Blogginlägg från april, 2001

Eldkvarn konsert

Postad: 2001-04-30 14:23
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/4 2001.

KONSERT
ELDKVARN
Home, Karlskoga 28/4 2001


Dagsformen: Efter 30 år som turnerande band är det kanske en omöjlighet för Eldkvarn att låta spännande, spontana och spirituella i varje låt, varje refräng, men de har överlevt tre decennier på ett fantastiskt sätt.
   Analysen: Vill man hela tiden gÃ¥ vidare som i Eldkvarns fall, testa nya lÃ¥tar och inte vara rädd för att utmana sin publik kommer de att försvara sin plats pÃ¥ toppen bland svenska rockband.
   Slutsatsen: När en Eldkvarn-konsert blir en sällan skÃ¥dad blandning av helt nya lÃ¥tar och Ã¥terkommande gamla lÃ¥tar blir balansen mellan trygghet och spänning mycket smakfull.
   Positionen mitt emellan tvÃ¥ album öppnar upp möjligheter för ett sÃ¥ historiskt band som Eldkvarn. Det fick den relativt unga publiken pÃ¥ Home erfara sent i lördagskväll.
   Konserten inleddes med tre "Limbo"-lÃ¥tar och det var bÃ¥de tajtare, rockigare och för all del tunnhÃ¥rigare än förra gÃ¥ngen jag sÃ¥g detta evigt turnerande band senast.
   En onekligen peppad Plura behandlade sin akustiska gitarr som om han var sologitarrist medan övriga rutinerade musiker var sÃ¥ täta och grymt svängiga.
   Sedan kom ett sjok nya lÃ¥tar som pÃ¥ ett radband. Som avslöjade att utvecklingen som inleddes pÃ¥ senaste skivan fortsätter. Mot ett mer avskalat, stundtals bluesigare men fortfarande melodiskt starkt material.
   SÃ¥ bra och spektakulärt intressanta var nämligen bÃ¥de "Jag stÃ¥r upp igen", "Allting jag aldrig fick av dig" och "LÃ¥t kärleken stanna kvar" som de nya lÃ¥tarna kan tänkas heta.
   Avslutningen blev sedan ett skönt kryssande bland minnen, fenomenalt udda lÃ¥tval ("Bröllop i Bolivia"), firande av Hollands nationaldag en dag för tidigt ("Trasiga skor") och Carlas klassiska slagnummer "Kungsholmskopplet" för kvällen dekorerad med lokala Karlskoga-antydningar.
   Eldkvarns Home-spelning var ett traditionellt klubbgig i det lilla formatet runt 70 minuter. Där man stod och myste och trivdes utan att sväva högt. Varken bättre eller sämre. Däremot verkar nästa Eldkvarn-skiva bli ännu en framgÃ¥ng.

Du älskar inte mej
Samma sort
Två hjärtan
Jag står upp än
Allting jag aldrig fick av dig
Låt kärleken stanna kvar*
Kärlekens tunga
Man utan namn
Somliga går i trasiga skor
Kungsholmskopplet
Pojkar pojkar pojkar

Extralåtar
Bröllop i Bolivia
I skydd av mörkret
Ett hus på stranden

/ HÃ¥kan

EP

Postad: 2001-04-13 14:22
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/4 2001.

KONSERT
EP'S TRAILER PARK
Klubb Populär/Scruffy Murphy's 13/4 2001


Och plötsligt stod vi på Scruffys och fick uppleva ännu en spännande konsert i Klubb Populärs regi. Den ursprungliga konsertlokalen, Stereo, hade drabbats av "akuta ombyggnadsproblem" och hela arrangemanget med EP's Trailer Park hade flyttats till puben några hundra meter upp på Stortorget.
   Oväntat bra med folk och ännu mer oväntat mÃ¥nga intresserade längst fram vid scenen. För ett band, som för kvällen bara var tvÃ¥ man, som har en starkt begränsad fanskara men musikaliskt har sÃ¥ mycket att ge av personlighet och kreativt kunnande.
   Bandets senaste skiva, "Apartment recordings", tillhörde förra Ã¥rets tio bästa svenska skivor som gavs ut (enligt undertecknad) sÃ¥ det fanns onekligen fog för mina positiva förhoppningar.
   Som helt infriades pÃ¥ de 50 minuterna pÃ¥ scen fast det var en lÃ¥gbudgetvariant av bandet som tagit sig till Örebro. Tillsammans med keyboardkillen Björn Yttling hade Eric Palmqwist, som ÄR bandet med sina lÃ¥tar, röst och gitarr, inga problem att även pÃ¥ scen skapa det magiska skimmer som Ã¥terfinns i skivans mÃ¥nga lÃ¥tar.
   Lite akustisk Neil Young-känsla ibland men det känns sÃ¥ orättvist att jämföra med en sÃ¥ megastor stjärna dÃ¥ Palmqwist ödmjuka framtoning mer pÃ¥minner om en annan kanadensare, Ron Sexsmith.
   Vilket är en betydligt naturligare inspirationskälla för de har faktiskt en gÃ¥ng stÃ¥tt pÃ¥ samma scen dÃ¥ Ron gästsjöng med bandet vid ett av sina Sverigebesök.
   Annars tillhör nog bandet den pÃ¥ dessa breddgrader sÃ¥ ovanliga altcountryvÃ¥gen som bygger pÃ¥ mÃ¥nga starka lÃ¥tar vars skönhet ryms i de smÃ¥ delikata detaljerna när känslorna flödar unisont med det akustiska gitarrspelet.
   Som jag tycker kom helt till sin rätt pÃ¥ Scruffys men naturligtvis hade passat ännu bättre i en ännu intimare lokal.

/ HÃ¥kan

Därför satte jag bara fyra tuppar

Postad: 2001-04-02 10:43
Kategori: Krönikor

VÄLKOMMEN till mitt liv. Som de påstår blivit rikare bara för att jag numera går omkring med en mobiltelefon i innerfickan. Nej, jag tror livet får ett viktigare innehåll och växer själsligare med hjälp av överraskande händelser, omtumlande upplevelser, starka minnen och egna erfarenheter. Än i dag nästan tre veckor senare kan jag inte släppa minnet av Ulf Lundells konsert i Idrottshuset i Örebro.
   Där nÃ¥gon jag känner blev riktigt trött pÃ¥ trummisen, där nÃ¥gon annan (som jag dessvärre ocksÃ¥ räknar som vän) tyckte att balladerna var för mÃ¥nga och förödande trÃ¥kiga och en tredje (yngre kollega) tyckte sig upptäcka en sliten och gammal artist pÃ¥ scen. Själv har jag bara ljusa och oändligt positiva minnen frÃ¥n den onsdagskvällen att brottas med.
   ATT EFTER KONSERTEN i rasande fart sammanfatta alla sina omdömen, alla sina känslor och dessutom ge helhetsintrycket ett betyg i svart pÃ¥ vitt. Det lät sig inte göras utan viss bävan när deadline för recensionen ryckte allt närmare där mellan elva och halv tolv pÃ¥ kvällen. Jag var rädd för att bli för positiv och att huvudlöst ryckas med i stundens glada och yriga känslor. Därför blev betyget fyra tuppar, visserligen med mersmak men ocksÃ¥ med nÃ¥gra nästan framtvingade invändningar,
   Nu flera veckor senare är analysen djupare, skönhetsfläckarna var fÃ¥ och extremt smÃ¥, och jag tror aldrig jag har sett Ulf Lundell bättre. Varken i Karlstad, VästerÃ¥s, Stockholm, Falun, FinspÃ¥ng, Karlskoga, Linköping eller alla gÃ¥nger tidigare i Örebro har en Lundell-konsert skapat en sÃ¥n omtumlande lyckokänsla inombords som den 14 mars 2001. Med en artist vars självförtroende den här kvällen var större än livet när han mot slutet piskade in de positiva budskapen. Rena gospeln.
   ATT FÃ… EN LITEN FÖRSÄNDELSE frÃ¥n en fjärran avlägsen hÃ¥la i Wales, Llanfair Caereinion, kan ocksÃ¥ vara enormt upphetsande. Speciellt som brevet personligen kom frÃ¥n en av mina forna idoler, Ian Gomm, en gÃ¥ng sÃ¥ngare i Brinsley Schwarz, popgruppen som var den viktigaste byggstenen i 70-talets engelska pubrockvÃ¥g.
Nu sitter Gomm i en liten by i Wales, långt från MTV, rockbransch och karriär, och sprider sin musik på kassett. Jag skulle ljuga om jag beskrev det jag hör som något omtumlande och fantastiskt. Det är förmodligen nostalgin jag stirrar i vitögat när jag tycker mig höra en och annan underbar låt.
   INGA FÖRVÄNTNINGAR i världen kan leva upp till sitt rätta värde när rapporten om att Squeeze-sÃ¥ngaren Glenn Tilbrook och min nye idol Ron Sexsmith skrivit en lÃ¥t tillsammans. Genom en snabb manöver pÃ¥ Internet satt jag plötsligt med singeln "By the light of the cash machine" i min hand och en lÃ¥t som "bara" är en simpel och genial poplÃ¥t. Men det är ofta känslan och förväntningarna som är viktigare än själva resultatet.
   Därför känns det sÃ¥ stort att läsa om Wreckless Erics smÃ¥skaliga comeback i England eller om Warren Zevons nya singel "Hit somebody" som varken handlar om boxning eller skjutvapen utan om ishockey!

/ HÃ¥kan

Granada konsert

Postad: 2001-04-01 14:21
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/4 2001.

KONSERT
GRANADA
Klubb Populär/Stereo, Örebro 30/3 2001


Sällan har väl sex unga människor på en scen fört så lite oväsen som sent i fredagskväll på Stereos minst sagt onaturliga estrad.
   Stereo är ju inklämd pÃ¥ en avlÃ¥ng ursäkt till kroglokal som helt logiskt har en parentes till scen där en groteskt stor pelare gör allt för att hindra Ã¥skÃ¥daren frÃ¥n att uppleva nÃ¥gon som helst visuell helhet i ett framförande.
   Men pelare har alltid varit ett naturligt inslag i Örebros rocklokalshistoria och i min regelbok kan inga yttre omständigheter förstöra en genuin konsertupplevelse.
   Men i fredagskväll handlade det om lÃ¥gmäld och stämningsfull musik och det blev en nästan komisk känsla att se och höra gruppens bÃ¥da leadsÃ¥ngare Anna Järvinen och Magnus Vikström sÃ¥ nära men ändÃ¥ sÃ¥ lÃ¥ngt frÃ¥n varandra.
   Granada har ett mycket homogent sound som kanske inte nÃ¥r sÃ¥ lÃ¥ngt bort frÃ¥n scenen och in i den fredagsstimmiga ungdomspublikens djupare sinnen. Men som där, just där, kring 6-7 meter frÃ¥n scenen blev till hypnos.
   Sedan har gruppen mÃ¥nga starka lÃ¥tar, inte bara singlarna "Amazing it seems" och "Sister", pÃ¥ lager. Som kanske behöver upprepade spelningar för att riktigt sätta sig i den breda publiken.
   När förutsättningarna till scenshow helt krossades sÃ¥ koncentrerades uppmärksamheten pÃ¥ Anna Järvinens mörka elegans. Som när hon inte dekorerade lÃ¥tarna med en bÃ¥de intensiv och avmätt röst, nÃ¥nstans mittemellan Kate Bush och Nina Persson, lät sig känslomässigt sväva bort medan hon slöt ögonen.
   Och för att inte musiken enbart skulle decimeras till en anonym musiktapet tog Anna vid nÃ¥gra enstaka tillfällen fram munspelet och spräckte upp det makliga vemodet med nÃ¥gra taggiga soloinsatser.
   Live är Granada ingen stor konsertgrupp. Däremot hade de, med hjälp av sin homogena repertoar, inga problem att fylla sin konserttimme med övervägande skön musik.

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (531)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (178)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< April 2001 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.