Blogginlägg

Verbal briljans på svenska med Olle

Foto: Carina Österling
Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen på na.se 9/9 2012.

OLLE UNENGE & CO
Stadsträdgården/Live At Heart 8 september

I lördagskväll strax efter kl 20 såg jag under närmare 40 minuter en solokarriär födas. Låt vara att Olle Unenge, på alla sätt en rutinerad artist men mest känd som Tullamore Brothers-ledare, är 50 something men han är den ungdomligaste människa jag känner som är äldre än jag själv. Med ambition att hela tiden ta nya steg musikaliskt, sjunga på ett för honom nytt språk och omge sig med musiker vars ålder har en spännvid som överträffar det mesta kunde slutresultatet på premiärspelningen aldrig gå fel.
   Gitarr+gitarr (ofta slide)/banjo+fiol+ståbas är ingen uppenbart logisk sammansättning på ett band men i Olle Unenges fall blev det en lyckad kombination då han för första gången i sin långa karriär släppte fram sitt svenska material i sin helhet. På ett språk som i Olles mun jag först uppfattade som lite onaturligt men efter bara några låtar kändes alltmer okonstlat. Inte minst tack vare den underbara lyriken i hans texter.
   Nu var inte allt material, musik och text, i den åtta låtar och 40 minuter långa repertoaren helt och hållet från Olles egen penna ty några texter hade utländska original men där och även i övrigt visade han upp en verbal briljans som inte kallas översättning utan ren och skär konstnärlighet. Konserten innehöll nämligen också slagkraftiga tolkningar av Hoyt Axton, Bob Dylan, Christy Moore och traditionella låtar. Exempelvis blev "Lightning bar blues" till "I en trivsam bar", "Farewell Angelina" till smärtsamt vackra "Farväl vackra Sara" och "The cliffs of Doneen" flyttades till Sverige och blev "Vykort från Koster".
   De skickliga och småkomiska mellansnacken, rutinen lyste igenom även där, förstärkte också helheten när Olle bland annat ödmjukt sammanfattade valet av textämnen till enbart öar och öl. Den raka sanningen var naturligtvis något helt annat.
   Det musikaliska mötet mellan de äldre gitarristerna, Olle och Lennart Nordström, och Kajsa Zetterlunds fiol och Robin Mossbergs ståbas var det som levt kvar längst i minnet. Exempelvis Kajsas andrastämma och Robins basintro i "Mellan ebb och flod" och Lennarts banjo i "Vykort från Koster".
   Olle blev näst intill tvingad av sina egna bandkamrater att framföra den irländska folkmelodin "Wild mountain thyme" och den hörde kanske inte hemma i kvällens koncept men avskalad och akustisk blev det ändå en mäktig slutpunkt.
   Här nedan följer den officiella setlistan som nästan stämmer med verkligheten. Olle poch bandet hoppade näst sista låten och gick direkt på "Wild mountain thyme".


Foto: Carina Österling

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.