Blogginlägg från 2004-05-10

Bad Cash Quartet konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/5 2004.

KONSERT
Bad Cash Quartet
Downtown, Örebro 8/5 2004

Oavsett dagsform rankar jag Göteborgskvintetten Bad Cash Quartet som ett av Sveriges fem bästa liveband. Men jag är väldigt osäker på om lördagskvällens konsert kan motsvara förväntningarna man har rätt att ställa på ett band i den exklusiva skaran.
   Inre och yttre förutsättningar gjorde att konserten inte riktigt nådde upp i normal standard för att betraktas som en optimal liveupplevelse.
   Efter en extraordinär sommardag blev källaren på Downtown inte lördagskvällens mest naturliga tillflyktsplats. Och de få i publiken gjorde sitt bästa för att låta som det tredubbla medan bandet hade problem att låta som en kvintett ty ordinarie basisten fanns inte på plats (”han har dött i salmonella”, lät den drastiska förklaringen från scen) och gjorde därmed bandets sättning till ett för kvällen våghalsigt osäkert band.
   Sångaren Martin Elisson tog över gitarren (”min gitarrdebut”, som han sade), keyboardkillen Karl von Hall hanterade också gitarren flitigare än vanligt, ordinarie gitarristen Adam Bolméus fick spela bas och Carl Olsson, Bear Quartet-gitarristen som också fungerade som uppvärmare, fanns med som back up på scenen. På en stol bakom den högra högtalaren medverkade han mest på sång och mindre som gitarrist.
   Allt detta strul gjorde naturligtvis att bandet inte kunde ge sin på många sätt fantastiska låtrepertoar full rättvisa när de väl kom in på scenen tjugo minuter över midnatt.
   På sin korta turné har bandet inte turnerat sig trött och Martins röst var för en gångs skull mycket stark och mindre hes än vad som varit vanligt under tidigare konserter.
   Det hårda, tuffa och för dagen mindre nyanserade soundet kunde inte eliminera styrkan i bandets nuvarande scenrepertoar som fortfarande är en mix av det bästa från bandets två senaste album plus den tidiga singeln ”Amuse you” som också varit bosatt i konsertrepertoaren under senare tid.
   Låtmässigt inga som helst överraskningar, arrangemangen mer hårt komprimerade än vanligt och slyngelmentaliteten med rökande och drickande gruppmedlemmar på scen gjorde inte konsertupplevelsen mer helgjuten.
   Bandet lär enligt rapporter slarva med sin hälsa på ett desperat sätt och det understryker kanske den traditionella rockmyten men ger inga gratispoäng i den verklighet som kallas äkta och ärlig.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.