Blogginlägg
Refreshments konsert
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/11 2003.
KONSERT
The Refreshments
Down Town, Örebro 31/10 2003
Jag gick väl inte till Down Town i fredagskväll för att få uppleva något uppseendeväckande eller bli upp över öronen överraskad. När Refreshments står (och sitter - trummisen Mats Forsberg är en klippa!) på scen, vilket de numera gör sådär tre gånger om året i Örebro, är det mycket trygg rutin, ett rent professionellt hantverk och en alltid tillspetsad repertoar som lockar.
Jag har ännu inte hört det fullständigt lysande Refreshments-albumet på skiva och tycker att bandet ännu så länge ger så mycket mer live.
Deras sex album har alla några små skönhetsfläckar, där dammiga återblickar i rockhistorien kan bli på gränsen till patetiskt dansbandsaktiga, samtidigt som gruppens låtskrivare Joakim Arnell i övrigt utvecklas för varje skiva.
Men den där fysiska rent ohämmade rockkänslan har i alla år spridit sig starkare på konsert. När de gränslöst får välja låtar från hela sin karriär, som de uppenbart gör spontant på scen varje kväll, plus att de kan stoppa in covers som aldrig fått rum på någon skiva.
I lördagskväll fick jag exempelvis bland extralåtarna njuta av NRBQ:s ”Ain’t it all right” som jag aldrig har hört i de sammanhangen.
Än så länge är Refreshments bäst på scen och mitt i inspelningarna av nästa skiva, en julskiva som väntas i slutet av november, gör de just nu spelningar som, visade det sig på Down Town, är mycket bättre än bara bra men som ändå inte känns livsviktiga ända ut i fingerspetsarna.
Ändå fanns det givetvis detaljer och låtar i fredagskvällens konsert, som höll sig kring mänskliga 80 minuter, som inte kan beskrivas som annat än klassiker.
Kvantitet slår aldrig kvalitet, som jag alltid brukar påstå, och när jag för kvällen erbjöds så inspirerade versioner av ”A guy like that” och ”One dance, one rose, one kiss” är det bara att buga sig.
Då står jag gärna ut med Status Quo-parafraser som ”Betty Grable” eller dansbandsflörtar som ”Miss you miss Belinda” fast den senare fick ett roligt intro med saxofonisten Micke Finell som ”stal” mikrofonen från Joakim Arnell. Som för övrigt delade med sig av sånginsatserna till pianisten Johan Blohm mer än tidigare.
Refreshments låtar:
We just can’t win
No more teardrops
Baby I don’t care (Johan)
Taxi driver
A guy like that
Only time will tell
Veronica
Good news travels fast (J)
Lifetime…. (Johan+Joakim)
Stubborn heart
-55 Ford (J)
Betty Grable
One dance, one rose, one kiss
Musical fun for everyone
Stockholm, Sweden
Miss you miss Belinda
- - - - - - -
Ain’t it all right
Let it rock
/ Håkan
”Fallingwater”
Pauline konsert
<< | November 2003 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...
Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...
Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...
Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...
Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...
Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...


Kommentarer till blogginlägget: