Blogginlägg

Eldkvarn konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/2 2003.

KONSERT
ELDKVARN
Frimis, Örebro 7/2 2003

Det kanske är snudd på för höga krav att bara ungefär sex veckor efter förra konserten med Eldkvarn i den här staden förvänta sig några stora nyheter. Ändå var det, som alltid med Eldkvarn på scen under de senaste åren, med en lugn optimism jag gick till Frimis på fredagskvällen. Alla medlemmarna i dagens Eldkvarn har förmågan att alltid bjuda på sig själva utan att det känns varken konstlat eller onaturligt.
   Med ett Eldkvarn live i så färskt minne och med en så pass identisk men starkt nedkortad repertoar som då blev fredagskvällens konsert lite mer lös i konturerna och mindre fokuserad. Men ändå ett paradis för de små detaljerna där de fem personligheterna verkligen kombinerade varandra.
   Broder Carla Jonsson stod traditionsenligt till vänster till synes i sin egen lilla värld ofta med slutna ögon men vars gitarr var både smakfullt och sparsmakat betydelsefull. Och efter flera konserter utan egna framträdanden fick vi nu en inspirerad ”Kungsholmskopplet”.
   Bredvid honom strax framför trummisen stod Plura, med en ny svart Fender i sina händer, och var sitt vanliga jag, i en fascinerad mix av slapphet och nervösa ryck, och styrde sitt band genom en repertoar som bestod av både gammalt, nytt och nygammalt.
   Trummisen, ja. Jag slutar aldrig att fängslas av Werner Modiggårds trumspel. Som är så melodiskt och medryckande att han ofta inte kan låta bli att sjunga med i många låtar. Som därmed gör att låtarna live växer flera dimensioner jämfört med skivorna.
   Bredvid Modiggård därbak satt pianisten Claes von Heijne och var Eldkvarns minst visuella medlem men givetvis soundmässigt en stor hörnsten med sin otroliga musikalitet.
   Och så längst ut till höger stod bandets kanske viktigaste motor, basisten Tony Thorén. Som den skivproducent han är styrde han bandet, skötte kompet exemplariskt och skapade den rytmmatta som Pluras låtar så ofta behöver för att de ska engagera.
   Med en repertoar som till väldigt stor del påminde om Juldagskonserten försvann den riktiga spänningen och de stora överraskningarna för att konserten riktigt skulle lyftas upp till den vanligtvis exklusiva nivån.
   En innerlig ”Nådens hand” och en pånyttfödd ”Skyldig” var kvällens behållning.
   Men naturligtvis räcker ett Eldkvarn på sparlåga, en vanlig dag på jobbet, ändå väldigt långt som band på den svenska livescenen.

/ Håkan

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.