Blogginlägg

Paul McCartney konsert

Aftonbladet 13/6 2004.


Expressen 13/6 2004.



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/6 2004.

PAUL McCARTNEY
12 juni 2004 Ullevi, Göteborg,

STILL GPOING STRONG, PAUL McCARTNEY ÄR den klassiska devisen personifierad. Den snart (på fredag) 62-årige poplegendaren håller sig i fysisk form som vegetarian och nybliven pappa och musikaliskt var det häpnadsväckande piggt under större delen av Ullevi-konserten i lördagskväll.
   Med hjälp av sin egen outtröttliga energi och charm, bomber och raketer men framförallt en fantastisk låtkavalkad så blev den nästan två och en halv timme långa konserten en enda raksträcka, med några få farthinder, mot en näst intill förutsägbar final med logiska ”The end” som definitiv slutpunkt.
   Efter förra årets Sverige-besök så var inga stora revolutionerande nyheter att vänta. Ändå upplevde jag inte lördagskonserten som någon utpräglad repris eller smärtsam upprepning av fjolårets föreställning.
   Paul sitter på världens kanske låtstarkaste repertoar och allt synes så förbaskat enkelt att få publiken i extas. Utan att behöva använda sig av de mest uppenbara knepen genom att pliktskyldigt rada upp enbart kända hits.
   I år har han grävt ännu lite djupare i Beatles-kistan och funnit anmärkningsvärt godis lite utanför den sedvanliga repertoaren. ”You won’t see me” och ”She’s a woman”, två gamla låtar med ett överraskande bett i de vassa gitarrerna, var tidiga höjdpunkter i konserten. Inte minst tack vare för kvällen underbara röstresurser hos 61-åringen.
   Sedan gick konserten ner i tempo och intensitet. Paul var stundtals ensam på scen och för ett ögonblick lät det tekniskt mycket bättre när man slapp besvärande bas- och trumekon studsande över hela arenan.
   Det mer eller mindre akustiska och dämpade partiet blev långt och innehöll ytterligare några godbitar, ”In spite of all the danger”, Beatles äldsta låt med klatschigt ooh-ande från publiken, och George Harrison-tributen ”All things must pass”.
   Paul envisas fortfarande med att (försöka) prata svenska mellan låtarna. Både gammalmodigt och löjligt och tog ned tempot i konserten på ett negativt sätt.
   Mot slutet följde så de breda favoriterna på rad. Förutsägbart och allsångspopulärt. Ett sjok publikvänliga klassiker som fick ett plötsligt avbrott i fantastiska ”Helter skelter” som nog fick hela Göteborg att vakna till för några minuter.

Paul McCartneys låtar:
Jet
Got To Get You Into My Life
Flaming Pie
All My Loving
Let Me Roll It
You Won't See Me
She's A Woman
Maybe I'm Amazed
Long And Winding Road
In Spite Of All The Danger
Blackbird
We Can Work It Out
Here Today
All Things Must Pass
Follow The Sun
For No One
Calico Skies
I've Just Seen A Face
Eleanor Rigby
Drive My Car
Penny Lane
Get Back
Band On the Run
Back in the USSR
Live and Let Die
I've Got a Feeling
Lady Madonna
Hey Jude

Extralåtar:
Yesterday
Let it Be
I Saw Her Standing There

Extra extralåtar:
Helter Skelter
Sgt. Pepper/The End


Aftonbladet 13/6 2004.


Expressen 13/6 2004.


Svd 14/6 2004.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.