Blogginlägg

Lena Philipsson konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 2005.

KONSERT
Lena Philipsson
Stadsparken, Örebro 3/8 2005

Mitt uppdrag vid gårdagskvällens konserthappening i ljuvligt sköna Stadsparken var av tidsskäl begränsat till de båda så kallade uppvärmningsartisterna Lena Philipsson och Darin.
   Men vid niotiden, när Lena Ph lämnade scenen efter 64 minuters explosiv underhållning, var det inte svårt att konstatera att den så kallade huvudartisten Magnus Uggla säkert fick ett drygt jobb att överträffa Lenas ljuvliga scenintensitet, totala närvaro och proffsiga spontanitet.
   Efter år av schlagerframgångar, med förra årets genombrott i var mans svenska hjärta, så har Lena Ph ofta lite slarvigt sorterats in bland landets otaliga schlagersångerskor. Men en svettig timme på scen räckte för den fullfjädrade och kompletta sångerskan att visa att hon definitivt står över den genren.
   Det visade hon med besked inomhus redan i höstas och ett ännu tajtare, kortare och tuffare set blev en än mer målmedveten show nu i sommar. Som inte förlorat någonting på tempohöjningen. Fast mellansnacken var både fler och längre, För Lena Ph är en fullblodsunderhållare som både kan sjunga och prata sig till succé.
   Trots att det fortfarande är låtarna från senaste albumet som dominerade hennes konsert så stod hitsen som spön i backen. Och transportsträckorna däremellan, som knappast kan kallas utfyllnad, var helt obligatorisk andhämtning. Både för Lena och oss i publiken.
   Och när låtmaterialet, ofta signerat Orup som med åren blivit så mycket större som låtskrivare än någonsin som artist, höll en så jämn och hög kvalité blev Lenas show egentligen aldrig någon utmaning.
   Repertoaren för kvällen var nästan grymt logisk med många läckra nedslag i en 19 år gammal karriär. Där hon jobbade sig upp och fram till en final som var nästan oväntat fenomenal fast det var idel kända tongångar.
   Först med trestegsraketen ”Det gör ont”, som inleddes med Lena Ph ensam vid pianot, via ”Dansa i neon” till ”Kärleken är evig” tillspetsad med Darin som duettsångare. En underbar trio av oslagbara schlagerlåtar.
   Och sedan finalen som paradoxalt var femstjärnig tack vare ”Lena anthem”, en öppningslåt egentligen. Ett underbart slut på en nära nog perfekt konsert.

Lena Philipssons låtar:
Stopp! Nej! Gå härifrån!
Låt oss säga vi var gifta
Delirium
Han jobbar i en affär
Åh Amadeus
På gatan där jag bor
Det gör ont
Dansa i neon
Kärleken är evig (med Darin)
Min mor sa till mej
Lena anthem

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.