Blogginlägg från juni, 2004

Inför sommarens rekordkonsert med Gyllene Tider

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Meny 24 juni 2004

Gyllene Tiders konsert på Eyravallen 4 augusti kommer med all säkerhet att slå alla tidigare kommersiella rekord för konserter i Örebro. Då spelar det ingen roll att den levande rock- och pophistorien i stan inkluderar namn som Rolling Stones, The Who, Paul McCartney, Iggy Pop och Ulf Lundell för publiktrycket kommer att bli enormt den där onsdagskvällen i början på augusti.
   Men publiktryck i samband med Gyllene Tiders konserter i Örebro var det redan på 80-talets början. I bandets begynnelse gjorde de rekordlånga och intensiva turnéer och besökte troget alltid Örebro.
   Som uppföljare till sin framgångsrika singel "Flickorna på TV2" och debutalbumet "Gyllene Tider" (som både nådde förstaplatsen på försäljningslistan) gjorde kvintetten från Halmstad 1980 en lång, lång turné, från januari till sista augusti utan längre avbrott. Och gjorde sin Örebrodebut i Brunnsparken 2 juli 1980.
   För övrigt två dagar efter att Per Gessle hade skrivit "När vi två blir en", en kommande Gyllene-klassiker, och två veckor innan inspelningarna inleddes för nästa album "Moderna tider".
   Gruppen gjorde även en kortare inomhusturné på senhösten 1980 och spelade på Idrottshuset i Örebro 6 december.
   Men det största konsertåret, alla kategorier, för Gyllene Tider var 1981. Inte bara en lång turné med massor av hysteriska konserter utan även trängsel och närmast upplopp på sina håll. Med den fatala katastrofen i Kristianopel på Valborgsmässoafton, då tre ungdomar tragiskt trampades ihjäl, som bandets svåraste stund som liveartister.
   16 augusti kom de till Örebro och Brunnsparken och publiktrycket var kompakt med 3000 mer eller mindre hysteriska ungdomar i publiken som försökte se och höra något i Parkteaterns trånga lokal.
   Gruppens andra album "Moderna tider" sålde som aldrig förr och två veckor innan Örebrokonserten filmades två konserter som till hösten skulle resultera i biograffilmen "Parkliv", historien om Gyllene Tider.
   Om bandets 50 minuter långa konsert skrev jag själv:
   "Förmodligen är de skickligare och kunnigare än deras unga beundrare någonsin kommer att förstå. För dem kommer de alltid att vara ett snyggare, rumsrenare och bättre alternativ till Noice. Där Noice enbart lever på spelglädje är Gyllene Tider en komplett och proffsig grupp".
   Medan jag slutligen lite skeptiskt frågade mig åt vilket håll gruppen ska utvecklas utan att bli pretentiösa eller svårmodiga.

"Moderna tider" blev 80-talets största Gyllene Tider-succé på skiva, försäljningssiffror på över 300 000, men intresset och hysterin kring gruppen hade under 1981 nått sin kulmen.
   På en något kortare sommarturné 1982 nådde de Örebro och Brunnsparken 28 juli, en sommarvarm onsdagskväll inför drygt tusen hängivna och förhoppningsfulla ungdomar på den stora utescenen.
   Och jag upptäckte inga stora utvecklingsmöjligheter under den drygt timmen långa konserten:
   "De har sorgligt nog inte förflyttat sig många millimeter sedan förra året. Jag saknade inte någon av deras många succéer och från deras nya kommande skiva "Puls" vågade de bara göra en låt. Däremot visade en handfull pop- och rockklassiker i nya versioner på god smak och scenversionen av den just aktuella "Sommartider" lät bättre på scen än på skiva".
   1983 var ett mellanår i gruppens karriär. Fyra av medlemmarna, inte Per Gessle, ryckte in i lumpen och Gessle gjorde sin första soloskiva på svenska.
   Medan Gyllene Tider laddade för sina första engelskspråkiga skiva, "The Heartland café", som kom att släppas i februari 1984. Men då var hysterin kring gruppen ett avslutat kapitel. Vilket gjorde att flera olika lokala konsertarrangörer i Örebro backade ur den planerade turnépremiären i stan som istället genomfördes i Köping Folkets Park 16 mars.
   En turné som bara var en månad kort och av Per Gessle beskrevs som "något nödvändigt ont".
   Splittringen i gruppen var uppenbar, Gessle mot de andra killarna, och Per var redan en månad efter albumsläppet missnöjd med skivan. Strax före turnépremiären sa han till mig:
   - Jag vill inte turnera. De andra trycker på och sedan har vi ett skivbolag som vill at vi helst turnerar året runt. Det är OK att stå på scen men livet däremellan är tråkigt och overkligt.
   Trots turnétrötthet fungerade det smärtfritt på scenen men fredagskvällens unga publik i Köping var mer intresserade av varandra än artisterna på scen. Ett band som till turnén förstärkts med två sångerskor, bland annat Marie Fredriksson, och gitarristen Janne Bark.
   Och nästan alla av gruppens hits var bortstädade ur repertoaren till förmån för de nya engelska låtarna. Min slutsats den gången var:
   "Gyllene Tider har växt ifrån sin publik och allra mest har Per Gessle vuxit. I både mognad och medvetenhet. De gyllene åren är slut för Gyllene Tider".
   Sedan blev det ytterligare en soloskiva från Gessle, "Scener", innan Roxette kom och skrev om pophistorien.

/ Håkan

Paul McCartney konsert

Aftonbladet 13/6 2004.


Expressen 13/6 2004.



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/6 2004.

PAUL McCARTNEY
12 juni 2004 Ullevi, Göteborg,

STILL GPOING STRONG, PAUL McCARTNEY ÄR den klassiska devisen personifierad. Den snart (på fredag) 62-årige poplegendaren håller sig i fysisk form som vegetarian och nybliven pappa och musikaliskt var det häpnadsväckande piggt under större delen av Ullevi-konserten i lördagskväll.
   Med hjälp av sin egen outtröttliga energi och charm, bomber och raketer men framförallt en fantastisk låtkavalkad så blev den nästan två och en halv timme långa konserten en enda raksträcka, med några få farthinder, mot en näst intill förutsägbar final med logiska ”The end” som definitiv slutpunkt.
   Efter förra årets Sverige-besök så var inga stora revolutionerande nyheter att vänta. Ändå upplevde jag inte lördagskonserten som någon utpräglad repris eller smärtsam upprepning av fjolårets föreställning.
   Paul sitter på världens kanske låtstarkaste repertoar och allt synes så förbaskat enkelt att få publiken i extas. Utan att behöva använda sig av de mest uppenbara knepen genom att pliktskyldigt rada upp enbart kända hits.
   I år har han grävt ännu lite djupare i Beatles-kistan och funnit anmärkningsvärt godis lite utanför den sedvanliga repertoaren. ”You won’t see me” och ”She’s a woman”, två gamla låtar med ett överraskande bett i de vassa gitarrerna, var tidiga höjdpunkter i konserten. Inte minst tack vare för kvällen underbara röstresurser hos 61-åringen.
   Sedan gick konserten ner i tempo och intensitet. Paul var stundtals ensam på scen och för ett ögonblick lät det tekniskt mycket bättre när man slapp besvärande bas- och trumekon studsande över hela arenan.
   Det mer eller mindre akustiska och dämpade partiet blev långt och innehöll ytterligare några godbitar, ”In spite of all the danger”, Beatles äldsta låt med klatschigt ooh-ande från publiken, och George Harrison-tributen ”All things must pass”.
   Paul envisas fortfarande med att (försöka) prata svenska mellan låtarna. Både gammalmodigt och löjligt och tog ned tempot i konserten på ett negativt sätt.
   Mot slutet följde så de breda favoriterna på rad. Förutsägbart och allsångspopulärt. Ett sjok publikvänliga klassiker som fick ett plötsligt avbrott i fantastiska ”Helter skelter” som nog fick hela Göteborg att vakna till för några minuter.

Paul McCartneys låtar:
Jet
Got To Get You Into My Life
Flaming Pie
All My Loving
Let Me Roll It
You Won't See Me
She's A Woman
Maybe I'm Amazed
Long And Winding Road
In Spite Of All The Danger
Blackbird
We Can Work It Out
Here Today
All Things Must Pass
Follow The Sun
For No One
Calico Skies
I've Just Seen A Face
Eleanor Rigby
Drive My Car
Penny Lane
Get Back
Band On the Run
Back in the USSR
Live and Let Die
I've Got a Feeling
Lady Madonna
Hey Jude

Extralåtar:
Yesterday
Let it Be
I Saw Her Standing There

Extra extralåtar:
Helter Skelter
Sgt. Pepper/The End


Aftonbladet 13/6 2004.


Expressen 13/6 2004.


Svd 14/6 2004.

/ Håkan

”Finn 5 fel!”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/6 2004.

Gyllene Tider
Finn 5 fel!
(Elevator/Capitol/EMI)

Den här skivan är inte, som marknadsföringen så stenhårt går ut på, en utpräglad uppföljare till Gyllene Tiders debut från 1979. Visserligen genomsyras många arrangemang av den pipande Farfisa-orgeln (på 14 låtar av 14) men här finns också, i lika hög grad, samma mogna och vuxna Gessle-pop som gjorde ”Mazarin” till förra årets totala succé.
   Jag vet att ett par låtar på ”Finn 5 fel!” fanns med i planeringen inför Gessle-skivan men här finns det så många fler typiska sololåtar.
   Skivans 14 låtar, samtliga skrivna av Gessle ensam, är givetvis en strong samling låtar som dock spretar lite tålamodskrävande för att göra mig riktigt nöjd.
   Kanske har de båda singellåtarna, i sitt klassiska, tidlösa gitarr/orgel-sound, höjt temperaturen lite för mycket.
   Utan att vara elakt konspiratorisk så kanske det är så att de sneglat lite för mycket på förra årets succé och litat för lite på den powerpop-influerade poprock som borde ta Sveriges publik med storm i sommar.
   Eller är det så, för att leta upp ännu en anledning, att det kanske räcker med 5-6 läckra poprocklåtar, som bevisligen finns här, för att sommarens turné ska bli den där vackra blandningen av nostalgi och nu på samma villkor.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.