Blogginlägg

Compilation: Mersey Beat 1962-64

"Mersey Beat 1962-64" (United Artists, 1974)

SEDAN HÖSTEN 1963, 3 NOVEMBER (”Dagen som förändrade mitt liv”) FÖR ATT VARA EXAKT, har Liverpool varit en liten speciell plats i mitt hjärta. Just åren runt 1963 var staden vid Merseyflodens mynning, i skuggan av Beatles genombrott, en smältdegel av engelsk pop.
   Det grundmurade intresset gjorde att jag på 70-talet skaffade mig (låt vara på rea: klisterlappen på omslaget, NK 27.00) den här samlingsskivan med uteslutande Liverpoolgrupper.
   "Mersey Beat 1962-64" är en genuin samlingsdubbelskiva, 34 låtar med 23 olika grupper/artister. Initiativtagare är Andrew Lauder som 1974 hade a&r-titeln på skivbolaget United Artists. Han hade jobbat på Liberty-etiketten innan och skulle senare få samma roll på profilstarka skivbolag som Radar, Demon och Silvertone. Lauder var också den som 1976 lanserade den prestigeladdade etiketten Rockfield/United Artists som under två år gav ut några mindre framgångsrika singlar.
   Lauder har valt ut materialet på skivan och har skrivit informationstext om varje grupp i en specialupplaga av den lokala musiktidningen Mersey Beat som bifogas skivan. Jag håller Lauder som en inflytelserik musikprofil. Därför märkligt att han på skivomslaget har stavat fel på låttitlarna ”Dizzy miss Lizzy”, ”Tricky Dicky”, förkortade ”Beechwood” och artistnamnet King Size Taylor när man jämför med originalskivorna.
   Det räcker att ha följt informationen om Beatles inledande år som liveband för att förstå att coverlåtar under de här åren var ett mycket viktigt komplement till det egna låtskrivandet. Just den detaljen blir väldigt tydlig på den här samlingen som till stor del omfattar covers som till 2/3-delar gavs ut på singel under 1962-1964.
   Det har tagit mig åtskilliga timmar i research och djupdykande ”utgrävningar” i den tidiga Liverpool-popens historia. Men jag har givetvis lyssnat också och, trots den låga kreativitetsnivån med en majoritet covers, imponerats mer än jag på förhand trodde.
   ”Mersey Beat 1962-64” är som synes utgiven på United Artists men låtarna är insamlade från em mängd olika engelska skivbolag som CBS, Pye, Decca, Polydor och Phonogram men inte det största av dem alla, EMI med alla underetiketter. Därför saknas de kanske allra största kommersiella namnen med Beatles i spetsen och Gerry & the Pacemakers, Cilla Black, The Swinging Bluejeans och Billy J Kramer strax bakom.
   EMI:s svar på United Artists-samlingen skulle komma nio år senare (1983) på dubbelalbumet ”Mersey Beat” med låtar som ”She loves you”, ”Ferry 'cross the Mersey”, ”I want to hold your hand” och ”Bad to me”. Både artist- och låtmässigt en starkare samling som också innehöll material från andra skivbolag där faktiskt flera är gemensamma med den här skivan.
   I brist på rejäl stjärnglans framstår nog The Searchers som det mest berömda gruppnamnet här. Istället för att välja några av gruppens tidiga listtoppar ”Sweets for my sweet”, ”Needles and pins” och ”Don't throw your love away” är det två ganska uttjatade och opersonliga covers som här får representera gruppen, ”Farmer John” och ”Twist and shout”. Och det ger ett tydligt tecken på den tidserans tyngdpunkt på covers på både scen och skiva.
   Och det finns fler nedslående exempel åt det hållet på skivan. Som den ganska färglösa Bobby Comstock-coverlåten ”Let's stomp” som får äran att vara signaturmelodi som både inleder och avslutar hela skivan.

MEN DET FINNS MATERIAL SOM HÖJER SIG ÖVER MÄNGDEN. Som exempelvis The Escorts, med den kommande Hollies-medlemmen Terry Sylvester, vars stämsång briljerar på den mindre kända coverlåten ”The one to cry”. Fast deras debutsingelversion av ”Dizzy miss Lizzy” hamnar givetvis i skuggan av Beatles. Och det gäller även i övrigt på kända Beatles-covers på skivan, ”Twist and shout”, ”Some other guy” och ”Money”.
   Precis som Beatles letade Liverpool-grupperna vid den här tidpunkten covers från Motown och här får vi höra ”Shake sherry”, ”Do you love me” (båda från The Contours repertoar), ”Money” och ”Beechwood 4-5789”. Faron's Flamingos version av ”Do you love me” släpptes på singel faktiskt före Brian Poole & the Tremeloes som dock blev den stora hitlåten.
   Originallåtarna är som sagt i stark minoritet på skivan men det finns en, The Mojos ”Everything's alright”, som beskrivs som en ”big hit” (klättrade som bäst upp på en 12:e-plats på Englandslistan i april 1964) och är en bra låt och en bra produktion. Studfiomusikern Jimmy Page spelar gitarr och bandets trummis var vid det här tillfället Aynsley Dunbar.
   Cilla Black finns som sagt inte med här men den kvinnliga manteln får här bäras ensam av Beryl Marsden och gör det med bravur med stark röst på Barbara George-låten ”I know”. Beryl skulle senare (1966) hamna i gruppen Shotgun Express tillsammans med bland andra Rod Stewart och Peter Green.
   Som tidig garagerock framför Kingsize Taylor (som han här stavas) den rockiga Solomon Burke-låten ”Stupidity”. Kanske är det den versionen som fick Dr Feelgood att spela in låten 1975 och ge hela albumet titeln ”Stupidity”. Kingsize Taylor & the Dominos spelade mycket i Hamburg på Star Club där även Beatles uppträdde under de tidiga 60-talsåren. Många år senare letade Ted Taylor, som han hette på riktigt, upp gamla liveinspelningar med Beatles som 1977 gavs ut på ett dubbelalbum, ”The Beatles live at the Star Club in Hamburg, Germany 1962”. Inspelad på en portabel bandspelare är ljudet under all kritik.
   Även Rory Storm & the Hurricanes låtar, från debutsingeln som gavs ut ett drygt år efter Ringo Starr lämnat gruppen, kan sorteras under garagerock-genren.
   Den här samlingsskivans äldsta inspelning, Howie Casey & the Seniors ”I ain't mad at you”, tillhör också topparna på skivan.
   Den mindre kända gruppen The Dennisons gav sommaren 1963 ut singeln ”Be my girl”, en av väldigt få originallåtar på "Mersey Beat 1962-64", är en bra men ganska snäll Beatles-doftande låt. Deras andra låt på samlingen, Rufus Thomas ”Walking the dog”, är inte oväntat betydligt tuffare och tillhör nog garagerock-genren. Shel Talmy producerade, utan cred, och ännu en gång spelade Jimmy Page gitarr på den låten.
   Min research om innehållet på skivan gav ibland förbluffande information. Som The Undertakers, där Jackie Lomax var sångare, version av ”(Do the) Mashed potatoes”, en singel-b-sida från sommaren 1963. Originalet gavs ut i december 1959 och var officiellt skriven av Dessie Rozier, en pseudonym för James Brown.


SIDE 1
Bill Harry – Introduction
Faron's Flamingos – Let's Stomp
The Merseybeats – Fortune Teller
The Searchers – Farmer John
The Big Three – Peanut Butter
Sonny Webb & The Cascades – Who Shot Sam?
The Undertakers – Everybody Loves A Lover
The Escorts – The One To Cry
Mark Peters & The Silhouettes – Someday
Kingsize Taylor & The Dominos – Stupidity

SIDE 2
Johnny Sandon And The Remo Four – Lies
Earl Preston & The T.T.'s – Thumbin' A Ride
Denny Seyton & The Sabres – Tricky Dickie
The Big Three – Some Other Guy
Rory Storm & The Hurricanes – I Can Tell
Beryl Marsden – I Know
Howie Casey & The Seniors – I Ain't Mad At You
Faron's Flamingos – Shake Sherry
Bob Wooler – Announcement
Lee Curtis & The All-Stars – Skinny Minnie

SIDE 3
The Shakers – Money
Sonny Webb & The Cascades – You've Got Everything
Freddie Starr & The Midnighters – Peter Gunn Locomotion
The Merseybeats – Really Mystified
The Dennisons – Be My Girl
Earl Preston & The T.T.'s – All Around The World
The Mojos – Everything's Alright
The Escorts – Dizzie Miss Lizzie

SIDE 4
Faron's Flamingos – Do You Love Me
The Searchers – Twist & Shout
The Big Three – I'm With You
Ian & The Zodiacs – Beechwood 4-5789
The Dennisons – Walking The Dog
The Undertakers – (Do The) Mashed Potatoes
Rory Storm & The Hurricanes – Dr. Feelgood
Lee Curtis & The All-Stars – Let's Stomp

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.