Blogginlägg från 2014-03-02

Ett samkväm utan variation

Foto: Carina Österling
Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/3 2014.

DI LEVA
Hjalmar Bergman teatern, Örebro
28 februari 2014
Konsertlängd: 19:31-21:12 (101 min)
Min plats: rad 9 Plats 247

På 80-talet såg jag förbi underliga kläder, den tejpade hårlocken i pannan och lätt naiva framträdanden och upptäckte ett popgeni utöver det vanliga. Di Leva hade då en påfrestande och utmanande mask, dåtidens svar på Yohio (inga andra jämförelser), men gjorde effektivt starka låtar. En paradoxal kombination som då föll väl ut och mixen av popmusik och teater har varken förr eller senare varit bättre paketerad.
   Jorden har snurrat mÃ¥nga varv efter det och hur mycket vatten som har flutit under broarna sedan dess gÃ¥r inte ens att uppskatta. Men i Di Levas värld har tiden uppenbart stÃ¥tt still ty mönstret av en artist som ägnar nästan mer tid till mellansnack än lÃ¥tar och musik (12 lÃ¥tar pÃ¥ över 100 minuter) gick igen under fredagskvällen. Däremot var pauserna mellan lÃ¥tarna inte fullt sÃ¥ spirituellt flummiga eller hÃ¥rt regisserade som förr. Och den tidigare sÃ¥ obligatoriska vattenkannan hade Di Leva städat bort, nu drack han ur vanliga plastflaskor och den proceduren blev en show i showen, men fruktkastning fanns kvar som spektakulär punkt i programmet.
   Nej, det var en överraskande jordnära och mänskligt spontan artist som mötte en halvfylld teater i Örebro. Till sin hjälp pÃ¥ scen hade Di Leva den här gÃ¥ngen bara en kille, pianisten och gitarristen Anders Lundström, sÃ¥ repertoaren för kvällen förvandlades till en sorts unplugged bonusvariant pÃ¥ den ibland rätt svulstiga Di Leva.
   I normala fall brukar jag uppfatta en sÃ¥dan reträtt, tillbaka till rötterna, som tämligen sympatisk men arrangemangen pÃ¥ alla lÃ¥tar blev dessvärre anpassade samma begränsade mall vilket gjorde konsertupplevelsen musikaliskt en aning monoton och händelsefattig. Ett samkväm utan variation.
   I detta vakuum gled den pratglade mannen i röd kaftan glatt in mellan lÃ¥tarna, fnittrade envist och talade sig varm om Olof Palme (pÃ¥ dagen 28 Ã¥r efter mordet), drömmar, köpcentrum och fotspÃ¥r. Han höjde märkbart temperaturen i lokalen och det resulterade i bÃ¥de allsÃ¥ng och handklapp pÃ¥ de historiskt sett mest kända lÃ¥tarna "Vem ska jag tro pÃ¥?", "Miraklet" och "Vi har bara varandra".
   Innan konserten gjorde jag misstaget att lyssna pÃ¥ mina absoluta Di Leva-favoriter och fick under konserten noll respons. Det sparsmakade formatet tillät väl inte spännande lÃ¥tar som "Ber om ljus", "Solens gÃ¥ta" och "I morgon".
   I en alltmer kreativt sinande skivproduktion fick Di Leva, förutom nÃ¥gra pliktskyldiga lÃ¥tar frÃ¥n senaste albumet "Innan solen gÃ¥r upp", lita pÃ¥ sina gamla kända klassiker. Det vill säga ryggraden pÃ¥ alla oräkneliga samlingsskivor som Di Leva har släppt genom Ã¥ren.

Di Levas låtar:
Ge aldrig upp
Född i Gävle
Vem ska jag tro på?
Ingen kan köpa livet
Drömmen om Sverige
Sträck ut din hand
Lights out på ålderdomshemmet
Vi får vingar när vi älskar/Dansa din djävul
Miraklet
Vad är frihet?
Everyone is Jesus

Extralåt
Vi har bara varandra.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.