Blogginlägg

Ett samkväm utan variation

Postad: 2014-03-02 14:55
Kategori: Live-recensioner

Foto: Carina Österling
Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/3 2014.

DI LEVA
Hjalmar Bergman teatern, Örebro
28 februari 2014
Konsertlängd: 19:31-21:12 (101 min)
Min plats: rad 9 Plats 247


På 80-talet såg jag förbi underliga kläder, den tejpade hårlocken i pannan och lätt naiva framträdanden och upptäckte ett popgeni utöver det vanliga. Di Leva hade då en påfrestande och utmanande mask, dåtidens svar på Yohio (inga andra jämförelser), men gjorde effektivt starka låtar. En paradoxal kombination som då föll väl ut och mixen av popmusik och teater har varken förr eller senare varit bättre paketerad.
   Jorden har snurrat många varv efter det och hur mycket vatten som har flutit under broarna sedan dess går inte ens att uppskatta. Men i Di Levas värld har tiden uppenbart stått still ty mönstret av en artist som ägnar nästan mer tid till mellansnack än låtar och musik (12 låtar på över 100 minuter) gick igen under fredagskvällen. Däremot var pauserna mellan låtarna inte fullt så spirituellt flummiga eller hårt regisserade som förr. Och den tidigare så obligatoriska vattenkannan hade Di Leva städat bort, nu drack han ur vanliga plastflaskor och den proceduren blev en show i showen, men fruktkastning fanns kvar som spektakulär punkt i programmet.
   Nej, det var en överraskande jordnära och mänskligt spontan artist som mötte en halvfylld teater i Örebro. Till sin hjälp på scen hade Di Leva den här gången bara en kille, pianisten och gitarristen Anders Lundström, så repertoaren för kvällen förvandlades till en sorts unplugged bonusvariant på den ibland rätt svulstiga Di Leva.
   I normala fall brukar jag uppfatta en sådan reträtt, tillbaka till rötterna, som tämligen sympatisk men arrangemangen på alla låtar blev dessvärre anpassade samma begränsade mall vilket gjorde konsertupplevelsen musikaliskt en aning monoton och händelsefattig. Ett samkväm utan variation.
   I detta vakuum gled den pratglade mannen i röd kaftan glatt in mellan låtarna, fnittrade envist och talade sig varm om Olof Palme (på dagen 28 år efter mordet), drömmar, köpcentrum och fotspår. Han höjde märkbart temperaturen i lokalen och det resulterade i både allsång och handklapp på de historiskt sett mest kända låtarna "Vem ska jag tro på?", "Miraklet" och "Vi har bara varandra".
   Innan konserten gjorde jag misstaget att lyssna på mina absoluta Di Leva-favoriter och fick under konserten noll respons. Det sparsmakade formatet tillät väl inte spännande låtar som "Ber om ljus", "Solens gåta" och "I morgon".
   I en alltmer kreativt sinande skivproduktion fick Di Leva, förutom några pliktskyldiga låtar från senaste albumet "Innan solen går upp", lita på sina gamla kända klassiker. Det vill säga ryggraden på alla oräkneliga samlingsskivor som Di Leva har släppt genom åren.

Di Levas låtar:
Ge aldrig upp
Född i Gävle
Vem ska jag tro på?
Ingen kan köpa livet
Drömmen om Sverige
Sträck ut din hand
Lights out på ålderdomshemmet
Vi får vingar när vi älskar/Dansa din djävul
Miraklet
Vad är frihet?
Everyone is Jesus

Extralåt
Vi har bara varandra.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (496)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (77)
Konserter (241)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (54)
Maxi12" (35)
Minns (161)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Mars 2014 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.