Blogginlägg

Eskobar Violet konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/4 2000.

KONSERT
ESKOBAR
VIOLET
Mono, Örebro 20/4 2000

Två band, två konserter och en kväll som blev natt när ny svensk rock av skiftande kvalité fick en chans att visa upp sig.
   Eskobar och Violet, båda albumdebuterade för en månad sedan, men har i övrigt inte mycket gemensamt rent musikaliskt. Så Mono-kvällen, som för övrigt spelades in av P3 Live (sänds 15 maj), hade sina ups & downs fast konserterna var korta, runt en halvtimma.
   Eskobar inledde fast deras kommersiella framgångar vida överträffar Violet. Ty lågmält vemod och vackra harmonier går före spektakulär rock och hårda rytmer.
   Trion Eskobar, som på scen utvidgades med två man på bas och gitarr/keyboards, brände av sin stora hit, den lätt Chris Isaak-inspirerade "Good day for dying", direkt. En låt som skulle kunna ge gruppen ett genombrott i England av Travis-dignitet.
   Nu är inte gruppen företrädesvis i hitbranschen så låtarna från debutalbumet växer och växer i samma takt som bandet. Och en viss tyngd i soundet och en större närvarokänsla i sångaren Daniel Bellqvists agerande kom fram under deras korta föreställning.
   Eskobars coola framtoning och musikaliskt homogena framträdande stod i bjärt kontrast med Violets mer högljudda rockshow efter midnatt.
   En hårt sminkad Jonny Johansson jobbade hårt med sina glamrock-poser och långa låtar som stundtals var så uppblåsta av volym att albumtiteln "Freaks on heavy metal" plötsligt rimmade logiskt med Violets musik.
   Det mindre positiva intrycket av Violet påverkades givetvis av Eskobars insats. Men tjocka lager av smink och smärtsamt hög volym har alltid gjort mig skeptisk.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.