Blogginlägg
Eldkvarn konsert
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/2 2003.
KONSERT
ELDKVARN
Frimis, Örebro 7/2 2003
Det kanske är snudd på för höga krav att bara ungefär sex veckor efter förra konserten med Eldkvarn i den här staden förvänta sig några stora nyheter. Ändå var det, som alltid med Eldkvarn på scen under de senaste åren, med en lugn optimism jag gick till Frimis på fredagskvällen. Alla medlemmarna i dagens Eldkvarn har förmågan att alltid bjuda på sig själva utan att det känns varken konstlat eller onaturligt.
Med ett Eldkvarn live i så färskt minne och med en så pass identisk men starkt nedkortad repertoar som då blev fredagskvällens konsert lite mer lös i konturerna och mindre fokuserad. Men ändå ett paradis för de små detaljerna där de fem personligheterna verkligen kombinerade varandra.
Broder Carla Jonsson stod traditionsenligt till vänster till synes i sin egen lilla värld ofta med slutna ögon men vars gitarr var både smakfullt och sparsmakat betydelsefull. Och efter flera konserter utan egna framträdanden fick vi nu en inspirerad ”Kungsholmskopplet”.
Bredvid honom strax framför trummisen stod Plura, med en ny svart Fender i sina händer, och var sitt vanliga jag, i en fascinerad mix av slapphet och nervösa ryck, och styrde sitt band genom en repertoar som bestod av både gammalt, nytt och nygammalt.
Trummisen, ja. Jag slutar aldrig att fängslas av Werner Modiggårds trumspel. Som är så melodiskt och medryckande att han ofta inte kan låta bli att sjunga med i många låtar. Som därmed gör att låtarna live växer flera dimensioner jämfört med skivorna.
Bredvid Modiggård därbak satt pianisten Claes von Heijne och var Eldkvarns minst visuella medlem men givetvis soundmässigt en stor hörnsten med sin otroliga musikalitet.
Och så längst ut till höger stod bandets kanske viktigaste motor, basisten Tony Thorén. Som den skivproducent han är styrde han bandet, skötte kompet exemplariskt och skapade den rytmmatta som Pluras låtar så ofta behöver för att de ska engagera.
Med en repertoar som till väldigt stor del påminde om Juldagskonserten försvann den riktiga spänningen och de stora överraskningarna för att konserten riktigt skulle lyftas upp till den vanligtvis exklusiva nivån.
En innerlig ”Nådens hand” och en pånyttfödd ”Skyldig” var kvällens behållning.
Men naturligtvis räcker ett Eldkvarn på sparlåga, en vanlig dag på jobbet, ändå väldigt långt som band på den svenska livescenen.
/ Håkan
"New arrival"
Ett galet geni gick för långt
<< | Februari 2003 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...


Kommentarer till blogginlägget: