Blogginlägg

En grupp som hade mycket mer att ge

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/5 2001.

KONSERT
Charlie’s Magazine
Udda, Örebro 20/5 2001

EN UDDA konsertkväll på Udda med en tämligen traditionell ny svensk rockgrupp. Gruppen som jag "avfärdade" som ospännande och alldeles för förutsägbar på skiva hade naturligtvis så mycket mer att ge live. Vilket jag också förutsåg när jag analyserade skivan.
   På scen blev alla deras positiva sidor så mycket tydligare, så mycket starkare och så mycket mer personliga. Framför en helgjuten rocksättning med bas, trummor och huvudsakligen hammond stod gitarristen Mattias Blomdahl med sina många genuina, utan att vara direkt extraordinära, låtar.
   OCH LÄNGST FRAM toppade den lysande sångerskan Charlotte Berg den smakfulla anrättningen med närmast prickfri sång. Bakom den oskuldsfulla framtoningen och den lite anspråkslösa fasaden kan jag ana en stor talang och oerhörda sångresurser som aldrig riktigt kommer till användning i gruppens begränsade sound.
   Jag stod också och fantiserade om att fröken Berg kunde vara en svensk motsvarighet till Maria McKee som är en begåvad men hopplöst bortglömd amerikanska i det delikata gränsområdet mellan rock och country. Nu blev det inte så mycket country när Charlie's Magazine stod på Uddas begränsade utrymme till scen.
   Desto mer av ett tajt, traditionellt rocksound. Som kanske inte lyfter fram de avgörande personliga anletsdragen i gruppens angloamerikanska rockrötter. Men som ibland spetsades av poppiga toner som om det vill sig riktigt väl kan betyda att gruppen kan få en och annan hit i radion och därmed garantera en lång karriär för ett band som känns homogent utan att i dagsläget vara gränslöst personligt.
   PÅ SINA DRYGT 40 minuter i strålkastarljuset, där repertoaren var centrala delar av deras aktuella debutalbum, hann de även med ett smakprov från nästa skiva, "Cecilia", som tyvärr pekade på utveckling åt den ännu tyngre rocken.

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.