Blogginlägg från 2002-04-22

Dynamo Chapel Citizens konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/4 2002.

KONSERT
DYNAMO CHAPEL
DAVID & THE CITIZENS
Contan, Örebro 20/4 2002

Lördagskvällens färd mot natt på Contan formades till en alldeles utmärkt uppvisning i svensk rock på medelnivå av idag. De båda huvudbanden representerade en geografiskt stor del av Sverige och lyckades även musikaliskt täcka in de flesta genrer.
   Norrländska Dynamo Chapel inledde. Deras uppmärksammade debutalbum klingade klassisk rock i allmänhet och Bruce Springsteen i synnerhet. PÃ¥ scen blev det inte lika tydligt influerat och opersonligt. Utan blÃ¥s, klockspel och kör visade sig bandet stÃ¥ pÃ¥ musikaliskt egna ben.
   Ã„ndÃ¥ förblir den här kvintetten ett mysterium. Kanske stördes de av tunna Ã¥skÃ¥darled med bristfällig publikrespons som följd för det ville aldrig riktigt släppa för den här lovande gruppen.
   Den store tunge sÃ¥ngaren Magnus Ericsson och den visuellt anonyme gitarristen MÃ¥rten Lundmark har klart tillräcklig potential i sitt sätt att skriva lÃ¥tar och framföra dem.
   SÃ¥ mycket soul, sÃ¥ genuint lÃ¥tskrivande och ett sÃ¥ grundläggande rocksound borde alltsÃ¥ live resultera i nÃ¥got större. Nu körde de lite pliktskyldigt igenom de mest uppenbara uptempolÃ¥tarna frÃ¥n albumet. Utan att skapa nÃ¥gon form av magi.
   Till för nÃ¥gra dagar sedan uppfattade jag David & the Citizens som det naturliga förbandet till Dynamo Chapel. Men efter att ha lyssnat pÃ¥ deras debutskiva utvecklade sig pÃ¥tagliga förhoppningar. Främst genom skivans gränslösa definition av popmusik.
   Ã„ven pÃ¥ scen visade sig Malmöbandet ha osedvanligt hög ambition att bjuda pÃ¥ nÃ¥got udda och annorlunda. Perfekt för den som tror sig ha hört och sett allt, som exempelvis undertecknad.
   Frontpersonen och sÃ¥ngaren David Fridlund, som överraskade med att sitta sig igenom hela konserten, omgav sig med ett galet kompgäng som antingen studsade runt eller bytte instrument med varandra.
   Men där fanns ocksÃ¥ melodiska höjdpunkter som mitt i de plötsliga kaosattackerna framstod som underbara juveler. Händelserikt och spännande men ocksÃ¥ lite ryckigt och ojämnt pÃ¥ sina hÃ¥ll.

/ HÃ¥kan

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.