Blogginlägg från 2007-12-19

”Under vulkanen 1972-2007”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/12 2007.

Ulf Lundell
Under vulkanen 1972-2007
(Rockhead/Capitol/EMI)

"Under vulkanen" är samlingsnamnet på en box med 14 cd och två dvd.
Varje cd innehåller runt 75 minuter musik så det är ett enormt omfattande material att sätta tänderna i. En perfekt julklapp till den store fanatiske Lundell-älskaren.
   Som helhet betraktad är boxen ingenting vi egentligen behöver. Vi har fullt upp med Lundells storartade skivproduktion under 32 år som förklarar både storhet och svaghet hos en artist vars musikaliska kraft är större än något annat i det här landet.
   De här otaliga spåren blir blott pusselbitar i en ganska oöverträffad artistkarriär. Men jag saknar Ulfs egna kommentarer till varje låt på ungefär samma sätt som han gjorde på förra samlingen, "Livslinjen".
   Många demoinspelningar visar ändå prov på Ulf Lundells musikaliska kvalitéer som jag underskattade hos honom på 70-talet. Ändå framstår det rika demourvalet som ganska upprepande, inspelningarna med band är ofta alternativtagningar av utgivna låtar och de få topparna är sporadiska och sällsynta. Med ett undantag.
Projektet med tio låtar på engelska från 1981, där han kallar sig för Bobby Gloome, är snudd på väldigt bra. Nu är det ju bara akustiska demo-inspelningar men visst låter det både trovärdigt och konkurrenskraftigt med Ulf på engelska.
   Sedan går boxen mot slutet in i en typ av tomgång där låtarna blir längre och längre, mer och mer recitation och mindre och mindre melodiskt finurliga. Där det pendlar mellan planlösa visor och gränslöst upprepande och förutsägbar boogierock.
   Till boxen hör också två dvd. Club Zebra-spelningen från 2002 är ingen absolut toppnotering bland Lundells legendariska konserter. Däremot finns det enskilda höjdpunkter bland extramaterialet. Där gamla livelåtar från 1985 och 1996 trängs med videoinspelningar, replokalsfilmningar och hotellrum i Lund.

/ Håkan

En exemplarisk historielektion

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/12 2007.

KONSERT
”Love is all you need”
Clabbe
Liverpool
The Repeatles
Konserthuset, Örebro
16 december 2007

Det kanske inte är alla som håller med mig. Men jag är av den åsikten att pop och rock inte är någon tävlingsgren. Där den vinner som kan spela bäst eller längst. Eller, som i söndagskvällens fall, kan spela sina covers så likt originalen som möjligt.
   Hade den enkla sanningen varit lag i Konserthuset, inför några hundra nostalgisuktande och lättroade i publiken, hade samtliga artister på scen erhållit guldmedalj. För det var, vad jag kunde höra, inte många toner som halkade snett under de musikaliskt väldigt underhållande timmarna.
   Sedan kräver mitt hjärta också spänning, förändring och gärna någon liten överraskning. Och då räcker det inte bara att vara exemplariskt perfekt i varje detalj. Det kändes lite för mycket som Sikta mot stjärnorna där röstlikhet graderas högst av allt.
   Därför sitter jag efter konserten med en enormt lång låtlista (hoppas det finns plats att publicera den!) som är imponerande i varje detalj. Däremot är analyser och kommentarer om föreställningen nästan överflödiga. Vi fick en pedagogisk historielektion i både ord (initierat av Clabbe) och ton, av de båda grupperna The Repeatles och Liverpool.

Några av Clabbes årtal hamnade fel i hastigheten men annars var berättelsen fylld av både egna och andras detaljer. Som snyggt illustrerades på den stora skärmen bakom banden. Dessutom försökte han göra historien lokalt anpassad och han lyckades för det mesta men att placera Grottan i Örebro var mindre bra.
   Jag älskar Beatles. Då som nu. Därför borde jag på en konsert, som fyrades av under parollen ”Love is all you need”, vara upp över öronen entusiastisk för innehållet i den drygt två timmar långa konserten men det var på få ställen det riktigt tände till. En tung moderniserad version av ”Happy X-mas” var ett av undantagen.
   Liverpool kunde sina Beatles-låtar allra bäst. Lika naturligt från hela Beatles-karriären och i den 26-årige Sebastian Roos (otäckt lik en ung Paul McCartney) bredvid den rutinerade Olle Nilsson så har gruppen fått en intressant frontperson.
   The Repeatles var lika skickliga men repertoaren rörde sig mer fritt över 60-talsgrupperna. Ibland med Clabbe som viktig medlem när han fick presentera sin del i den svenska pophistorien. Långt från den sure och bittre jurymedlemmen han framställdes som på tv 4.

Söndagskvällens låtar: When you walk in the room/Just one look/Substitute/Itchycoo park/Mr tambourine man/Let’s dance/All day and all of the night/You really got me/Paint it black/I saw her standing there/I feel fine/Here comes the sun/Can’t buy me love/Yesterday/Help!/Please please me/From me to you/I want to hold your hand/She loves you/Love me do/You’ve got to hide your love away/Norwegian wood/I don’t want to spoil the party/I’ve just seen a face/We can work it out/No reply/I'll be back/In my life/Michelle/Girl/Two of us/I should have known better//Yellow submarine/Cadillac/Alex is the man/I’m a believer/California dreaming/Sgt Pepper’s lonely hearts club band/With a little help from my friends/Lucy in the sky with diamonds/Imagine/All you need is love/Happy X-mas/Twist & shout/Hey Jude/Rock’n roll music.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.