Blogginlägg

60: #20. CREAM (1966-1969)

Från vänster: Eric Clapton, gitarr/sång, Ginger Baker, trummor, och Jack Bruce, bas/piano/sång.

CREAMS Topp 3:

1. Badge (1969)
2. White room (1968)
3. Sunshine of your love (1968)

PÅ BARA TRE MAN SKAPADE DEN ENGELSKA GRUPPEN Cream musik som är helt omöjlig att sätta etikett på. Du kanske kan kalla det bluesrock men det är så mycket mer. Eller den bredare formen av rock men inte ens den beskrivningen säger hela sanningen ty musiken Cream spelade mellan 1966 och 1968 innehöll allt mellan jazz och pop med alla rockgenrer däremellan.
   Spontant och med det sedvanligt sargade minnet som dÃ¥ligt stöd associerar jag gruppnamnet Cream först och främst med bluescovers, lÃ¥nga improviserade livelÃ¥tar, ett överlag instrumentalt sound med stor tyngdpunkt pÃ¥ album. När jag först ännu en gÃ¥ng läser in mig pÃ¥ ämnet och sedan lyssnar närmare, speciellt pÃ¥ singlarna, förstÃ¥r jag ganska snabbt att jag fÃ¥ngats av en bekvämt svepande Ã¥sikt pÃ¥ en musikaliskt omväxlande trio.
   När Cream slutligen bildades sommaren 1966 hade alla tre medlemmarna, Jack Bruce, bas/sÃ¥ng, Eric Clapton, gitarr/sÃ¥ng, och Ginger Baker, trummor, redan spelat tillsammans i samma grupper, dock inte samtidigt. Bruce och Clapton i John Mayall's Bluesbreakers och Bruce och Baker i The Graham Bond Organisation, blues- respektive jazzrötter med andra ord. Men för att störa den genuina bakgrunden som seriösa musiker gjorde Bruce ett halvÃ¥r i kommersiella Manfred Mann mellan Mayall och Cream.
   Alla tre Cream-medlemmarna bidrog till singelmaterialet men inte sÃ¥ ofta tillsammans, Bruce, ofta tillsammans med textförfattaren Pete Brown, och Clapton ockuperade a-sidorna och Bakers kreativitet räckte till nÃ¥gra b-sidor. Gruppens skivdebut var en singel, "Wrapping paper", som i sin lite lÃ¥gmält jazzpräglade stil inte alls var sÃ¥ representativ för det typiska Cream-soundet. Även den poppiga uppföljaren "I feel free" tillhörde den lättsammare genren och det var först pÃ¥ tredje singeln, "Strange brew", som den tunga rockgruppen Cream kom fram i ljuset. Clapton sjöng och skrev lÃ¥ten tillsammans med den kommande amerikanske producenten Felix Pappalardi och hans fru Gail Collins.
   Av de sju sinsemellan olika Cream-singlarna nÃ¥dde samtliga den engelska singellistan men "Anyone for tennis (The savage seven theme)" var den minst framgÃ¥ngsrika men ocksÃ¥ den märkligaste. En poppig, psykedelisk och typisk engelsk lÃ¥t, med poetisk text av omslagsdesignern Martin Sharp, lÃ¥ngt frÃ¥n Creams rockstämpel. PÃ¥minner om Small Faces samtida singel "The universal" och Cream-lÃ¥ten fanns med i den amerikanska filmen The Savage Seven.

SEDAN KOM LÅTEN SOM KANSKE MEST AV ALLT symboliserar Creams musik och sound, "Sunshine of your love". I England släpptes den på singel i oktober 1968, nästan ett år efter albumet "Disraeli gears" där den först publicerades. En av få låtskrivarsamarbeten mellan Bruce och Clapton med text av Pete Brown. Melodin bygger på ett klassiskt gitarriff, nästan lika berömt som "Smoke on the water". Tidigare Cream-singlar var korta snärtiga låtar mellan två och tre minuter, nu sträckte gitarrsolon och produktion ut sig över fyra minuter.
   Vid den här tidpunkten, hösten 1968, hade de tre medlemmarna i Cream bestämt sig för att gÃ¥ skilda vägar (egentligen inte dÃ¥ Baker senare följde med Clapton till Blind Faith) men först skulle en USA-turné i oktober 1968 avsluta gruppens korta men legendariska historia. Innan turnén, som spelades in och tre livelÃ¥tar finns med pÃ¥ gruppens sista album "Goodbye", gick gruppen in i studion och spelade in tre lÃ¥tar som ocksÃ¥ hamnade pÃ¥ finalskivan. En skiva där lÃ¥ttitlarna pÃ¥ omslaget är skrivna pÃ¥ en gravsten...
   Gruppens tvÃ¥ sista (och i mina öron bästa) singlar, "White room" och "Badge", släpptes efter gruppens splittring. Nästan fem minuter lÃ¥nga "White room", ännu en tung, typisk och mycket känd Cream-lÃ¥t, har ännu en gÃ¥ng Jack Bruce vid mikrofonen och producenten Pappalardi finns med som musiker, i det här fallet fiol, som han ofta gjorde mot slutet av Creams skivkarriär.
   Sista singeln blev ocksÃ¥ den bästa med Cream. Fyra mÃ¥nader efter den officiella splittringen släpptes "Badge" samtidigt som gruppens finalalbum "Goodbye" där den ocksÃ¥ fanns med. Jag har berättat det mesta, hur lÃ¥ten skrevs och George Harrisons medverkan under pseudonym, om singellÃ¥tens tillkomst här. Eric Clapton sjunger bättre än nÃ¥gonsin och gitarrsolot i mitten pÃ¥ lÃ¥ten är ett av hans vackraste. Det var sorgligt att konstatera det dÃ¥, när gruppen sedan mÃ¥nader tillbaka inte fanns längre, och det känns än idag vemodigt att Cream lade av när gruppen befann sig pÃ¥ topp.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.