Blogginlägg från 2014-05-23

Årets bästa 1995

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/12 1995.

SVENSKT:
1. STARMARKET: Starmarket
2. BRAINPOOL: Painkiller
3. PETER LeMARC: Bok med blanka sidor
4. IRMA SCHULTZ: Andas fritt
5. OLLE LJUNGSTRÖM: Tack

UTLÄNDSKT:
1. NEIL YOUNG: Mirror ball
2. EMMYLOU HARRIS: Wrecking ball
3. THE JAYHAWKS: Tomorrow the green grass
4. JOHN HIATT: Walk on
5. WILLY DeVILLE: Loup garou

Rock- och popåret 1995 på skiva. Ett enhälligt, högst förutsägbart, beslut eller en lika tveklös seger för mångfalden?
   Det senare om ni frågar mig.
   Vad har jag för rätt att utelämna "(What's the story) Morning glory?" med Oasis, nummer ett enligt en nästan enig svensk kritikerkår, från min års-bästa-lista? Hur i hela friden kan jag rata en skiva som, av någon, beskrivits som "90-talets stora mästerverk"?
   Frågor, frågor. För mig var det aldrig någon fråga. När skivåret ska granskas och slutgiltigt graderas är det mina innerliga, ärliga känslor som styr. Då hamnar Oasis andra "mästerverk" precis utanför de fem bästa. Tillsammans med många andra mycket bra skivor. Gjorda av debutanten Ron Sexsmith, Del Amitri, Steve Earle, Mike Scott, Aimee Mann, Joe Ely, Steve Forbert, Sonny Landreth, Mickey Jupp och halvt diskvalificerade Stones och Bob Dylan, nyinspelade skivor med gammalt material.
   Efter det frustrerande arbetet att välja bort många bra skivor återstår graderingen av de fem bästa. Där förstaplatsen, numero uno, i år är fullständigt vikt åt Neil Youngs "Mirror ball" med Pearl Jam i kompet. En skiva så sensationellt jämn, melodiskt lysande och musikaliskt helgjuten att jag gav den absolut högsta betyg, fem tuppar. Vilket jag tidigare under årens lopp bara tillgripit vid tre tillfällen.
   Den musikaliska mångfalden på min utländska lista är nästan provokativ. I nämnd ordning hård rock, påtagligt modern country, popgitarrsound, heltäckande rock och amerikansk musikhistoria.
   Mitt skivår handlade i mycket om utländska skivor. Det var tillnärmelsevis inte lika stor konkurrens om platserna på min svenska bästa-lista. Men ändå innehåller min lista mycket bredd och stor mångfald. Från hetsig popcore, vuxenrock, problemfyllda texter och naiv pop.
   Mest synd var det om den brokiga skaran Minus 5, Paul Weller, Eva Dahlgren, Duffy, Jackie Leven, Morrissey, High Llamas och Joan Armatrading. Skivorna de gav ut var till stor del alldeles utsökta men hade en, två ibland tre låtar, som var så utpräglat svaga och udda att de obönhörligt drog ned helhetsintrycket. 1995 var också, bland mycket annat, året då jag lärde mig stava till Millencolin.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.