Blogginlägg från 2014-12-23
Där, precis där, fick jag en ny julfavorit
NI KÄNNER IGEN MÖNSTRET. Ibland är jag lite sen i reaktionen och det krävs någon extraordinär upplevelse för att få sinnet att vakna till. Som det här med Bob Dylans några år gamla julskiva "Christmas in the heart" som jag fram till i torsdags i förra veckan hade uppfattat som en parentes i både Dylans och musikvärldens historia. Förlåt, men jag har inte sett eller hört Bob Dylan som den mest naturliga och välsjungande jultomten.
Musik handlar ofta om att befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt och rätt tillfälle för att kunna absorbera de musikaliska känslorna. Som i torsdags när vi på en av de alltmer sällsynta besöken i de centrala delarna av London i vanlig ordning letade oss in i de mer anonyma gränderna av Belgravia. Där, blott ett par stenkast från Knightsbridge och områden (Harrods-varuhuset) där kommersen en vecka innan jul når sin hysteriska kulmen, ligger ett gemytligt kryp-in till pub.
The Nags Head, med anor från 1820-talet(!), i de småstadsliknande och avskilda kvarteren av Belgravia missar vi sällan. Där finner man ro, där möter man mänsklig kontakt och där finns en avslappnad men bestämd atmosfär som i många avseenden saknas i övriga delar av en storstad, särskilt veckorna innan jul. Här finns också regler (NO MOBILE PHONES-skylten är bara en) som ägaren Kevin Moran inte skäms för att räkna upp i det här BBC Radio 4-programmet, mellan 50:25 och 52.37, som sändes i torsdagskväll. Ben Weiszs intervju med Moran spelades in när vi äntrade puben i torsdags och noggranna öron kan höra (51:37 in i programmet) hur vi blir tillrättavisade att hänga upp våra kläder på krokarna...
Puben är en av få independentpubar i London och ölmärket Adnams är i majoritet på pumparna vid bardisken och Moran är nästan alltid närvarande och pratar gärna med sina gäster. Han drar gärna historien om när han åkte skidor i de svenska och norska fjällen.
Jag har tidigare inte tänkt så mycket på musiken som har spelats lågmält på Nags Head, musik av äldre sort som suttit mer i väggarna än i de små högtalarna, men i torsdags snurrade Bob Dylans ovannämnda julskiva på repeat och fastnade varken jag ville det eller inte i mitt huvud. Dylans lätt raspiga röst gjorde de gamla ofta uttjatade jullåtarna full rättvisa och de fina tjejkörerna glittrade ikapp med de sparsmakade juldekorationerna.
Här kommer en låt, "Little drummer boy", från "Christmas in the heart" som märkligt nog inte låter lika förträfflig hemma i Örebro som som på Nags Head med en Adnams Bitter i pintglaset.
/ Håkan
<< | December 2014 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget: