Blogginlägg från 2014-05-23

Årets bästa 1995

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/12 1995.

SVENSKT:
1. STARMARKET: Starmarket
2. BRAINPOOL: Painkiller
3. PETER LeMARC: Bok med blanka sidor
4. IRMA SCHULTZ: Andas fritt
5. OLLE LJUNGSTRÖM: Tack

UTLÄNDSKT:
1. NEIL YOUNG: Mirror ball
2. EMMYLOU HARRIS: Wrecking ball
3. THE JAYHAWKS: Tomorrow the green grass
4. JOHN HIATT: Walk on
5. WILLY DeVILLE: Loup garou

Rock- och popåret 1995 på skiva. Ett enhälligt, högst förutsägbart, beslut eller en lika tveklös seger för mångfalden?
   Det senare om ni frågar mig.
   Vad har jag för rätt att utelämna "(What's the story) Morning glory?" med Oasis, nummer ett enligt en nästan enig svensk kritikerkår, från min års-bästa-lista? Hur i hela friden kan jag rata en skiva som, av någon, beskrivits som "90-talets stora mästerverk"?
   Frågor, frågor. För mig var det aldrig någon fråga. När skivåret ska granskas och slutgiltigt graderas är det mina innerliga, ärliga känslor som styr. Då hamnar Oasis andra "mästerverk" precis utanför de fem bästa. Tillsammans med många andra mycket bra skivor. Gjorda av debutanten Ron Sexsmith, Del Amitri, Steve Earle, Mike Scott, Aimee Mann, Joe Ely, Steve Forbert, Sonny Landreth, Mickey Jupp och halvt diskvalificerade Stones och Bob Dylan, nyinspelade skivor med gammalt material.
   Efter det frustrerande arbetet att välja bort många bra skivor återstår graderingen av de fem bästa. Där förstaplatsen, numero uno, i år är fullständigt vikt åt Neil Youngs "Mirror ball" med Pearl Jam i kompet. En skiva så sensationellt jämn, melodiskt lysande och musikaliskt helgjuten att jag gav den absolut högsta betyg, fem tuppar. Vilket jag tidigare under årens lopp bara tillgripit vid tre tillfällen.
   Den musikaliska mångfalden på min utländska lista är nästan provokativ. I nämnd ordning hård rock, påtagligt modern country, popgitarrsound, heltäckande rock och amerikansk musikhistoria.
   Mitt skivår handlade i mycket om utländska skivor. Det var tillnärmelsevis inte lika stor konkurrens om platserna på min svenska bästa-lista. Men ändå innehåller min lista mycket bredd och stor mångfald. Från hetsig popcore, vuxenrock, problemfyllda texter och naiv pop.
   Mest synd var det om den brokiga skaran Minus 5, Paul Weller, Eva Dahlgren, Duffy, Jackie Leven, Morrissey, High Llamas och Joan Armatrading. Skivorna de gav ut var till stor del alldeles utsökta men hade en, två ibland tre låtar, som var så utpräglat svaga och udda att de obönhörligt drog ned helhetsintrycket. 1995 var också, bland mycket annat, året då jag lärde mig stava till Millencolin.

/ Håkan

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.