAR NI HÖRT DET FÖRUT?: Tredje festivalkvällen på Live at Heart blev inte riktigt som jag hade planerat. Ändå en bra mycket mer positiv upplevelse än jag i min vildaste förhoppning trodde. Ett kort besök på Innergården där de svenska americana-hjältarna Billy Momo spelade, ett positivt spretigt framträdande av det lilla jag hörde, handlade för egen del om ett möte med arrangören Björn Björta Wallgren och Lolita Pop-sångerskan Karin Wistrand.
   Björta skakade fortfarande efter Lolita Pop-upplevelsen på onsdagskvällen och Karin gick fortfarande på moln efter samma upplevelse. Om det blir en ytterligare Lolita Pop-spelning i höst börjar kanske bli en tjatig fråga och Karin är lite skeptisk:
   - Det kanske blir bättre att tänka på den konserten som en engångs-upplevelse, som något unikt och vackert, säger hon ganska målmedvetet.
   Framtiden må visa i den frågan.
   Jag gick vidare till Saluhallen för middag innan den amerikanske singer/songwritern Brad Lauretti tog scenen i besittning. Han uppträder under det märkliga namnet This Frontier Needs Heroes men hans lågmälda sånger till akustisk gitarr var inte så märkliga utan snarare ganska vardagliga.
   Kanske gav vi honom inte tillräcklig tid för vi ilade efter ett tips till Satin efter halva konserten. På Satin mötte oss ett enormt rött motljus med några skuggfigurer på scen, en grupp som gick under namnet Axling. Högljudd pop som tydligen hade inletts ännu skramligare. Och hela deras konsert tog snopet slut efter blott 20 minuter. Lättglömt tyckte jag.
   Vi gick vidare till Ingeborgs, en av årets nya scener på Live at Heart, för att återuppleva Tara C Taylor, den kanadensiska sångerskan och gitarristen som kommer från Canada och nu bor i Berlin. I fönstret mittemot baren var scenen belägen där Tara fick stå och bjuda på sina sånger inför en ganska liten publik. Men hennes material hade växt till sig i våra öron. Stundtals klangrik med en underbar ton i gitarren. ”Devil in disguise”, inte Elvis Presley-låten, var en höjdpunkt.

SEDAN BLEV DET UNDERBART GEMYTLIGA STÅ för oss där Eric Palmqwist med band bjöd på en näst intill magisk konsertupplevelse. Tillsammans med sitt band, Henrik Meierchord, cello, Ulf Jonsson, gitarr, och Jesper Jonsson, synt/slagverk, gjorde Eric åtta låtar på svenska huvudsakligen hämtade frpån albumet ”En halv gris kan inte gå”.
   Bland alla enkla singer/songwriter-framträdanden på Live at Heart framstod Eric Palmqwists konsert som något mycket välarrangerat, ambitiöst, personligt och emotionellt laddat där texter och smarta melodier gick hand i hand. Helt enkelt en fantastisk konsert som lovar gott inför hans båda konserter i dagens program, Innergården kl 15 och Nikolaikyrkan kl 21. Framträdanden som med all säkerhet kommer kräva ytterligare analys, var så säker.

Eric Palmqwists låtar:
1. Idiot
2. Ibland måste man ta en omväg för att hitta hem
3. Eternal Sunshine of a spotless mind
4. Jag såg ett hjärta
5. Olika blommor
6. Helgon
7. Floden
8. En halv gris kan inte gå


Eric Palmqwist.


Billy Momo.


This Frontier Needs Heroes.


Axling.

Bilder: Carina ÖsterlingTara C Taylor

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.