Blogginlägg

Refreshments konsert

Postad: 2003-11-02 15:53
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/11 2003.

KONSERT
The Refreshments
Down Town, Örebro 31/10 2003


Jag gick väl inte till Down Town i fredagskväll för att få uppleva något uppseendeväckande eller bli upp över öronen överraskad. När Refreshments står (och sitter - trummisen Mats Forsberg är en klippa!) på scen, vilket de numera gör sådär tre gånger om året i Örebro, är det mycket trygg rutin, ett rent professionellt hantverk och en alltid tillspetsad repertoar som lockar.
   Jag har ännu inte hört det fullständigt lysande Refreshments-albumet på skiva och tycker att bandet ännu så länge ger så mycket mer live.
   Deras sex album har alla några små skönhetsfläckar, där dammiga återblickar i rockhistorien kan bli på gränsen till patetiskt dansbandsaktiga, samtidigt som gruppens låtskrivare Joakim Arnell i övrigt utvecklas för varje skiva.
   Men den där fysiska rent ohämmade rockkänslan har i alla år spridit sig starkare på konsert. När de gränslöst får välja låtar från hela sin karriär, som de uppenbart gör spontant på scen varje kväll, plus att de kan stoppa in covers som aldrig fått rum på någon skiva.
   I lördagskväll fick jag exempelvis bland extralåtarna njuta av NRBQ:s ”Ain’t it all right” som jag aldrig har hört i de sammanhangen.
   Än så länge är Refreshments bäst på scen och mitt i inspelningarna av nästa skiva, en julskiva som väntas i slutet av november, gör de just nu spelningar som, visade det sig på Down Town, är mycket bättre än bara bra men som ändå inte känns livsviktiga ända ut i fingerspetsarna.
   Ändå fanns det givetvis detaljer och låtar i fredagskvällens konsert, som höll sig kring mänskliga 80 minuter, som inte kan beskrivas som annat än klassiker.
   Kvantitet slår aldrig kvalitet, som jag alltid brukar påstå, och när jag för kvällen erbjöds så inspirerade versioner av ”A guy like that” och ”One dance, one rose, one kiss” är det bara att buga sig.
   Då står jag gärna ut med Status Quo-parafraser som ”Betty Grable” eller dansbandsflörtar som ”Miss you miss Belinda” fast den senare fick ett roligt intro med saxofonisten Micke Finell som ”stal” mikrofonen från Joakim Arnell. Som för övrigt delade med sig av sånginsatserna till pianisten Johan Blohm mer än tidigare.

Refreshments låtar:
We just can’t win
No more teardrops
Baby I don’t care (Johan)
Taxi driver
A guy like that
Only time will tell
Veronica
Good news travels fast (J)
Lifetime…. (Johan+Joakim)
Stubborn heart
-55 Ford (J)
Betty Grable
One dance, one rose, one kiss
Musical fun for everyone
Stockholm, Sweden
Miss you miss Belinda
- - - - - - -
Ain’t it all right
Let it rock

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (456)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (144)
Örebro (53)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2003 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Jan Lennell 4/12: Fantastiskt album! Hörde det första gången via PA:t före en av de bästa kon...

Jarmo Anttila 1/12: "Labelled with love" är en fantastisk låt som håller efter 40 år....

Bengt Gustafsson 22/11: Hej Jag var där kväll två. Och jag råkade vara i musikaffären när Elvis m...

Peter Lundmark 19/11: Ett litet mästerverk som kommit lite i skymundan....

Håkan Gustavsson 18/11: Hej! Jag tycker att det är kul att du rangordnar efter din smak och inte efter...

Torsten Braf 16/11: Hej Håkan. Under parollen Bättre sent än aldrig har jag just läst din runa ...

Göran Johansson 8/11: Första gången jag skriver här. Blev så glad att se namnet Lowry Hamner & The...

Silja 6/11: Hej Håkan, Var inte du på Harrys då coverbandet som lirade Dylanlåtar var...

Thomas J I'm kingfisher 1/11: Får tacka för tankesällskapet! // Thomas...

Björn 29/10: Tack Håkan för den rapporten, ökade på anglofil-abstinensens några grader.....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.