Blogginlägg

User konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/10 2003.

KONSERT
User
Å Andra Sidan/Frimis, Örebro 11/10 2003

Så blev den äntligen av. Det som skulle bli Users stora rockkonsert på hemmaplan, inomhus sent en lördagskväll och med ett helt album i ryggen. Konserten utomhus på en tämligen ogästvänlig betongplan (Vinterstadion) för drygt en månad sedan, som visserligen var en mindre styrkedemonstration, glömmer vi snabbt för det är givetvis på de lagom stora rock- och nattklubbarna bandet har sin naturliga hemvist.
   Majoriteten av discopubliken på Frimis gav ändå inte gruppen en chans så User, med Linda Karlstedt i spetsen, fick kommunicera med den lilla men hängiven skaran längst fram.
   Users album klättar den här veckan på den nationella försäljningslistan från en redan hedrande 14:e-plats till nummer 12 och bara det är ju ett smärre mirakel. I en tid när allt ska komma från Stockholm eller Göteborg.
   Med albumet i färskt minne, som icke alls var en homogen fullträff men låtmässigt hade ett flertal starka inslag, så gick jag till Users konsert full av förväntan och fylld av förhoppningsfulla önskemål att deras sound skulle blomma ut i en lagom rock’n’roll-puttrig pop. Men de hatar pop och gjorde allt för att brotta ned alla sådana influenser. Tyngre och mere elektriskt är dagens ledord i User-soundet.
   Utan några studiokomprimerade filter mellan sig och publiken blev det mycket naturligare, spontanare och för all del också personligare på scen.
   Repertoaren var, utan att överraska, mest hämtad från albumet och låtarna växte naturligtvis flera klasser. Då menar jag inte bara deras tre första singlar, som har hitstämpeln över sig, utan även några mindre spektakulära albumspår. Men det var singellåtarna, med ”To feel” som självklar höjdpunkt, som var scenrepertoarens hörnstenar i den korta men intensiva konserten.
   Högt, hårt och hetsigt spelade de bara sju egna låtar innan de överraskande avslutade med en Led Zeppelin-cover och redan efter knappt 40 minuter lämnade scenen.
   Som alla artister med bara ett album bakom sig blev det givetvis tunt med oväntade överraskningar och vi får vänta ännu ett tag innan gruppen, som ännu så länge är i startgroparna på en stor karriär, ger ett rejält homogent intryck även på scen.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.