Blogginlägg från 2008-08-16
London-Liverpool-London (3)
Sommarens semesterresa omfattade alltså både London och Liverpool. Jag har redan berättat några gånger, här, här och här, och nu handlar det om Liverpool. Staden jag aldrig tidigare besökt fast jag har varit Beatles-fantast sedan november 1963. Så det var med spänd förväntan jag och familjen tog mig till den nordvästra hamnstaden. En resa med tåg från London som blev lite mer improviserad än vi någonsin hade planerat.
Man ska inte välja att åka tåg mellan London och Liverpool på söndagar. Då existerar nämligen inga snabbtåg och ett eller flera byten är ett måste. Vi trodde på ett byte men det blev till slut tre…
Den trevliga damen på den lyxigt nybyggda St Pancras-stationen i London meddelade att vi bara skulle behöva byta i Chesterfield, en liten stad i engelska Midlands. Men när vi kom av så fanns det inget tåg som skulle direkt till Liverpool. Först en kort resa till Sheffield för nästa byte till Manchester där vi fick en timme och en kall öl. Innan vi kunde fortsätta med ytterligare ett tåg med Lime Street Station, Liverpool, som slutstation.
Första kontakten med den legendariska popstaden blev väldigt behaglig. Hett och sommarvarmt men de smeksamma vindarna från floden Mersey gjorde sommarvädret bekvämt och skönt.
Det gamla hamnområdet Albert Dock har fräschats upp till ett elegant affärs- och restaurangstråk, inklusive museet The Beatles Story och Beatles-affären The Fab 4 Store. Och redan här slog både fascinationen och illamåendet mot mig med stor kraft.
Liverpool utnyttjar numera Beatles-minnet till hundra procent. Tillsammans med marknadskrafterna så har det blivit en av stadens stora turistlockande attraktioner. Så mycket och så ofta att till och med jag, hängiven Beatles-fantast, tycker att det blir för mycket.
The Beatles Story, med museum och hela historien om Beatles (som jag redan kan) hoppade jag helt sonika över. I Beatles-affären fanns alla upptänkliga prylar, alla med ”The Beatles”-tryck och Apples registrerade varumärke. Från slipsar, nyckelringar, portmonnäer, väckarklockor, t-shirts, pennor, handväskor, muggar, paraplyer, anteckningsblock och mycket mer. Så gott som allt.
1977 ville de styrande i Liverpool inte sätta upp statyer på de fyra Beatles-medlemmarna. Nu går allt att sälja i deras namn. Som exempelvis en guidad bussresa runt Liverpool för att besöka de viktigaste Beatles-adresserna. Neil Brannon var en lagom lustig och kunnig ledsagare och vi kunde på drygt två timmar besöka beatlarnas barndomshem, de kända platserna Penny Lane, Strawberry Field (ni ser grinden här ovan till höger) och bli serverade med massor av intressanta anekdoter i ämnet.
1967, när singeln ”Penny Lane”/”Strawberry fields forever” släpptes hade jag ingen aning om vad de låttitlarna i verkligheten stod för. Nu vet jag att Penny Lane är en lång gata i nordöstra Liverpool. Fick se att rondellen i visan inte var så mycket mer än ett gatukors. Och fick förklaringen till hur naturligt det var för John Lennon att skriva om Strawberry field där det låg bakom hans hus på Menlove Avenue.
Jag fick även se att både George Harrison och Ringo Starr kom från väldigt enkla områden, Wavertree (se bilden) respektive Dingle, där husen var små och simpla. I Dingle, där igenspikade fönster var vanligt, var det än mer enkla förhållanden. Men det var intressant att få en egen bild på gatorna Madryn Street och Admiral Grove som Ringo sjunger om på sin senaste skiva ”Liverpool 8”. Och däremellan låg den rekordlilla puben The Empress, vars bild pryder Ringos första soloskiva ”Sentimental journey”.
Sedan avslutades resan naturligt i Cavern-kvarteret inne i Liverpools centrum. Där på Mathew Street är puben och spellokalen Cavern sedan 1984 då den återuppbyggdes med samma tegelstenar som den en gång byggdes med. Beatles spelade där 274 gånger men 1973, många år efter Beatles spelat där, revs Cavern. Och förvandlades till bilparkering!
Men med tiden har Beatles-minnet kommit tillbaka och området kring Cavern och Mathew Street flödar av statyer, minnesmärken och väggplaketter. Och området, där det kryllar av turister, har fått ett riktigt Beatles-hotell, Hard Day’s Night Hotel på North John Street.
Vill man få en bild på pop- och rockmusikens hela historia i Liverpool från 60-talet till idag ska man besöka utställningen The Beat Goes On på World Museum. ”From the Beatles to The Zutons” som den titulerades.
Massor av autentiska vinylskivor, ljud- och bild-illustrationer och massor av tidsbundna dokument. Från Cavern via Eric’s (punkarnas tillhåll på 70-talet) till idag med moderna klubbar.
Liverpool har en märkvärdigt lång musikhistoria. Det var inte bara Beatles och Frankie Goes To Hollywood.
Som vanligt har bilderna till den här artikeln tagit av min dotter Emily.
/ Håkan
<< | Augusti 2008 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget:
Jag förstår att du upplevde ditt besök i Liverpool som "lite för mycket". Det är mycket för mycket! Jag bodde en hel del i Liverpool under min ungdom. Kom dit första gången -65. Hade massor av vänner som var från Liverpool så jag hade förmånen att slippa vara "turist". Vi var på Cavern två gånger om dagen vanligtvis, lunch time session mitt på dagen och sen de flesta kvällarna. Ibland var det all nite session... Det var väldigt lugnt, de serverade ingen alkohol t.ex men nu efteråt fattar jag inte att vi vågade trängas därner i värmen. Mig veterligt fanns det ingen nödutgång, trappan ner från Matthew Street var trång och vi var många hundra där nere. Sen kom ju första stängningen -66. Vänner till mig, The Hideaways, ver de sista som spelade medan man barrikaderade sig mot polisen. De spelade för övrigt fler gånger på Cavern än the Beatles. När Cavern åter öppnades med ingången flyttad och breddad var det två våningar, bar och mer nattklubbsartat. Inga lunch time sessions längre vad jag kan minnas. Mycket av charmen gick förlorad men det var ganska ok, man träffade ju sina vänner där. Men det fanns andra ställen vi gick till också, The Blue (angel), Mardi Gras etc. Sen revs den på riktigt, uppstod på andra sidan gatan och nu är den väl tillbaks ungefär på sin första plats tror jag. Jag slutade åka till Liverpool 1973.
När jag var tillbaks för första gången på nästan trettio år hösten 2000 gick jag inte ens in i nuvarande Cavern. Hela gatan känndes som ett tivoli, en helt främmande miljö. En av killarna i Hideaways, nu känd studiomusiker och promotor, sa i en tidningsintervju att nuvarande Cavern är som om Mona LIsa hade blivit stulen på Louvren och man hade hängt dit en reproduktion i stället. Bra liknelse.
Det är faktiskt lite synd att du inte besökte museet i Albert Dock för där har de byggt upp en kopia av det ursprungliga Cavern som känns ganska realistisk, jag kände igen mig förutom att dörren till toaletterna saknades, där stod vi alltid i en stor klunga och dansade.
Penny Lane är en benämning på hela närområdet runt vägkorset. Jag hade en lägenhet, ja mera ett rum med delat kök, i "Penny Lane" 1969. Då kom det inga turistbussar dit!
På sätt och vis kan jag förstå varför man satsat så mycket på turismen trots allt. Liverpool har alltid varit en fattig stad med stor social misär. När industierna lagt ner i stor omfattning blev arbetslösheten enorm och man har varit tvungen att hitta nya vägar att gå. Det är en stad med stor stolthet och med stor sammanhållnng, man vill klara sig i alla lägen. Det finns en rätt bra film på Youtube som visar Liverpool på sextiotalet. Jag kan nästan inte tro det är sant som tiden har gått under min livstid när jag ser filmen i svartvitt, men jag kan känna dofterna, förnimma ljuden och känna igen mig helt och hållet.
Nu sitter jag här i tantåldern och ser tillbaks på min ungdom med ett leende. Jag har fortfarande kontakt med några av mina vänner och åker nog över nästa år på besök. Många av de grupper vi lyssnade till på -60talet har haft reunions och är igång och spelar igen så det vore kul att se och träffa dem (gubbar!).
Kul i alla fall att ni åkte dit och fick en liten doft av svunna dagar.Svar:
Tack Eva för dina underbara ögonblicksbilder och autentiska minnen från svunna tider. Tack för att du delade med dig.