Blogginlägg från 2006-03-08
Mark Olson kommer till Harrys
Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/3 2008.
Mark Olson, amerikanen som är aktuell för ett Örebrobesök på torsdagskväll på Harrys, har över tjugo år bakom sig i musikbranschen. Mest känd som sångare, låtskrivare och initiativtagare till den amerikanska alt.country-gruppen The Jayhawks som han dock lämnade för tio år sedan. För att ägna mer tid med sin fru, sångerskan Victoria Williams, i olika personliga konstellationer.
Redan 1985 började Mark Olson skissa på ett band med både country-, rock- och popinfluenser. Inspirerad av de lokala hjältarna Replacements men också Bob Dylan, Neil Young och Flying Burrito Brothers.
Efter några år som demoband kom Jayhawks första riktiga album 1989, ”The blue earth” med huvudsakligen Mark Olson-låtar, utgivet på ett litet skivbolag.
En skiva som fick skivproducenten George Drakoulias intresserad som sedan ledde till kontrakt med Rick Rubins skivbolag American. Första skivan där, ”Hollywood town hall”, fick fina recensioner och genombrottet var ett faktum.
Turnéer avlöste turnéer och efter ännu ett briljant album, ”Tomorrow the green grass” 1995 (det årets bästa skiva, om ni frågar undertecknad), tröttnade Mark och lämnade gruppen samma år.
Största anledningen var att han ville vara mer med sin nyblivna fru som sedan några år led av den svåra sjukdomen ms. De bosatte sig i det ödsliga Joshua Tree mellan Los Angeles och Nevada-öknen där de sedan tio år tillbaka under namnet Original Harmony Ridge Creek Dippers gjort en helt annan alternativ karriär som artister.
Hela sex skivor har Creekdippers-projektet genererat under årens lopp. Först distribuerade de skivorna personligen men nu finns flertalet av skivorna tillgängliga på vanligt sätt. Alla skivorna har varit mer eller mindre inspelade i deras hem. Med enkla och avslappnade förutsättningar som ofta resulterat i väldigt personliga sånger inom en genre som inte finns men gränsar till både country, folkmusik och pop.
Marks senaste skiva kom ut 2004, ”Political manifest”, som visade sig vara en oväntat ilsken politisk skiva där han öppet kritiserar George Bush och USA:s krigshandlingar.
Nu turnerar Mark Olson utan sin fru men tillsammans med Creekdippers-medlemmen Mike ”Razz” Russell som spelar både gitarr, piano, fiol, bas och mandolin. Helt i linje med sitt spontana levnadssätt så brukar Mark bestämma låtarna i samma stund som han står på scenen så allt är bäddat för en spännande kväll på Harrys.
/ Håkan
<< | Mars 2006 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...
Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...
Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...
Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...
Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...
Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...


Kommentarer till blogginlägget: