Blogginlägg från 2012-08-23

Fin stämning

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/4 1988.

DAG VAG
Kulturhuset/Rockmagasinet 20 april 1988

Under nästan fyra veckors tid står Dag Vag åter på scen efter fem års uppehåll. Det är för tidigt att tala om nostalgi men Dag Vags återförening är nog en större affär för plånboken än som minne för deras storhetstid.
   Dag Vag existerade mellan 1977 och 1983 och var åtminstone under de första tre-fyra åren ett av landets mest respektabla livenamn. Det är också sättningen från den rockigaste epoken som nu reser runt Sverige med de gamla klassikerna i bagaget.
   Men Stig Vig & Co var ett band i tiden med sin gungiga, reggaedoftande rockmusik. I en tid när Bob Marley var gigant och svepte en våg av skamusik över världen.
   Då kändes det rätt och riktigt att ryckas med i de oemotståndliga rytmerna. Men redan under de sista åren av Dag Vags existens, när gruppen urvattnats med andra medlemmar, framställdes deras musik på gränsen till parodi.
   Nu efter fem års total tystnad från Dag Vag känns det inte speciellt upphetsande att återigen uppleva bandet som var en mindre jordbävning live i slutet på 70-talet.
   Det är den klart rockigaste och bästa upplagan av Dag Vag som återförenats men idag 1988 känns deras gamla klassiker dammiga och lämnade en unken eftersmak som inte hade med nostalgins positiva sidor att göra.
   Det var inte oväntat mycket folk som sökt sig till Kulturhusets varma lokaler i onsdagskväll. Gruppen hade, då det begav sig, en stor och trogen publik som också så här i efterhand vill minnas bandet för de stora konserterna.
   Det var en fantastisk stämning på Kulturhuset när Dag Vag framförde de flesta av sina största hits till publikens hysteriska glädje.
   Från "Musik musik" till "Pop i topp" var det en kväll utan förhoppningar och även utan överraskningar och dessvärre också utan den nerv som gör bra konserter till magiska ögonblick.

/ Håkan

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.