Blogginlägg från 2008-05-14

”The world according to Gessle”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/5 2008.

Gessle
The world according to Gessle
(Elevator/EMI)

När Per Gessles i särklass sämsta soloskiva släpps igen är den spetsad med singelbonuslåtar och en hel skiva med demoversioner. Det hjälper till att göra intresset lite större men musikaliskt, där det pendlar mellan nästan hårdrockiga arrangemang, amerikansk radiorock och klassisk powerpop, känns albumet fortfarande väldigt tungfotat och opersonligt.
   Skivan, som kom 1997, var ett sätt att hålla Roxette-publiken vid liv och sneglar därför alltför mycket mot kommersialism och USA.
   Några låtar håller dock, "Reporter", Brian Wilson-hyllningen "B-any-1-U-wanna-B" och den Wizzard-influerade "Elvis in Germany", men det är bland de väldigt genomarbetade demoinspelningarna du hittar det intressanta.
   Det är på arbetskopiorna till de färdiga låtarna vi får höra lite annorlunda texter och inte riktigt färdiga textrader som exempelvis "You are the drum no one knows", som kanske inte är någon av Gessles mer intelligenta texter. Demoversionens "Drum" blir till slut "Wish you the best" med avsevärt smartare rim.

/ Håkan

Tre tips om gamla skivor, del 3

De här tre helgtipsen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Latte 10/5 2008 i en omredigerad form.

STEVE WINWOOD
Back in the high life (Island)
När Steve Winwood i år gjort ett av många comebacker på skiva med ett mer än urvattnat album, ”Nine lives”, finns det all anledning att påminna om hans större och viktigare livsverk.
   Helst vill jag påpeka att han redan som 15-åring satte enorma avtryck som sångare i Spencer Davis Group med hits som ”Gimme some lovin’” och ”I’m a man”.
   Hans senaste mästerverk som soloartist på skiva kom 1986, ”Back in the high life”. En slickad produktion (Russ Titelman), huvudsakligen amerikanska studiomusiker och överdådiga arrangemang med stora körer. Ändå stod starka låtar som titellåten, ”Higher love” och ”The finer things” över alla spektakulära arrangemang.

PAUL SIMON
Paul Simon (CBS)
“Me and Julio down by the schoolyard”, en av Paul Simons hits från sin solodebut 1972, har uppmärksammats på sistone. Jesse Malin gör en cover på låten på sin senaste skiva och Simons original kunde man höra i högtalarna innan Håkan Hellströms konsert på Scandinavium i april.
   Men där finns mer godis. Som öppningsspåret ”Mother and child reunion”, reggaeinfluerad låt inspelad på Jamaica, och ”Duncan”.
   Visuellt har skivomslaget också påverkat andra artister. Millencolin-sångaren Nikola har mer eller mindre kopierat omslagsbilden till sin senaste soloskiva.

PETER LeMARC
Det som håller oss vid liv (Columbia)
”Så gott att må gott igen” sjunger LeMarc på sin senaste skiva och även på konserten i höstas som nu finns på skiva. Men för bara några år sedan var det andra tongångar. I låtar som ”Där blått möter blått” och ”Vi överlevde vintern” finns det mycket vemod och i ”Detta blir min död” går Peter så långt att han beskriver sin egen begravning.
   Det kanske inte är musik som naturligt tillhör den ljusa årstiden. Men starka och mörka känslor har sin plats även i popmusiken.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.