Blogginlägg

Nostalgikick på Prisma

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/2 1999.

KONSERT
Steve Gibbons & the Refreshments
Prisma, Örebro 5/2 1999

Gammal, gråhårig men en fantastisk röst som visade att Steve Gibbons är den rockrelik han faktiskt är. Han är gammal (56 år) nog att förstå att han inte kliver upp på en svensk scen för att förmedla något nytt. Därför blev de 90 minuterna runt midnatt i fredagskväll på Prisma en trevlig nostalgikick med idel kända låtar och en mängd covers från rockens historiska tid.
   Hans egna hits från det framgångsrika 70-talet (han sålde faktiskt ofattbara 100 000 ex av "Down in the bunker" bara i Sverige!) har också en odödlig status. Även om hans skivor från den tiden figurerar högst sporadiskt på vinylgrammofonen så är ju "Eddie Vortex", "Down in the bunker", "No spitting on the bus" och "Johnny Cool" uppenbara klassiker.
   Då som nu. Numera uppblandade med en hel del Bob Dylan-låtar. Med "I shall be released", "Highway 61" och "Like a rolling stone", ofta i rullande shuffle-omstukade arrangemang, i scenrepertoaren i fredags kunde man stundtals tro att han var i Sverige för att p romota senaste skivan "The Dylan project". Som dock inte är släppt i Sverige...
   Med Refreshments, landets kanske främsta utövare av traditionell rock, i ryggen blev den låtmässigt något förutsägbara konserten aldrig varken stelbent eller patetisk. Utan Billy Bremner på gitarr (elegant ersatt av Robin Olsson) och Micke Finell (som tog med sig saxofonen till sjuksängen i Gävle) blev det ändå några spontana låtar och överraskande medleys.
   Som när publiken önskade Chuck Berry och Steve förklarade att hans hjältar var Gene Vincent, Jerry Lee Lewis och Eddie Cochran för att slutligen ändå framföra "Nadine". Eller när han kopplade ihop sista låten "Down in the bunker" med "My generation" och extralåten "Like a rolling stone" med "Twist and shout". Garanterat dansant för den medelåldriga publik och garanterad nostalgisuccé för oss som såg Steve Gibbons i Örebro Konserthus för nästan exakt 20 år sedan.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.