Blogginlägg

Dynamo Chapel Citizens konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/4 2002.

KONSERT
DYNAMO CHAPEL
DAVID & THE CITIZENS
Contan, Örebro 20/4 2002

Lördagskvällens färd mot natt på Contan formades till en alldeles utmärkt uppvisning i svensk rock på medelnivå av idag. De båda huvudbanden representerade en geografiskt stor del av Sverige och lyckades även musikaliskt täcka in de flesta genrer.
   Norrländska Dynamo Chapel inledde. Deras uppmärksammade debutalbum klingade klassisk rock i allmänhet och Bruce Springsteen i synnerhet. På scen blev det inte lika tydligt influerat och opersonligt. Utan blås, klockspel och kör visade sig bandet stå på musikaliskt egna ben.
   Ändå förblir den här kvintetten ett mysterium. Kanske stördes de av tunna åskådarled med bristfällig publikrespons som följd för det ville aldrig riktigt släppa för den här lovande gruppen.
   Den store tunge sångaren Magnus Ericsson och den visuellt anonyme gitarristen Mårten Lundmark har klart tillräcklig potential i sitt sätt att skriva låtar och framföra dem.
   Så mycket soul, så genuint låtskrivande och ett så grundläggande rocksound borde alltså live resultera i något större. Nu körde de lite pliktskyldigt igenom de mest uppenbara uptempolåtarna från albumet. Utan att skapa någon form av magi.
   Till för några dagar sedan uppfattade jag David & the Citizens som det naturliga förbandet till Dynamo Chapel. Men efter att ha lyssnat på deras debutskiva utvecklade sig påtagliga förhoppningar. Främst genom skivans gränslösa definition av popmusik.
   Även på scen visade sig Malmöbandet ha osedvanligt hög ambition att bjuda på något udda och annorlunda. Perfekt för den som tror sig ha hört och sett allt, som exempelvis undertecknad.
   Frontpersonen och sångaren David Fridlund, som överraskade med att sitta sig igenom hela konserten, omgav sig med ett galet kompgäng som antingen studsade runt eller bytte instrument med varandra.
   Men där fanns också melodiska höjdpunkter som mitt i de plötsliga kaosattackerna framstod som underbara juveler. Händelserikt och spännande men också lite ryckigt och ojämnt på sina håll.

/ Håkan

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.