Blogginlägg från 2014-02-21

Utan rök i ishallen

Under 80-talet ökade Jackson Browne sitt sociala och politiska engagemang både på sina skivor och i privata uttalanden. Det blev väldigt tydligt på våren 1986 när Browne åkte runt världen och marknadsförde sitt nya album "Lives in the balance" som snabbt hamnade högt på den svenska försäljningslistan.
   PÃ¥ en välbesökt presskonferens pÃ¥ Strand Hotell i Stockholm, som jag själv besökte, handlade intervjusvaren och egna funderingar lika mycket om politik som musik. Vid ett tillfälle fällde Jackson följande skarpa ord:
   - USA slÃ¥ss inte för demokrati och kommunism utan stödjer istället fascism, diktatur och högerstyre. Att exempelvis ta emot diktatorn Marcos med öppna armar gör oss bara till Ã¥tlöje i övriga världen.
   Brownes kompmusiker pÃ¥ scen spelade alla, med ett enda undantag, ocksÃ¥ pÃ¥ senaste skivan. Thurston, till vardags medlem i The Motels, utökade scenbandet.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/11 1986.

JACKSON BROWNE
Isstadion, Stockholm 7 november 1986

Efter 14 år som skivartist och närmare tjugo år inom showbusiness var det paradoxal popularitet som Jackson Browne stolt kunde visa upp. En i det närmaste utsåld ishall välkomnade honom på ett stillsamt men värdigt sätt till en konsert som innehöll många nya favoriter men också flera ödmjuka klassiker.
   Sin popularitet, som aldrig varit mäktigare än nu, använde han pÃ¥ ett annorlunda och oamerikanskt sätt. Hans texter pÃ¥ senaste albumet, guldskivan "Lives in the balance", är samhällsengagerande och stundtals ett svidande angrepp pÃ¥ USA.
   Musikaliskt gick han nu en bredare väg med en opersonlig och stundtals anonym touch pÃ¥ arrangemangen som nu lockar massorna till ishallar. Men där känner sig Jackson Browne, en gÃ¥ng trubadur, stundtals mycket liten.
   Browne hade ett nästan helt nytt kompband bakom sig jämfört med den magiska konsert han genomförde sommaren 1982 pÃ¥ Konserthuset i Stockholm.
   Kompmusikerna gjorde ett gediget hantverk men jag saknade känsligheten som framträdande personligheter som David Lindley och Danny Kortchmar tidigare smyckat ut Jacksons lÃ¥tar med. Här var det mer muskler än känslor sÃ¥ att säga.
   Doug Haywood, som varit trogen Jackson i mÃ¥nga Ã¥r, var dock ett lysande undantag. Hans visuellt tillbakadragna roll vägdes upp med odödliga inpass pÃ¥ orgel, gitarr, saxofon(!) och sÃ¥ng.
   Det var Haywood som hjälpte Jackson att nÃ¥ de högsta höjdpunkterna under fredagens konsert. I de äldre lÃ¥tarna "For everyman", "Late for the sky", "Call it a loan" och "The crow on the cradle.
   Med ett undantag framförde Jackson Browne samtliga lÃ¥tar frÃ¥n senaste albumet. Ofta med lÃ¥nga, talande introduktioner av honom själv. Han talade med en liten röst men alla lyssnade och de stillsamma fantasterna i publiken jublade.
- Det spelar ingen roll om USA:s president heter Reagan, Carter eller Kennedy, sade han på scen och kritiserade USA:s agerande i Centralamerika.
   PÃ¥ drygt tvÃ¥ timmar hann Jackson Browne med 24 lÃ¥tar inklusive extralÃ¥tar. Bland annat den självklara "The load-out", som avslutades med en betagande innerlighet med Little Stevens "I am a patriot".
   När konventionella rockkonserter nästan alltid slutar med bombkrevader och rökkaskader stod Jackson Browne ensam med sin akustiska gitarr och stora röst. Heder Ã¥t en sÃ¥dan man.

Jackson Browne: gitarr. piano och sång
Doug Haywood: gitarr, keyboards, saxofon och sång
Ian Wallace: trummor
Kevin Dukes: gitarr
Scott Thurston: gitarr, keyboards och sång
Bob Glaub, bas

LÃ¥tarna:
Boulevard
Tender is the night
That girl could sing
In the shape of a heart
For everyman
Lawyers in love
Soldier of plenty
Black and white
Late for the sky
Rosie
Call it a loan
Till I go down
Lives in the balance
Lawless avenues
For America
The pretender
Running on empty

Extralåtar
Doctor my eyes
Somebody's baby

Extra extralåtar
The load-out/Stay
For a rocker

Extraextra extralåtar
The crow on the cradle
I am a patriot


Aftonbladet 8/11 1986.


Dagens Nyheter 8/11 1986.


Svd 8/11 1986.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.