Blogginlägg

Adjö 2022

Postad: 2023-01-10 07:54
Kategori: Minns

UNDER HÅKANS POP-KATEGORIN ”MINNS” har jag under 2022 tagit adjö av sju olika artister, Ronnie Spector, Gary Brooker, Chris Bailey, Alan White, Jerry Lee Lewis, Wilko Johnson och Christine McVie, som på ett eller annat sätt legat mig varmt om hjärtat.
   Men jag fick under förra året säga tack och adjö till fler artister, låtskrivare och producenter som kanske inte har betytt lika mycket men ändå är värda en liten text eller bisats.

Dallas Frazier (1939-2022)

Dallas Frazier var en artist under eget namn i den amerikanska countrybranschen, största framgångar i slutet av 60-talet och början av 70-talet, men blev nog mest känd som låtskrivare. 1967 spelade han dock in originalet till Ronnie Self-låten ”Home in my hand”, som både Brinsley Schwarz och Dave Edmunds senare gjorde på skiva.
   Dallas var också mannen bakom låtar som ”True Love Travels On A Gravel Road”, ”Mohair Sam” och ”Alley Oop” som spelats in av artister som Nick Lowe och Charlie Rich.
   Dallas mest kända låt är nog ”There goes my everything” som Engelbert Humperdinck hade en stor hit med 1967. Med Stikkan Andersons svenska text ”En gång är ingen gång” fick låten framgångar med Hootenanny Singers (1967) och Anni-Frid Lyngstad (1971).
   Efter flera strokes avled Dallas Frazier 14 januari 2022.


Meat Loaf (1947-2022)

Meat Loaf (född som Marvin Lee Aday) blev aldrig någon riktigt stor favorit hos mig fast de kommersiella framgångarna var gränslöst stora under några år på 70-talet. Solodebuten ”Bat out of hell” (1977), producerad av Todd Rundgren, har genom åren sålt 100 miljoner ex.
   Med flera E Street Band-relaterade musiker i kompet var det alltid fascinerande att läsa innehållet till skivan men dessvärre inte lika intressant att lyssna på den legendariska plattan vars låtar skrevs av en och samma låtskrivare, Jim Steinman.
   Meat Loaf avled 20 januari 2022


Ronnie Hawkins (1935-2022)

Kanadensaren Ronnie Hawkins var mannen som under tidigt 60-tal bildade The Band fast under namnet The Hawks. Däremot fick han aldrig några riktigt stora kommersiella framgångar under sitt eget namn fast hans karriär var lång och inleddes under rock'n'roll-eran på 50-talet.
   Robbie Robertson & Co glömde aldrig bort Ronnie Hawkins minne och han fick plats på scen när The Band officiellt sa tack och adjö 1977 med en konsert som resulterade i filmen ”The last waltz”.
   Ronnie Hawkins avled 29 maj 2022.


Judith Durham (1943-2022)

Rösten hos sångerskan i australiska gruppen The Seekers, Judith Durham, personifierade en rad stora pophits på 60-talet som jag tacksamt noterade när jag lyssnade på Tio i topp mellan 1965 och 1967.
   Låtar som ”I'll never find another you” och ”A world of our own”, skrivna och producerade av Tom Springfield (Dustys bror), sitter effektivt etsade i mitt minne. Även låtar som ”The carnival is over” och ”Georgy girl” tillhör bandets kända historia.
   Judith Durham avled 5 augusti 2022.


Darryl Hunt (1950-2022)

September 1986 blev Darryl Hunt basist i The Pogues när han ersatte Cait O'Riordan som han för övrigt hade spelat tillsammans med i bandet Pride Of The Cross i början på 80-talet.
   I mitten på 70-talet spelade Hunt i pubrockbandet Plummet Airlines som bland annat gav ut singeln ”Silver shirt” på Stiff, producerad av Sean Tyla.
   Darryl Hunt avled 8 augusti 2022.


Olivia Newton-John (1948-2022)

Ännu en sångerska med australiska rötter, Olivia Newton-John, dog förra året. Hon föddes dock i England och tillhörde en snäll popgenre som jag inte riktigt kunde uppfatta som personlig men vackert sjungen popmusik tillhör också livet fast jag hade svårt att uppskatta hennes roll i John Travolta-filmen ”Grease”.
   Några coverlåtar, George Harrisons ”What is life” och John Denvers ”Take me home country roads”, minns jag lite men hennes ELO-samarbete ”Xanadu”, skriven och producerad av Jeff Lynne, är nog höjdpunkten i hennes sångkarriär.
   Olivia Newton-John avled 8 augusti 2022.


Loretta Lynn (1932-2022)

Det var en stor countryikon som gick ur tiden när Loretta Lynn dog i höstas. Hennes historia och karriär är så lång och omfattande att den är svår att koncentrerat sammanfatta. Så är jag inte heller någon expert i ämnet och har inte följt Lorettas karriär på nära håll.
   Men jag har förstått hennes påverkan på många yngre sångerskor, bland annat Eilen Jewell som 2010 gjorde ett coveralbum, ”Butcher holler”, med enbart Loretta Lynn-material.
   2004-samarbetet med rockmusikern och producenten Jack White på albumet ”Van Lear Rose” gjorde mig däremot intresserad. 72-åriga Loretta blev plötsligt ungdomlig i mötet med den 43 år yngre White.
   Loretta Lynn avled 4 oktober 2022.


Dan McCafferty (1946-2022)

Rockgruppen Nazareth, med sångaren Dan McCafferty, var aldrig någon favorit bland mina rockskivor och deras version av ”Love hurts” har jag svårt att stå ut med. Den låten, Everly Brothers original från 1960, är oslagbar i duett mellan Emmylou Harris och Gram Parsons.
   1980 fick jag faktiskt möjlighet att uppleva Nazareth live i London. Bandet hade sedan några år utökats med gitarristen Zal Cleminson men Nazareth var på väg utför både kommersiellt och musikaliskt medan McCafferty försökte övertyga Hammersmith Odeon-publiken. McCafferty var frontman i Nazareth fram till 2013.
   Dan McCafferty avled 8 november 2022.


Garry Roberts (1950-2022)

Den irländske sologitarristen Garry Roberts var medlem i The Boomtown Rats. Garry var med och bildade bandet 1976 där den störste profilen var tveklöst sångaren Bob Geldof. I januari 1980 upplevde jag bandet live på Konserthuset i Stockholm. En minst sagt livlig och högljudd upplevelse...
   Bandet la ned verksamheten 1986 men återförenades 2013 med både Geldof och Roberts som medlemmar.
   Garry Roberts avled 9 november 2022.


Sven-Bertil Taube (1934-2022)

Sven-Bertil Taube och hans viskonst har aldrig tillhört mitt musikaliska liv. Ändå fick nyheten om hans död mig att leta upp en skiva i min samling, ”Alderville Road” (2007), där han lågmält tolkar sin fars verk på ett alldeles utsökt sätt. Med hjälp av producenten och gitarristen Johan Norberg är skivan inspelad hemma hos Sven-Bertil i London.
   Skivan är ännu ett exempel på EMI-profilen Kjell Anderssons underbara känsla för musikaliska värden. På en skiva som dessutom är förpackad i ett ljuvligt vackert skivomslag.
   Sven-Bertil Taube avled 11 november 2022.


Rab Noakes (1947-2022)

Skotten Rab Noakes var tidigt medlem i Gerry Raffertys grupp Stealers Wheel men det var innan jag hade koll på det bandet och det Jerry Leiber/Mike Stoller-producerade albumet ”Stealers Wheel” (1972).
   Rab gjorde flera soloalbum mellan 1970 och 1975 innan han 1978 gav ut albumet ”Restless” som är utgiven på Ringo Starrs skivbolag Ring O'Records som är anledningen till att jag äger skivan. Inspelad i Ringos studio men är, om sanningen ska fram, musikaliskt ganska blek.
   Rab Noakes avled 11 november 2022.


Jet Black (1938-2022)

Jet Black (född som Brian John Duffy) spelade trummor i The Stranglers fram till 2017. Ett band som besökte Örebro i maj 1978, på en konsert i Konserthuset som är oförglömlig för att delar av publiken invaderade scenen mot slutet av konserten.
   Stranglers hade två album bakom sig, ”Rattus Norvegicus” och ”No more heroes”, som nog får anses vara höjdpunkten i bandets skivkarriär.
   Jet Black avled 6 dec ember 2022.


Kim Simmonds (1947-2022)

Jag var aldrig något fan av bluesrockgruppen Savoy Brown men deras långa historia, jämsides Fleetwood Mac, har alltid fascinerat mig. Simmonds var bandets obestridlige ledare från 1965 till sin död. En stor mängd musiker har genom åren passerat revy men ingen har varit lika viktig som Simmonds.
   Hughie Flint, Miller Anderson, ¾ delar Foghat och Stan Webb är några namn.
   Kim Simmonds avled 13 december 2022.

Dino Danelli (1944-2022)

Dino Danelli var ”bara” trummis i The Young Rascals på 60-talet. 1968 bytte bandet namn till enbart The Rascals som sedan splittrades 1972. Under kort tid spelade Danelli i banden Bulldog och Fotomaker som under 70-talet gav ut två-tre album. Ganska blek amerikansk rock och det var först på 80-talet som Danellis namn kom i blickpunkten när Little Steven bildade det egna bandet The Disciples of Soul.
   Danelli spelar på albumen ”Men without women” (1982) och ”Voice of America (1984). Han designade även omslagen liksom Little Stevens på de två följande albumen ”Freedom no compromise” (1986) och ”Revolution” (1989).
   Dino Danelli avled 15 december 2022.


Terry Hall (1959-2022)

När den engelska vågen av skamusik fick en revival 1979 var The Specials, med Terry Hall i frontlinjen, ett av de ledande banden. Albumet ”The Specials” producerades av Elvis Costello.
   Efter Specials, som Hall lämnade sommaren 1981, bildade han Fun Boy Three men det jag minns bäst från Halls senare historia var bandet Vegas som han 1992 hade tillsammans med Dave Stewart. Långtifrån skamusik var bandets sound elektronisk pop med svensken Olle Romö som producent och tekniker.
   Terry Hall avled 18 december 2022.


Thom Bell (1943-2022)

Soulmusik har aldrig varit någon central del i mitt musikintresse. Efter 60-talets Motownvåg fick jag dock några små favoriter i skivproducenten Thom Bells låtar och sound som hade sitt ursprung i Philadelphia.
   The Delfonics ”Didn't I (blow your mind this time)”, The Stlistics ”You are everything” och The Spinners ”The rubberband man”, alla producerade av Bell, blev favoriter runt 60-70-talet. Och jag blev ännu mer övertygad om Thom Bells skicklighet när The Spinners slog sig ihop med Dionne Warwicke och gjorde den fina singeln ”Then came you”.
   Nyheten om Thom Bells dödsfall fick mig faktiskt att börja lyssna på Elton John igen. 1977 producerade Bell några låtar med Elton som släpptes 1979. Bland annat ”Are you ready for love” som 2004 blev signaturmelodi till den intressanta svenska tv-serien Studio Pop. Den och flera låtar från de Thom Bell-relaterade inspelningarna tillhör Elton Johns senare mästerverk.
   Thom Bell avled 22 december 2022.


Ian Tyson (1933-2022)

Ian Tysons definitivt mest kända låt blev ”Four strong winds” som genom åren, från 1963 när han och hans dåvarande hustru Sylvia spelade in originalet. Ett otal artister har spelat in låten, Neil Young gjorde den på ”Comes a time” 1978, men första gången jag hörde den var kanske 1967 när Hep Stars spelade in låten på svenska, ”Mot okänt land”.
   Ulf Lundell skrev i mitten på 80-talet en egen svensk text till den här låten, ”Fyra vindar”, som spelades in för ”Den vassa eggen”-albumet men gavs inte ut förrän på cd-boxen ”Livslinjen”. Ulf spelade låten en gång live under 2008-turnén.
   Ian Tyson avled 29 december 2022.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (485)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (77)
Konserter (237)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (54)
Maxi12" (35)
Minns (155)
Örebro (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Januari 2023 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Claus Stenhøj 24/10: Mycket fin genomgang. Men du er lite hård ved The Troggs, som visseligen var et...

Janne Lennell 11/10: Håller med dig; fantastisk konsert men saknade lite fler låtar från senaste, ...

Uffe Pop 10/10: Jag såg Wilmer X på ett utsålt Nalen.....vilken energi, vilket ös..toppen! N...

Per 6/10: Håll utkik efter Vampyrernas comeback 2022/2023! En fyralåtars demo från janu...

Janne Lennell 2/10: Beside Bowie: Mick Ronson story. Tack för tipset! Har jag helt missat, ska abs...

Björn Stein 14/09: Ett videotips till de tre. Beside Bowie: The Mick Ronson Story finns på denna l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.