Blogginlägg från 2009-06-29

Succé för ”nye” Elton John

Oförglömlig konsert över två timmar med Elton John. Ensam på scen med enbart sitt piano och en slagverkare (Ray Cooper). Senaste skivan (oktober 1978) hette mycket logiskt ”A single man”.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/2 1979.

ELTON JOHN
Konserthuset, Stockholm 5 februari 1979

Måndag kväll i Stockholm. Världspremiär för Elton Johns nyinriktade enmansshow . En omskakande men mestadels andlöst perfekt show, som trollband ett utsålt Konserthus i över två timmar och 26 låtar.
   Den nuvarande utformningen av Elton Johns comebackkonserter med enbart sig själv och den mångsidige Ray Cooper på diverse slagverk på scen gjorde det till en av de märkligaste konserter jag någonsin upplevt. Mannen vid pianot och hans sånger fängslade och roade.
   Eltons fantastiska karriär, som nu passerat 10-årsstrecket, är omvittnad. Hur han startade med minimalt komp och sedan stegvis utökade arrangemangen, som krävde mer omfattande komp. Berömmelsen kom, pengarna likaså och han accelererade till en idol av enorma mått. Tills han för tre år sedan kom till insikt att hoppa ur ekorrhjulet, sluta turnera och ransonera den tidigare så rikliga skivutgivningen.
   Därför kom beslutet att han åter skulle turnera mycket överraskande. Och ”den nye” Elton är tillbaka i den sparsamma anspråkslösa utformningen. Halva konserten var han helt solo på scenen för att sedan få sällskap av Cooper.
   Den obligatoriska förseningskvarten var tack och lov bara tio minuter innan Elton tog plats bakom flygeln och inledde med ”Your song”. En numera ironisk sång. När den skrevs var hans gager låga (I don’t have much money…) men låten är en så precis kärlekshyllning att den står sig år efter år. Fortsättningen var lika avpassad och stämningsfylld.
   Hans pianospel imponerade i snabbare låtar som ”Take me to the pilot” och ”Ego”. Det akustiska pianot lät fint och fylligt. Ibland flyttade han över till elpianot och låtarna fick då en lite rockigare inramning.
   Under den ambitiösa ”Funeral for a friend” i konsertens mitt fälldes dekoren åt sidan och Ray Cooper skymtade bakom en mängd olika slagverk. Och konserten blev ännu mer intressant.
   Cooper är en duktig kille, som ibland nästan stal showen från Elton med sina fantastiska utspel och väl avvägda soloinsatser.
   Elton ensam vid pianot trodde jag skulle bli en avslagen historia men när han tillsammans med Cooper kom loss i ”Better off dead”, ”Parttime lover” och ”Crazy water” märkte jag inte avsaknaden av andra instrument.
   Men först som sist hängde Eltons show på hans fantastiska material. Det var den stora styrkan när han nu återvände till scenen. Mognare, rikare, utan glasögon men samma gamla Elton i en musikaliskt fulländad konsert. Vi applåderade.

Trolig setlist:
Your Song
Sixty Years On
Daniel
Skyline Pigeon
Take Me to the Pilot
Rocket Man
Don’t Let the Sun Go Down on Me
Goodbye Yellow Brick Road
Roy Rogers
Candle in the Wind
Where to Now St. Peter?
I Heard It Through the Grapevine
Elton with Ray Cooper:
Funeral for a Friend / Tonight
Better Off Dead
I Think I’m Going to Kill Myself
Crazy Water
Bennie and the Jets
Sorry Seems to Be the Hardest Word
Part-Time Love
Saturday Night’s Alright for Fighting
Pinball Wizard
Get Back
Song for Guy


Aftonbladet 6/2 1979.


Expressen 6/2 1979.


GT 6/2 1979.


Svd 6/2 1979.

/ Håkan

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Claus Stenhøj 24/10: Mycket fin genomgang. Men du er lite hård ved The Troggs, som visseligen var et...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.