Blogginlägg från 2009-12-11

Soundtracks: "Still crazy"

STILL CRAZY (London, 1998)

Jag minns filmen som genuint engelsk med många skådespelarprofiler, Jimmy Naill, Bill Nighy, Stephen Rea och folk jag känner igen men inte vet namnet på, kända från tv-serier och andra engelska filmer. Även skotten Billy Connolly fanns med och Helena Bergström har en liten roll. Som film en gemytlig och intressant upplevelse. Som soundtrack en tämligen trist historia som till stor del handlar om konventionell hårdrock eller gubbig bluesboogie.
   Men det finns en anledning till filmmusikens lite tråkiga profil. Filmen handlar om ett gammalt rockgäng från 70-talet, Strange Fruit, som samlas 20 år senare och försöker återuppleva sina gamla framgångar. Det går så där. Historien är helt påhittad men filmtiteln är hämtad från Paul Simons ”Still crazy after all these years”..
   Bland skådespelarna finns det åtskilliga musikernamn som också sjunger på soundtracket men musikaliskt är det studiomusiker som spelar. Clive Langer, respekterat engelskt namn som producent (Madness, Elvis Costello, Dexys Midnight Runners med flera), har skrivit den rena filmmusiken och även producerat skivan tillsammans med ständige kollegan Alan Winstanley.
   De huvudsakliga låtskrivarnamnen på skivan är en märklig trio. Marti Frederiksen, som bland annat producerat Aerosmith, Def Leppard och Pink, Mick Jones, allra mest känd från Foreigner, och Chris Difford, den ypperlige textförfattaren och sångaren i Squeeze. Soundet på den här skivan påminner mer om Foreigner än Squeeze kan jag negativt tycka.
   Här avlöser powerballaderna, hårdrocksgitarrerna och traditionell rock varandra och det blir de avvikande spåren som märks. Som när Billy Connolly i ”Stealin’” gör folkmusik med Ralph McTell på gitarr och tuba och akustisk slide i kompet. Eller pop- och ”I am the walrus”-känslan på ”Live for today” som påminner mycket om tidig ELO.
   Jeff Lynne är faktiskt inblandad i två låtar som låtskrivare och de låtarna avviker också från det övriga materialet. ”Dirty town” är psykedelisk pop med fasförskjutning och ”Layla”-gitarriff men också lite hårdrock. Och i ”A woman like that” blir det autentisk klassisk hårdrock med gitarristen Bernie Marsden längst fram.
   Gitarristen Steve Donnelly, som spelat med bland annat Nick Lowe, Elvis Costello, Sheryl Crow och Bonnie Raitt, har en musikaliskt återkommande roll på soundtracket och får även framföra ”Brian’s theme” instrumentalt i eget namn.

Innehåll:
1. Flame still burns - Strange Fruit Feat. Jimmy Nail
2. All over the world - Strange Fruit
3. What might have been - Jimmy Nail
4. Brian's theme (Acoustic) - Steve Donnelly
5. Dirty town - Strange Fruit
6. Stealin' - Billy Connolly
7. Black Moon - Strange Fruit
8. Live For today - Hans Matheson
9. Bird on a wire - Strange Fruit Feat. Jimmy Nail
10. Ibiza Theme - 22.33.44
11. Scream Freedom - Strange Fruit
12. Woman like that - Bernie Marsden
13. Dangerous Things - Strange Fruit
14. Brian's Theme (Reprise) - Steve Donnelly

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.