Blogginlägg från 2009-05-07

Fler namn ur Örebros rockhistoria

Engagemanget i listorna med Örebros bästa band och artister genom tiderna visar sig här och där. Själv har jag fått en och annan kommentar. En manager till hårdrockarna Motherlode är glad som en speleman när han i omröstningen på na.se kan se sitt band ligga tvåa. 597 röstande (just nu, onsdag kväll) är kanske ingen statistiskt säkerställd siffra men på den listan ligger Motherlode tvåa efter Millencolin men före Lolita Pop.
   En ärrad reklamman i Örebro ringde och tackade för att jag höll Lifeline före Motherlode på min lista. Till saken hör att reklammannens son spelade gitarr i Lifeline. Sedan fick jag idag ett mejl från en popstjärna på 60-talet som skrev ”Fan, Håkan! Du glömde ju mig... /Lollo”.
   Och min kamrat Tåte, med både minne och kloka åsikter, sa i helgen att han nog tyckte att Country Road hade varit värd en plats på min topp 10-lista. Jag hade nog själv haft tankarna åt det hållet men till slut hamnade de utanför. Som så många, många, många andra namn och band.
   Vilket får mig osökt att redovisa namnen som låg strax utanför den hedrande topp 10-listan. Jo, Country Road hade ett grundmurat rykte som Sveriges ledande countryband på 70-talet. I konkurrens med Rankarna med Mats Rådberg.
   Till de riktigt stora Örebrobanden hör ju också Nature, som till 3/4-delar bestod av örebroare men knappast hade Örebro som bas när de tog sig ut i landet under 70-talet. Dels som egen fungerande enhet, två album bland annat, men var ännu mer kända som kompband till många kända sångare. Det började med Pugh Rogefeldt, som producerade gruppens första album men under namnet Pugh & Nature gav de ut två singlar, fortsatte med Ted Gärdestad och Göran Fristorp och sedan full uppmärksamhet bakom Ulf Lundell mellan 1976 och 1978.
   Om det nu händelsevis inte är någon som känner till musikerna i Nature kan jag nämna Mats Ronander, Lasse Wellander och Pär-David Jonsson.
   Sångaren Jan Valentin insatser i Örebros rockhistoria har inte gått obemärkt förbi. Han började i Horace, som förlängde namnet till Hip Horace och 1988 skivdebuterade med minialbumet ”Hand it back”. Sedan hade de äran att spela förband till Wedding Present på Rockmagasinet också. Valentin fortsatte i slutet på 90-talet i Automoon som dock aldrig kom längre än en mängd mycket fina demoskivor.
   Lix tillhör Örebros grupper som förmodligen var lite för duktiga för sin publik på 80-talet. Trummisen Rickard Sievert, gitarristen Anders Moberg och basisten Per Sporrong var bandets musikaliska motor medan systrarna Mija och Margareta Folkesson sjöng. Tjejerna fick på 90-talet göra en egen skiva, ”Mija & Greta” (Record Station), men är mest kända för ett otal körjobb bakom stora artister som Eva Dahlgren, Eric Gadd och Tomas Ledin.
   Bela Svärdmark hör givetvis till stadens mest legendariska musiker utan att riktigt nå utanför den inre kretsen av supermusiker. Han var en av ledarna i 70-talsbandet Puss & Kram och fortsatte på 80-talet i månginternationella gruppen Safari och har sedan spelat med Janne Schaffer.
   Till slut vill jag påminna om gruppen som befann sig precis under Millencolin på 90-talet, Voice Of A Generation med den energiskt jobbande sångaren Kalle Haglund. Frejdig punk kanske inte platsar på min lista men borde i sanningens namn funnits med på Anders Jakobsons lista. Eller hur, Anders? Finns det något försvar?

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.