Blogginlägg

Tidlös men ack så smittande popmusik

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 2003.

PER GESSLE
Finspångs Slott, 2/8 2003

I samma stund som Per Gessle steg ur turnébussen bakom Finspångs vackra slott på lördagseftermiddagen började solen skina. Det är till att ha fingertoppskänsliga kontakter även med vädergudarna.
   Det är Per Gessles sommar. Han har gjort en lika plötslig som enastående comeback på svenska. Skivan är en lättsam och solstänkt triumf och turnén som soloartist tenderar att bli en minst lika stor succé som någonsin Gyllene Tiders återkomst för sju år sedan.
   I tider av negativa trender, nedåtgående försäljningssiffror och överlag pessimism i branschen är det inte så konstigt att Gessle kommer och rensar luften. Melodierna gör folk glada, texterna får folk att tänka på varandra och det underbara slutresultatet vävs samman till tämligen tidlös men ack så smittande popmusik.
   Skivan, som på mindre än två månader blivit en svensk försäljningsklassiker (170 000 ex), är just smittande melodisk, sprittande glad och så snillrikt framförd att man faller pladask första gången man hör den.
   Efter en sådan omedelbar reaktion, har jag lärt mig genom åren, så kommer alltid en backlash och jag märkte under några semesterveckor hur skivan lämnade det fånigt fantastiska stadiet till något tämligen normalt. Om än överfylld med eleganta harmonier, smarta textrim och klassiska refränger.
   Och det där har tydligen Gessle också tänkt på för sommarens turnékonsert innehåller långtifrån en koncentrerad ”Mazarin”-repertoar. Här finns så mycket mer av alldeles underbar gammal Gessle-pop. Från tidiga Gyllene (”Billy”) via små läckra nedslag i Gessles tidigare solomaterial (”Inte tillsammans, inte isär”) till Gyllenes majestätiska 90-talslåtar (”Gå & fiska”). Plus en helt enastående version, avklädd och naken, av låten han gav bort till Anne-Lie Rydé, ”Segla på ett moln”.

Fast då börjar den grabbiga delen av publiken att hellre diskutera ljuddämpare än att lyssna. Men allt tillsammans gör naturligtvis att sommarens Gessle-repertoar håller en spännvidd som är unik för svenska förhållanden.
   Det som lite orättvist kallats Roxettes svagaste länk, åtminstone vid mikrofonen, blommar ut på svenska. Sedan har ju Gessles röstinsatser utvecklats remarkabelt under Roxette-åren. Det kunde om inte annat konstateras på Pop-samlingen från i våras där han tar mikrofonen på en klar majoritet av låtar.
   Han var klart imponerande under några av lördagskvällens tyngre nummer som ”Jag tror du bär på en hemlighet” och ”Tycker om när du tar på mig”.
   Nya skivan är ju gjord med en så snillrik, lekfull och lättsam inriktning att den nog bara går att framföras inomhus inför en mindre publik för att riktigt komma till sin rätt. Men medlemmarna i Gessles snabbt ihopkomponerade grupp har tagit med sig mycket av den spontana och många gånger maniska musikaliteten ut på scen.
   Och mest lyste Christoffer Lundquist, den förre Brainpool-basisten, som förvandlade den gamle Roxette-räven Jonas Isacsson till en anonym kompgitarrist. På många olika gitarrer, slide, mandolin och vid ett tillfälle även banjo gjorde han ett flertal mycket starka insatser.
   Men det var naturligtvis Gessles poplåtar som gjorde konserten så underbart underhållande i nästan två timmar i sträck.
   Inte magiskt och inte oförglömligt, simpel popmusik fungerar bäst för stunden, men en rejäl sommarsuccé värd namnet. Som knappast kan toppas av en Gyllene-revival nästa år.

Per Gessle, sång och gitarr
Jonas Isacsson, gitarrer
Anders Herrlin, bas
Christoffer Lundquist, gitarrer, banjo, mandolin och sång
Clarence Öfwerman, keyboards
Helena Josefsson, sång, munspel och tamburin
Jens Jansson, trummor

Per Gessles låtar:
Kung av sand
Vilket håll du än går
Gungar
Inte tillsammans, inte isär
(Hon vill ha) Puls
På promenad genom stan
Timmar av iver
Segla på ett moln
Flickan i en Cole Porter-sång
Jag tror du bär på en stor hemlighet
Småstad
Smakar på ett regn
Tända en sticka till
Här kommer alla känslorna
Födelsedag
Spegelboll
Juni, juli, augusti
Gå & fiska

Extralåtar
Om du bara vill
Tycker om när du tar på mig
Det är över nu
Sommartider

Extra extralåt
Billy

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.