Blogginlägg

Winnerbäck på arenadoftande evenemang

Postad: 2023-11-19 16:44
Kategori: Live-recensioner

Foto: Magnus Sundell (tack!)


Lars Winnerbäck på scen långt bort i fjärran...


...och på de stora bildskärmarna.



LARS WINNERBÄCK
Conventum Arena, Örebro 18 november 2023
Konsertlängd: 19:35-21:42 (127 min)
Min plats: Stående ca 75 m från scenen.


DET VAR FÖR MIG COMEBACK I DE STORA KONSERTLOKALERNA. Och det var även min comeback till en konsert med Lars Winnerbäck. Det var så gott som exakt tio år sedan som jag senast upplevde Winnerbäck på scen i Örebro och det var på samma plats, denna stora djupt opersonliga hangarliknande lokal som för kvällen var fylld med 4300 personer utan att det kändes trångt eller överfullt. Och ljudet var den här gången helt perfekt.
   Efter ett överraskande smidigt köande och en snabb entré blev jag inte direkt inspirerad för den kommande konserten. Miljön och det stora avståndet till scen gjorde mig inledningsvis känslokall fast Lars Winnerbäcks första låtar var starkt koncentrerad kring nya aktuella låtar. Något som hade en avgörande orsak till att jag överhuvudtaget bestämde mig för att gå på konserten.
   Förutsättningarna var positiva, Winnerbäcks senaste album ”Neutronstjärnan” tillhör den lilla exklusiva skaran av årets absolut bästa skivor och de nya klangerna i hans musik har gjort mig tillfreds med hans nuvarande framtoning. Det fanns ett önskemål från mig att de nya låtarnas arrangemang, som i viss mån hade skapats med Jocke Bergs elektroniska hjälpmedel, skulle blomma upp fullständigt på scen i ett mänskligt levande landskap.
   Kanske var mina förväntningar lite högt ställda och på vissa låtar omänskligt förstorade för på scen fanns ingen Berg som kunde fylla i med sin Kent-influerade sång. Ibland, på ”Nåt som verkligen är bra”, lät det som Winnerbäck sjöng duett med sig själv och vid flera andra tillfällen var det Sandra Widman som fick hjälpa till vid sångmikrofonen.
   Winnerbäck har genom åren haft en förmåga att uppdatera sitt kompband för varje turné och den här gången går han nästan all in med tre kvinnliga medlemmar som har stor del i den musikaliska utvecklingen. Trummisen Jonna Löfgren har funnits med sedan 2018 och jobbade stenhårt bakom sina instrument och fick vid presentationen faktiskt mer ovationer än örebroaren på bas, Jerker Odelholm, som växt till en klippa i Winnerbäcks gäng sedan 2007.
   Sandra Widman har jag redan nämnt, som jag skrev hade hon en ledande roll som sångerska när hon körade bredvid Winnerbäck och fick sjunga fullskalig duett på ”Om du lämnade mig nu” som kanske inte blev lika magisk live nu som vid tidigare tillfällen med Miss Li och Anna Stadling. Ännu en kvinna, Mikaela Hansson på keyboards, hade en viktig roll som ansvarig för de nya arrangemangens klaviaturklanger.
   På båda sidor av de ovannämnda musikerna gav gitarristerna Calle Ekerstam och Staffan Johansson ofta full fart i de mer rockiga och högljudda sekvenserna och tillsammans gav alla en solid grund till Lars Winnerbäcks sånger i en repertoar som i vanlig ordning blandade nytt med gammalt. Sju av den senaste skivans tio låtar fanns representerade i liverepertoaren och det får väl anses godkänt hos nyhetsivrare som undertecknad.

FAST JAG SÅ LÅNGT VAR LITE SKEPTISK på inramning och konsertlokal lovade konsertinledningen gott med tre av fem låtar hämtade från den nya aktuella skivan och fortsättningen pendlade mellan nytt och gammalt, snabbt och långsamt efter ett noga genomtänkt mönster. Som faktiskt fick mig att återupptäcka lite äldre låtmaterial och deras styrka i den nuvarande Winnerbäck-repertoaren. Jag har på nedanstående låtlista lagt till årsmodell på varje låt för att understryka blandningen av gammalt och nytt.
   Jag minns Winnerbäcksspelningar på tidigt 90-tal när självförtroendet inte var på topp och han körde upp axlarna för att kompensera osäkerheten. Nu uppträdde han med stort självförtroende redan från start, ofta utan skyddande gitarr i händerna, och med flera intressanta och engagerande mellansnack i bagaget. Efter fem låtar tog han första gången till orda, ”Hallå Örebro”, och var lite lokalt initierad i sitt mellansnack och försökte minnas sin debut i Örebro. När det gällde Folkparksforum i slutet på 90-talet hade han nog helt rätt men som förband till Stefan Sundström på Strömpis var nog ett missförstånd. Däremot var Winnerbäck i sin ungdom medlem i en paketturné 1999 som gick under namnet Bland Skurkar och Vanligt Folk, där bland annat Sundström och Kjell Höglund också var med, och uppträdde i Wadköping.
   Låtmässigt hade konserten flera klara favoritögonblick. ”Själ och hjärta” var en tidig energiboost i fulländat rockigt arrangemang. Den nästan antika ”Varning för ras” gjorde turnédebut och den allmänna allsången på ”Tror jag hittar hem” var en uppenbar hit hos de genuina Winnerbäck-älskarna. Följdes av Winnerbäck ensam på scen med en akustisk gitarr i den nya fina favoriten ”Vad gör det om hundra år”. ”Ett sällsynt exemplar” överraskade mig stort med sina tempohöjningar innan den första finalen med den ordrika texten till ”Söndermarken”.
   En annan stark representant från nya skivan, ”Rosor och champagne”, tillhörde också topparna. Den förstärktes av ett underhållande men ibland yrselframkallande laserljus som förvandlade taket till ett flerfärgat rutmönster. Visuellt teknik på hög nivå.
   Konsertens finallåtar, uppdelade på två sjok, har kastats om på Winnerbäcks senare konserter och ”Vår tid”, den absolut mest naturliga och definitiva slutlåten, hade flyttats fram bland extralåtarna. Och ”Nåt som verkligen är bra”, pärlan i den nya repertoaren, kom lite senare men värd att vänta på innan masshysterin i publiken fick sitt utbrott i den showstopperliknande ”Kom ihåg mig nu” som fullständigt naturligt utropstecken.
   När vi tänkte vända på klacken och gå ut genom en förväntad trängsel stod Winnerbäck med en akustisk gitarr och Mikaela Hansson på dragspel och drog ned tempot och ljudnivån med den oerhört personliga ”Du hade tid”. En överraskande ljuvligt lågmäld final på ett annars typiskt arenadoftande evenemang.

Min gata i stan 2023
Är det nåt jag ska ta med 2023
Det är visst nån som är tillbaka 2004
Köpt en bil 2016
Alltid nästan där 2023
Själ och hjärta 2022
Varning för ras 1998
Tror jag hittar hem 2019
Vad gör det om hundra år 2023
Elden 2001
Elegi 2004
Gärna lite till 2023
Granit och morän 2016
Om du lämnade mig nu (duett) 2007
Rosor och champagne 2023
Ingen soldat 2012
Ett sällsynt exemplar 2009
Söndermarken 2003

Extralåtar: 
För dig 2001
Vår tid 2023

Extra extralåtar:
Nåt som verkligen är bra 2023
Kom ihåg mig 1999
Du hade tid 2001

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (531)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (190)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (178)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< November 2023 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.