Blogginlägg

Jurado Thomas konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/10 2003.

KONSERT
Damien Jurado
Rosie Thomas
Klubb Söndag/Strömpis, Örebro 12/10 2003

Den akustiska Seattle-scenen hade för en kväll bosatt sig på Strömpis där den lågmälda föreningen Klubb Söndag bjöd på två amerikanska artister, Rosie Thomas och Damien Jurado, inför cirka 150 gäster. Klubben bjöd också på en ny fantastiskt stilig scen som gav den småskaliga inramningen full valuta.
   Bitterljuv brukar i sammanhanget vara en förklarande beskrivning pÃ¥ de här artisternas musik. Men söndagskvällen bjöd pÃ¥ mer än sÃ¥ för efter bÃ¥de bittra och ljuva toner blev det ocksÃ¥ lite överraskande uppsluppet glatt mot slutet.
   Rosie Thomas mÃ¥ ha en pipig och gurglande glad stämma när hon pratar men sjöng bÃ¥de starkt och personligt. I mÃ¥nga, lÃ¥nga berättelser till lÃ¥tar. Bakom pianot, där hennes vemodiga inslag bäst kom till sin rätt, men ocksÃ¥ med den akustiska gitarren i händerna. Och med lite hjälp frÃ¥n en assisterande men väldigt tillbakadragen elektrisk gitarrist.
   LÃ¥gmält, avskalat och enkelt utan att pÃ¥ nÃ¥got sätt vara lÃ¥gbudget. Faktiskt saknade jag inga instrument fast Rosie ville fÃ¥ oss att fantisera trummorna, kören och pianot i "2 dollar shoes" som fungerade alldeles perfekt ändÃ¥. Rosie avslutade bakom pianot och smekte bland annat fram en vacker "Farewell" innan hon beskrev Damien Jurado: "Han ser ut som han vill döda
folk - men är helt okej!"
   Ja, den jättelike Jurado, nÃ¥gon pÃ¥stod att han har en bakgrund i amerikansk fotboll, sÃ¥g definitivt inte ut som den lÃ¥gmälde rocktrubadur han är. PÃ¥ gränsen mellan lÃ¥gmäld rock, country, folkmusik och visa, som i initierade kretsar brukar beskrivas som americana, bjöd han pÃ¥ en rejäl dos av sina egna lÃ¥tar.
   Lite dovt och lite dystert, inte helt olik Bruce Springsteens "Tom Joad"-period faktiskt, och inte sÃ¥ varierat som jag hade hoppats pÃ¥. Som sagt, han sÃ¥g inte direkt smidig ut sittande pÃ¥ sin stol. Stor, pÃ¥ ytan butter och allvarlig och klädd i en svart t-shirt med en gigantisk dödskalle pÃ¥ framsidan.
   Han började med att förklara att han minsann hade mycket att säga men just nu inte kände för att säga nÃ¥got alls. Det kan naturligtvis insinuera nÃ¥got men den mannen hade ett stort hjärta. Visserligen fyllt med bÃ¥de sorg och vemod, om man ska döma av de texter han skriver, men som mot slutet efter ett lÃ¥ngt mellansnack om fruns alla Volvo-bilar blev till en fantastisk final i "Letters & drawings".

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.