Blogginlägg från 2012-08-27

Singlar#98: The Young Rascals

THE YOUNG RASCALS: How can I be sure (Atlantic, 1967)

"HOW CAN I BE SURE", i titeln ställdes en fråga utan frågetecken, var den amerikanska gruppen Young Rascals åttonde singel. Den låg aldrig på svenska Tio i Topp och ingen annan Young Rascals- eller efterföljande Rascals-skiva heller. Men den nådde USA-listans fjärdeplats hösten 1967 ty på hemmaplan var den här gruppen sedan drygt två år tillbaka etablerad och genuint framgångsrik. Gruppen var kanske det mest kända amerikanska namnet i kategorin blåögd soul.
   Gruppen bildades sent 1964 och 3/4-delar av kvartetten kom från gruppen Joey Dee & the Starliters, Eddie Brigati, sång, Felix Cavaliere, keyboards och sång, och Gene Cornish, gitarr. Trummisen Dino Danelli, från New Jersey, som fulländade gruppen hade tidigare spelat jazz och r&b i mindre kända band.
   Efter den blygsamt framgångsrika debutsingeln "I ain't gonna eat out my heart anymore" (1965) fick gruppen ett häftigt genombrott med energiurladdningen "Good lovin'" som toppade USA-listan våren 1966.
   Gruppen hade än så länge förlitat sig på låtmaterial från andra låtskrivare men från tredje singeln "You better run" var det teamet Brigati/Cavaliere som skrev gruppens singellåtar. Efter några mindre framgångsrika singlar fick gruppen våren 1967 ännu en massiv USA-etta med "Groovin'". En mogen och fullvuxen ballad som på allvar etablerade gruppen i USA:s musikhistoria.

PÅ GRUPPENS FÖRSTA SINGLAR var det de legendariska producenterna Tom Dowd och Arif Mardin som stod för produktionen men 1967 hade gruppen själva tagit över även det jobbet. "Groovin'" följdes av ett album med samma namn där låten "How can I be sure" fanns med och den melodiska och melankoliska atmosfären på gruppens singlar fick en naturlig fortsättning.
   Med "How can I be sure" tog Young Rascals ett steg in i den odödliga musikhistorien långt över den kortsiktiga popmusiken med bara tillfälliga favoriter. Jag placerar låten i samma exklusiva kategori som många Burt Bacharach-låtar där den mjuka catchy melodin, Eddie Brigatis sång, valstakten och den franska touchen med dragspelet och det känsliga anslaget i pianot är tidlöst och oförglömligt. Det är just Arif Mardin som har skrivit det vackra arrangemanget.
   Young Rascals hade på några år utvecklats till en mer vuxen och mogen grupp och i mars 1968, ett halvår efter "How can I be sure", kortade gruppen ned sitt namn till bara The Rascals och började samtidigt rikta in sig på mer politiska texter. Men egentligen finns väl de funderingarna redan i den här låten: "How can I be sure?/In a world that's constantly changing...".
   B-sidan "I'm so happy now" är allt annat än melankolisk eller politisk. En enkel popdänga, skriven av gitarristen Cornish som också sjunger, med ett typiskt 1967-popsound med struttig rytm och häftiga trumpeter. Och med absolut ingen djupare innebörd i texten.

Intressant fotnot: Dino Danelli spelar trummor på Little Stevens 80-talsalbum "Men without women" (1982) och "Voice of America" (1984).



B-sidan "I'm so happy now".


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.