Blogginlägg

Almedal överträffade Vapnet

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/5 2008.

KONSERT
Vapnet
Almedal
Klubb Smart/Satin, Örebro 3/5 2008
Konsertlängd: Vapnet 00:31-01.16 (45 min)
Almedal 23.16-23.43 (27 min)
Recensentens plats: Några snett till höger om scenen.

I lördagskväll, när kvällsvärmen utomhus egentligen lockade mer än svett, mörker och trängsel inomhus, var det laddat för en intensiv och dubbelattraktiv Klubb Smart-kväll. Där förbandet Almedal drog till sig intresset i minst lika hög grad som Vapnet.
   Sjumannabandet Almedal, med sina Göteborgs-referenser i allmänhet och Håkan Hellström-jämförelser i synnerhet, har en mängd rasande fina poplåtar på sitt samvete. Inte bara ”Och alla platserna”, som nämnda Hellström brukar göra en cover av på sina konserter, utan flera andra små popbagateller som på skiva är lite mjäkigt proggiga men live växte ut till självklara konsertfavoriter.
   Med full sättning på scenen, tyvärr var det så dags ganska glest med folk i lokalen, var det ändå full satsning från bandet. Och den där euforiska Göteborgs-känslan, förstärkt med orgel och trumpet, gjorde sig påmind i både verser och refränger. Kanske materialet var en aning enahanda i sina genomgående galopperande tajta och grymt smittande rytmer.
   Sångaren Adam Joleby tittade under lugg och levererade åtta fantastiska låtar. Påhejad av ett band som spelade för livet.
   Östersundsbandet Vapnet har nästan lika starka låtar, i publikens öron säkert ännu starkare med tanke på all allsång som förekom, men utan någon speciell karisma på scen blev deras arrangemang mer kliniskt rena, musikaliskt oantastliga men också mycket tråkigare i all sin blixtrande skicklighet.
   Vapnet kunde på sina 45 minuter på scen naturligtvis presentera en fullödig repertoar som pendlade mellan gamla och nya låtar. En låtmässigt stark konsert men känslomässigt nådde de inte mitt inre hjärta.
   Enstaka toppar som ”Thoméegränd”, ”Ge dom våld” och ”Stockholm sett snett uppifrån” var positiva inslag. Men inget överträffade den starka finalen med ”Det rör inte hjärtat”, inklusive en snygg repris, och extralåten ”Tusen mot en”. I övrigt var Vapnets uppträdande små svalt och allvarligt i överkant.

Almedals låtar:
Snön faller tidigt i år
Aldrig ses igen
"A"
Första måndagen i mars
Krokusvägen
No 1 (EP-låt ???)
Ett oskrivet brev
Och alla platserna

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.