Blogginlägg

Klerks konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/4 2003.

KONSERT
The Klerks
Festivalborg, Örebro 29/4 2003

Ungdomarna i albumdebuterande Klerks hade mycket att slåss emot på tisdagskvällen när de strax efter klockan åtta gick upp på Festivalborg-scenen.
   Det usla vädret och den lilla publiken skulle till varje pris besegras och artilleriet bestod av deras ännu inte allmänt kända låtar till repertoar. Plus en mullrigare version av Billy Braggs ”A new England”.
   Skivan de släppte redan i januari var kanske inte den mest personliga debuten Sverige skådat men hade några klockrena hits som nu skulle bädda för en godkänd fortsättning för konsertbandet Klerks.
   Men klockan åtta hade inte någon större publik infunnit sig och bandet fick kämpa hårt för att göra sig själva rättvisa med hjälp av rökmaskiner i det blöta vädret.
   Med sämsta möjliga förutsättningar, där de själva i den fuktiga och svala luften agerade mänskliga rökmaskiner, gjorde bandet ändå bra ifrån sig.
   Två sångare i Jon Allesson och Peter Andersson, som också skriver gruppens repertoar, gjorde gruppens visuella framtoning betydligt mer spännande än på skiva. Det blev till en spännande stafett när killarna bytte av varandra vid mikrofonen. Ibland i samma låt.
   Sedan har Klerks det klassiska problemet som alla debutanter har med bara ett album i ryggen och sedan ger sig ut för att spela live. Förutom hitsen, som i det här fallet (”She, she, she” och ”Let it out”) faktiskt är gruppens styrka, var det okända låtar för den stora delen av den lilla publiken.
   Skivan har ju faktiskt fler låtar av rang än de rent hitmässiga men i en atmosfär, som nog måste beskrivas som omöjlig, var det speciellt svårt att bilda sig en uppfattning om de lugnare och stillsammare låtarna.
   Så med lite bättre förutsättningar hade det 40 minuter långa Klerks-framträdandet kunnat bli en riktigt behaglig väntan på kvällens stora affischnamn The Sounds.
   Nu blev konserten istället en tuff utmaning för kvintetten Klerks. Där inget var gratis.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.