Blogginlägg från 2003-02-15

Ett galet geni gick för långt

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda i februari 2003.

DET HÄR ÄR INGEN ROLIG HISTORIA. Det är inte ens en historia - det är grym verklighet 2003.
   Känsliga läsare bör kanske inte fortsätta läsa för det här kommer att handla om en sjuk hjärna, ett galet geni och en grym, brutal död.
   Där finns också mäktiga inslag av historiskt ändlösa succéer, otaliga musikaliska milstolpar och ett revolutionerande popsound. Men just nu, några dagar efter ett mord (som i varje detalj pekar ut Phil Spector, legendarisk skivproducent) i de mindre luxuösa delarna utanför Los Angeles, ser denne Spector ut som en loser fast levande legend han är.
   De oändligt många historierna om dragna och avlossade vapen i Spectors närhet har under åren växt till fantasifulla anekdoter som kryddats med celebriteter som John Lennon, Leonard Cohen, Stevie Wonder och Dee Dee Ramone.
   Anledningen till den dragna pistolen mot en i Ramones, under inspelningen av "End of the century" 1980 (för övrigt den senaste skivproduktion Spector gjort!), påstods vara att han vid tillfället bar en Ronnie Spector-t-shirt.
   Ronnie Spector var gift med Phil under 60-talet och förstklassig sångerska i Ronettes, ett av Spectors många tjejband. Under skilsmässoförhandlingarna var det visst också skjutvapen inblandat.
   Det kanske låter som jag är fascinerad av Spectors vapenintresse men det är naturligtvis ren och skär galenskap att varje dag beväpna sig så fort man går ut tillsammans med sina livvakter ty Phil har lidit av djup schizofreni under stora delar av sitt liv.
   Vapenfascinationen tillsammans med grava psykiska problem, droger, kronisk sömnlöshet, otaliga fobier och sjuklig skygghet har naturligtvis ingen god prognos. Varken man är demonproducent eller inte.
   För det var den hedervärda titeln som Phil Spector erövrade på det tidiga 60-talet. Små popsymfonier runt tre minuter som var så välgjorda, in i minsta detalj välarrangerade och inte minst smart skrivna, där också Spector ofta hade ett finger med i spelet.
   En rad av band och sångerskor, Crystals, Ronettes, Bob B Soxx & the Blue Jeans, Darlene Love och Righteous Brothers radade upp hit efter hit. Allt komprimerat på ett enda spår i mono.
   På bara några år, 1961 till 1964, blev Spector mångmiljonär. Hans svåra och fattiga barndom, pappan begick självmord, var plötsligt utbytt med rikedom, palatser och limousiner. Som gjorde Spector besatt av att alltid vara bäst, störst och framgångsrikast.
   Så när hans första fiasko kom 1966, Ike & Tina Turners "River deep mountain high" floppade i USA, drog han sig tillbaka i flera år.
   Han hatade som sagt stereo och kanske var det därför som inspirationen, åtminstone på det musikaliska området, tynade bort med tiden. Men några riktigt framgångsrika samarbeten med John Lennon, George Harrison och senare på 70-talet Dion och Leonard Cohen fastställde hans stjärnstatus på det musikaliska området.
   Men som social människa gick han långsamt men säkert in i sig själv och sina demoner och ett avskilt liv i ett stort palats bakom höga murar och elektriska staket. Och nu riskerar han alltså att hamna bakom galler på en mindre glamorös plats. Ingen värdig avslutning på den spektakulära men också tragiska karriären.

/ Håkan

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.