Blogginlägg från 2017-02-15

Norum lider brist på bra låtar

GITARRISTEN JOHN NORUM LÄMNADE EUROPE 1986 då han tyckte att bandets hårdrockutveckling var i snällaste laget. Och de stora listframgångarna med singeln "The final countdown" blev droppen för norskfödde Norum. 31 oktober 1986 gjorde Norum sin sista konsert med Europe.
   John Norum bildade då ett eget band tillsammans med vännen och basisten Marcel Jacob som spelat med grupperna Power, Yngwie Malmsteen och Talisman. Sångare blev Göran Edman från Madison och Glory. Den trion stod i centrum på Norums första soloalbum "Total control" som släpptes i oktober 1987.
   Till turnén, som startade 2 februari 1988, utökades trion med de två trummisarna Henrik “Hempo” Hildén (Trash) och Peter Hermansson (220 Volt) plus Mats Lindfors på kompgitarr och keyboards.
   Turnén avslutades 19 mars på Londons Hammersmith Odeon som förband till Ace Frehley.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/2 1988.

JOHN NORUM
Idrottshuset, Örebro 12 februari 1988

I fredagskväll, när hårdrockgitarristen John Norum med band hade turnépremiär, skallade ropen taktfast i Idrottshuset. "Norum, Norum!", skrek den huvudsakligen mycket unga publiken men det var också ett rop på hjälp för det lät stundtals som publiken ropade på Europe. Detta var ingen bra föreställning.
   John Norum lämnade Europe för att slippa stå i strålkastarna men är nu tillbaka i dånet. Och just strålkastarna, genialt regisserade, var en av kvällens få ljuspunkter...
   Norum kräver att bli respekterad som en hårdrockartist men är fortfarande "bara" en vansinnigt duktig gitarrist.
   Hans röstresurser, som är ack så viktiga i denna genre, befann sig under konserten på en mänsklig nivå mellan medelmåttig och medioker.
   Som gitarrist däremot kan jag inte annat än uppfatta honom som blixtrande snabb, fingerfärdigt flyhänt eller, som hans skivbolag påstår, gudabenådad.
   Till sin hjälp hade Norum mycket skickliga killar i bandet. Hempo Hildén är en av hårdrock-Sveriges bästa och mest rutinerade trummisar, Göran Edman avlastade Norum och sjöng hälften av låtarna och basisten Marcel Jacob var den klippa som behövdes i ett spretigt hårdrockband.
   Den musikaliska skickligheten existerade alltså men så var det så mycket annat som gick fel i denna rockshow.
   Redan på albumet hittade jag en viss idéfattighet som på scen blev väldigt uppenbar. När konserten blev samma meningslösa uppvisning i hög volym, snabbt tempo och allmänt oväsen
   Hans repertoar led brist på bra låtar och med bara ett halvdant album i ryggen blev det tufft att genomföra en hel konsert. Då blev pinsamma utfyllnader oundvikliga.
   Dit räknade jag bas- och trumsolon som i längden blev oerhört tröttsamma. När trummisen sedan skulle allsjunga med publiken till Queens "We will rock you" visste jag inte om jagskulle skratta eller gråta.
   John Norums magnifika gitarrspel stod inte i proportion till hans övriga (brist på) utstrålning som konsertartist.
   70 000 (sålda skivexemplar) kan inte ha helt fel men någon stor och komplett hårdrockare blir aldrig John Norum.

/ Håkan

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.