Blogginlägg från 2009-05-11

Stiff-bonus: Hits greatest Stiffs

VARIOUS ARTISTS: “Hits greatest Stiffs” (Stiff FIST 1)
Release: 16 september 1977

I sedvanlig ordning en helt okonventionell samlingsskiva från Stiff. "Contains no hit single whatsoever" står det på omslaget, på den tryckta prislappen £3.99, och "If it's Stiff grab it" står det i vinylen.
   Den ursprungliga tanken var väl att ge ut b-sidorna till de elva första Stiff-singlarna, BUY1-BUY11, samlade på samma skiva. Och samtidigt, lite ödmjukt, konstatera att de flesta artisterna redan lämnat skivbolaget och, ännu mera ödmjukt, notera vilka skivbolag de befann sig på för tillfället.
   En anledning till utgåvan var att Stiff just hade skrivit distributionskontrakt med skivbolaget Island i England och samtidigt dragit tillbaka de ursprungliga singlarna.
   Av skäl jag inte känner till utelämnades The Damneds BUY10-singel ”Neat neat neat”. Och Motorhead representeras av ”Leavin’ here”, A-sida på BUY9 som aldrig släpptes. Däremot ingår båda sidorna på Tyla Gang-singeln ”Styrofoam”/”Texas chainsaw massacre” beroende på att den marknadsfördes som en singel med dubbla B-sidor…
   Roogalators ”Cincinnatti fatback” är en remix jämfört med originalsingeln.

Det kanske mest spännande med hela skivan var inneromslaget! Där fortsatte ödmjukheten från Stiff som räknade upp sina favoritskivor, oavsett skivbolag, illustrerade med omslag: ”Stiff Records recommend some fine records on other labels you might enjoy”. 16 skivor inom olika genrer. Tio amerikanska, fem engelska och en svensk.

   Abba’s greatest hits (Epic, 1975)
   Stiff utnämner skivbolaget till CBS men det var faktiskt underetiketten Epic som gav ut ABBA:s skivor i England.
   Tom Petty & the Heartbreakers (Shelter, 1976)
   Tom Pettys debutalbum.
   Mink de Ville: Cabrietta (Capitol, 1977)
   Fler felaktigheter. Stiff visar omslaget till den engelska utgåvan, som inte hade någon titel, och lyckas sedan stava fel på titeln ”Cabretta”. Dessutom ska korrekt artistnamn vara Mink DeVille.
   Dave Edmunds: Get it (Swansong, 1977)
   Förutsägbart och närbesläktat Stiff-val.
   Fool’s Gold (Chiswick Chartbusters) (Chiswick, 1977)
   Strongt, Stiff. Skivbolaget Chiswick var den store konkurrenten och det här var en samlingsskiva med olika artister som Count Bishops, 101’ers (den klassiska “Keys to your heart”), Little Bob Story och Radio Stars. På en skiva vars hela titel var “Submarine tracks & Fool’s Gold (Chiswick Chartbusters Volume One)”. Låtarna på skivan hade ”Stereofied mono” enligt etiketten.
   Lee Dorsey: Yes we can (Polydor, 1970)
   En liten äldre amerikansk överraskning vars titellåt var afroamerikanske r&b-sångaren Lee Dorseys sista singelhit..
   The Rumour: Max (Vertigo, 1977)
   Graham Parkers kompgrupps första skiva på egen hand. Titeln är en ordlek och är ett svar på Fleetwood Macs ”Rumours”.
   Elvis Presley: Sun collection (RCA, 1975)
   Samlingsskiva med världens störste rockkung. 17 klassiska låtar från Presleys tidigaste och bästa produktion
   Ramones (Sire, 1976)
   Stiff nämner ingen titel och menar då debuten. Men illustrerar med omslaget till gruppens andra album, ”Leave home” (Sire, 1977)
   Nick Drake: Five leaves left (Island, 1969)
   Debutalbumet från den kultförklarade engelsmannen.
   MC5: Back in the USA (Atlantic, 1970)
   Det här var amerikansk punk/powerpop innan genrerna hade uppfunnits. Högljudd Detroit-rock producerad av Jon Landau, rockjournalisten som sedan blev Bruce Springsteens manager.
   Little Feat: Sailing shoes (Warner Bros, 1972)
   Albumet hette egentligen “Sailin’ shoes” och var Little Feats andra skiva som innehöll bland annat Lowell Georges klassiker ”Willin’”.
   Blondie: (Private Stock, 1977)
   Ännu en tidig amerikansk new wave-skiva.
   Steve Winwood: (Island, 1977)
   Traffic och Blind Faith-medlemmen Winwoods lågmälda solodebut.
   Jonathan Richman (Beserkley, 1977)
   Stiff missade den fullständiga titeln “Rock’n’Roll with the Modern Lovers” där hitlåten ”Egyptian reggae” ingick.
   Captain Beefheart: Trout mask replica (Straight, 1969)
   Beskrivs ofta som ett mästerverk producerat av Frank Zappa på hans eget skivbolag. Ett dubbelalbum med 28 låtar.

1. Nick Lowe: Heart Of The City
2. The Pink Fairies: Between The Lines
3. The Roogalator: Cincinatti Fatback
4. Tyla Gang: Styrofoam
5. Tyla Gang: Texas Chainsaw Massacre Boogie
6. Lew Lewis and his Band: Caravan Man
7. The Damned: Help
8. Richard Hell: You Gotta Lose
9. Plummet Airlines: This Is The World
10. Motorhead: Leavin' Here
11. Elvis Costello: Radio Sweetheart

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.